Årets första utomhusutställning för mig var i söndags. Visserligen föredrar jag att vara inomhus när det är utställning men om vädret och övriga förhållanden är som det var den 19 maj på SPK mellansvenskas utställning i Gimo kan jag bara glädja mig åt att vara där.

Mike och Kirsty var glada och väldigt duktiga även om de inte var den här domarens favoriter så hade vi ändå en väldigt trevlig dag alla tre!

Att sitta vid ringside, dricka kaffe, äta smörgås och bullar och prata med goda vänner,  titta på andras hundar kan också vara en allt igenom perfekt dag!

Bara en dryg timmes körning hem är också mycket uppskattat.

I övrigt är det lugnt i huset. Varken Ingrid eller jag har för närvarande några skador efter fall, utan klagar bara lite över att vi är stela och otränade.

Hundarna mår fint. Cameron och Malcolm är så gulliga i sina korta sommarkostymer. Clara och Claire är också lagom kortklippta vilket jag är säker på att de uppskattar. De tycker båda två att tiden på trimbordet ska hållas kort och inte vara så ofta förekommande. 

Jag kan känna att de har rätt att tycka så efter allt de gjort för mig när de ställt upp på våra resor och utställningar runt om i Norden. De med päls, Girl, Dayli, Mike och Kirsty  är också välskötta och i god form. 

Jag har inte planerat så många utställningar i sommar. Vi har bott i det här huset i över 20 år nu och skötseln har inte varit så omfattande när Ingrid och jag jobbade eller var skadade men nu har jag börjat ta tag i sådant som inte har blivit gjort!

Jag startar gärna med nya projekt men är inte så bra på att slutföra. Därför kände jag mig riktigt nöjd när jag målade färdigt ett staket som varit gjort till hälften i ett par år. (År går faktiskt väldigt fort!)

Jag tror att det också var bra sjukgymnastik för min handled med plankstrykning för jag tycker nog att jag har lite lättare att vrida handleden nu när jag har en sax i handen.

Nu i maj är det 3 år sedan jag hade en valpkull och att få se bilder och filmer på Fedoras fantastiska valpar hos Lena Tellberg, gör att längtan efter en egen kull börjar bli riktigt stark.

Dayli ska löpa någon gång på sensommaren om hon håller den intervall som hon har haft tidigare mellan löpen och då blir det kanske omöjligt att låta bli att para henne.