Igår var ungherrarna och jag på ringträning. Det kändes att det var ett tag sedan. Både Jonas och Cameron verkade lite vilsna och funderade mycket över ett skrikande barn och även på de tydliga instruktionerna från vår tränare och de andras förmaningar till sina hundar.

Mina lever nog ett väldigt skyddat liv utan höga ljud (förutom skall från resten av gänget och från otåliga valpar) så jag ska verkligen försöka ta mig ut mer tillsammans med dem.

Vi lever även i vanliga fall ett lugnt liv men nu är det nästan stillastående eftersom vi inte kan lämna huset någon längre stund med valpar som nu är 6 veckor och ganska medvetna om sina önskemål på livet som mat och lek utanför sin fina hage.

Familjerna som är intresserade av valparna har varit här. Väldigt trevliga personer och jag kan bara hoppas att jag inte pratade öronen av dem med mina tips och olika historier. 

En av familjerna fastnade för Cilia. Jag har klippt ner henne och min plan var att hitta ett fint hem åt henne.Hon är en både trevlig och rolig hund men just nu har vi väldigt många hundar och eftersom jag vill behålla Kirsty, den vita tikvalpen, och även en tikvalp efter Fedora (håller tummarna för att jag ska få en efter hanen som gett mig 6 hanvalpar tidigare) måste jag försöka att minska hundantalet.

Att familjen föll för Cilia betydde att Kate inte var tingad. Jag tittade igenom de mail jag fått från de som söker en valp. Blundade och pekade och kontaktade en som nu ska komma på lördag för att hälsa på mig och valparna och jag får hälsa på dem så får vi se om allt stämmer.

Det är så många som söker en valp nu och jag skulle så gärna vilja ge alla dessa trevliga människor en ny familjemedlem men tyvärr fungerar det ju inte så.

Fedora själv säger att hon är en extra speciell hund som bär på valpar. Hon är alltid väldigt speciell med sitt sätt och nu ännu mer.

Sitter vi i vardagsrummet ligger hon på en köksstol, när de andra är omkring oss ligger hon i ett annat rum och vaktar noga ifall någon skulle gå förbi. Hon tar sitt tillstånd på stort allvar men vi sover i alla fall tillsammans i sovrummet, även om hon ligger på golvmattan eller i fåtöljen och jag i sängen.

Janets valpar är fantastiskt roliga och pigga och att de var så tysta och lugna de första 4 veckorna tar de igen nu, så vi har det fullt upp med att sysselsätta dem. Men de sover i alla fall hela natten utan att ge minsta ljud ifrån sig.

Det är så roligt att ha 3 vita och 3 svarta i samma kull och väldigt lätt att skilja dem åt och se deras olika personligheter.

Deras "farmor" kommer på beök i nästa vecka och jag hoppas att även hon kommer att tycka lika mycket om dem som vi gör!