Blogg

Aktiv helg

I lördags åkte Cameron, Girl och jag till Vänersborg. Blev lite vilse när jag kom fram till utställningsplatsen men fick hjälp av min övernattningskamrat Anne Braathen att hitta rätt bland mängder av olika byggnader, och vi kunde installera oss i ett ganska litet dubbelrum. Helt ok men hundarna hade inte så stor plats att busa på.

Anne hade ställt ut redan på lördagen och var både glad och nöjd då Gary hade fått ännu ett cert att lägga till det tidigare. 

Området, kanske ett militärområde omgjort till psykiatri, migrationsboende, hade många hus och stora välklippta gräsmattor med konstiga konstverk. Vädret var kallt och torrt, passande för pudlar iordninggjorda för utställning och avståndet till ringarna var bara en kort promenad bort.

Det kändes lovande redan från början med god mat i restaurangen och god dricka på rummet.

Vi sov ganska hyggligt trots att varje halvslag markerades med ett högt klang och varje helslag med rätt antal klangslag för den timmen. 

Efter frukost gick vi ner till ringen och installerade oss. Girl hade nummer 1 i ringen, Cameron nummer 4, även Gary skulle vara tidigt inne i sin ring.

Girl tyckte att det var väldigt spännande och roligt att vara i en ring, fick fina ord av domaren och ensam som hon var blev hon också BIR-valp. Domaren tyckte att även Cameron var en fin hund så han blev först bästa hane och sedan även Bäst i Rasen!

Det betydde att jag skulle vara kvar och tävla i finalen. Gary skötte sig också fint, blev 2:a av hanhundarna.

Det var ganska kallt och blåsigt men med många människor att prata med gick tiden fort innan vi skulle in i ringen igen. Girl var inte valpdomarens favorit men hon snurrade runt och hade trevligt i alla fall.

Cameron uppförde sig alldeles utmärkt och slutade på en andraplats efter en mycket vacker och framgångsrik storpudel.

Det här var Camerons andra utställning. Jag är otroligt glad och stolt över honom!

Vi åkte sedan till Karin i Vallda där min blivande valp väntade. Karin har en kull efter en dotter till Presley, pappan till kullen är Clyde och jag är så glad att jag fick köpa en av tikarna!

Vi firade dagen med en flaska bubbel som jag hade haft med mig vid ett tidigare tillfälle. Den gången var det inte aktuelllt att fira något.

Efter en god middag och en god natts sömn var det dags för en ridtur. Det kändes lite ovant och stelt, jag har inte suttit på en häst sedan jag miste min fina Nathalie för över 4 år sedan.

Jag fick låna stallets mest pålitliga islandshäst och lyckades hålla mig kvar på den när vi skrittade genom skogen och utefter en å i över 1 timme under småprat och i fint väder.

En sådan ridtur är väldigt upplyftande för humöret och jag mådde riktigt bra när jag packade in mina tre hundar i bilen. Cameron, Girl och lilla Daylight som vi håller på att prova namn till. Först tänkte jag Daisy, men hon ser inte ut som en Daisy, sedan igår har hon hetat Daylight men Daily känns nog bra att säga. Vi får se vad det blir.

Hon är en god och glad valp och Girl fick ställa upp som barnvakt till henne i natt så hela huset har sovit bra.

I dag är det vardag igen och jag ser fram emot den kund som snart kommer till klippning och bad.  

Höst

Sedan sist har jag varit på tre utställningar. Alltså fler på två veckor än jag varit på det senaste året. Inte undra på att jag känner mig lite sliten.

Just nu är det ganska mycket att göra på mitt trim, hundar som behöver bli av med päls för att den ska hinna växa ut innan jakt och vinter eller långhåriga pudlar som var varit på semester.

Roligt när de kommer även om jag måste pyssla lite för att även hinna rasta mina egna och se till att de får mat på någorlunda rätt tid.

Just nu har jag fyra av mina hundar i päls för utställning och det är alltid motiverande att ägna tid åt deras pälsvård när utställningsresultaten blir så bra som de blivit på de här senaste utställningarna.

I Leksand fick Jonas sitt tredje cert, blev champion och även BIR, Miranda skötte sig alldeles utmärkt och slutade som BT3.

I lördags var jag med Jonas, Miranda och lilla Girl på Pudelklubbens utställning på den trevliga platsen Hammarskog. Jag är alltid väldigt nöjd när det bara är Pudelklubbens utställning. Tycker det är så mycket trevligare på en mindre utställning med enbart pudlar.

Jonas blev BH2 och om han inte redan hade varit champion skulle han ha blivit det då, eftersom hanen som vann över honom redan var champion. Lilla Miranda vann juniorklassen och blev till min stora glädje BT (bästa tik)och vann cert! Den minsta av mina tre, Gloria och Jonas dotter Girl fick slutorden "en riktig showgirl" i sin fina kritik, och blev 2:a av de tre mellanpudeltikvalparna. Hon var väldigt glad över att få komma ut och se lite mer av världen även om hon hade svårt att hinna med att utforska allt som hon tyckte var intressant.

På söndagen var det så den tredje utställningen, den i Gimo. Med mig hade jag Jonas och Kirsty. Jonas var lite trött och inte lika uppmärksam som han brukar. Kan bli lite för många intryck för en lantisgrabb som även har haft tre löptikar att hålla koll på hemma i huset. Det var faktiskt först i dag, onsdag, som han åter var den pigge killen som jag känner.

Kirsty är 15 månader och blev slutmätt på sin höjd 32,5 cm, och har nu papper på att hon är en dvärgpudel. Hon tyckte verkligen att utställningar var något som hon gärna ville vara med på och tuffade på i en väldig fart. Knappt att hennes matte hängde med! Hon slutade som BT3 och jag var efter det väldigt nöjd med att åka hem för att ladda inför nästa utställning som är på söndag.

Det känns som något som liknar ketchup-effekt.

Inga utställningar, inga utställningar, många utställningar!

Inget regn idag!

I alla fall inte än. Vi har ägnat den här veckan åt att sätta stolpar och skruva upp plank. Min plan var att det skulle ta ca 2 dagar. Det har tagit 5. Största boven till missbedömningen av tid är faktiskt regnet. Tycker inte om de där stora kalla dropparna som nästan gör ont när de landar på huvudet eller när allt blir slipprigt och halt att handskas med. 

I ärlighetens namn måste jag kanske även säga att mycket extratid har ägnats åt att leta efter verktyg. Att leta försvunnet järnspett ägnade jag en god stund åt, thorxmejsel har vi köpt ny.

Men trots att det ibland varit trist att börja om för det har blivit fel, kasta oss inomhus när störtregnet kommit eller tvingats åka och handla ännu mer virke, har vi haft det trevligt.

Jag, för att min idé om ännu en rastgård till hundarna vuxit fram, Evert för att han tycker om att arbeta med sina händer och Ingrid för att hon har utfodrat oss och ibland smitit till skogs för att plocka svamp.

I måndags var det mer glamoröst. Karin och jag var på utställning i Ljungskile. Med mig hade jag Cameron och Miranda som debuterade på en riktig utställning. Båda uppförde sig mycket bra både på resan, hos Karin och på utställningen. Karin hade med sig sin Stella som inte var helt nöjd. Hon verkar inte alltid se meningen med att traska runt i en ring, förmodligen en ganska smart hund som föredrar andra aktiviteter.

Cameron uppförde sig över min förväntan och verkade tycka att tillställningar med många hundar och folk var mer i hans smak än att träffa några enstaka människor hemma på vår väg.

Han kanske vill att vi ska flytta till staden? Den tanken slog faktiskt mig också några gånger under våra aktiviteter den här veckan.

Miranda uppförde sig lika bra som vanligt. Den tiken är en stabil klippa i alla situationer! Hon placerade sig som nummer 3 i sin klass medan Cameron uppfyllde alla mina drömmar genom att bli bästa mellanpudel!

Jag stannade inte kvar för att delta i gruppen. Sitta och vänta i kanske 4 timmar för att sedan ha en hemresa på närmare 5 timmar när jag har staketuppsättning som väntar där hemma?

Ibland får man välja vad man vill göra.

Evert stannar hos oss även den här veckan. Jag har en fönsterbräda som jag vill ha uppsatt och mina hörlurar behöver limmas och golvvärmen måste startas om igen. För att inte tala om surströmmingen som väntar i kylen. En tradition sedan vår barndom. Är man född i Norrland så är man. 

Nästa helg ska jag till Leksand på utställning, därefter väntar Hammarskog, Gimo och Vänersborg. Det gäller att passa på när det dyker upp några utställningar. Tyvärr är de utomhus och när jag ser bilder från Visby där det pågår utställning i helgen kan jag känna en viss tvekan. 12 grader och regn. Skullle vi inte få "besvär" med för mycket värme i Sverige?

 

 

Äntligen utställning!

Och vilket resultat det blev för oss!

Wästmanlands kennelklubb var modiga, lade ner extra tid på  planering, tog bort allt som kunde orsaka köer eller trängsel och bestämde sig för att anordna en utställning.

De hade satt en gräns för antalet hundar som fick komma, men det blev färre anmälda hundar än de hade befarat så alla som var anmälda fick också chansen att bli bedömda.

Vi var lite oroliga för vädret, men temperaturen stod oss bi och vi fick tillbringa en väderperfekt dag på de stora gräsytorna i

Västerås. Lite sol, lite vind och en allé med träd att stå under så vi slapp använda oss av något tält.

Väldigt stora ringar som vår pudeldomare önskade att vi inte skulle använda till fullo. Det passade mig utmärkt.

Det passade mig också väldigt bra att visa Kirsty, som blev inmätt som dvärgpudel, i en lite ökad promenadtakt.

Den större Jonas måste jag däremot visa i ett högre tempo så det var skönt med en domare som fattade sina beslut utan att vi var tvungna att löpa runt i flera varv.

Kirsty har inte varit på någon utställning tidigare men tyckte att det var helt ok att trava runt i ringen. Hon fick en fin kritik, vann sin klass och blev därefter BT4. Jag var väldigt nöjd med både henne och hennes placering. 

Jonas har varit med på utställningar tidigare och verkade känna sig trygg i sitt intresse för eventuella löptikar och okända människor. Hemma hos oss höglöper Miranda, som också var anmäld till utställningen. Jonas är en förnuftig ung hane men jag ville inte pressa honom genom att ta med Miranda till utställningen, så jag åkte dit med två hundar istället för tre.

Jag kände mig lite ringrostig efter det långa utställningsuppehållet så två hundar att hålla reda på var alldeles lagom. När så Jonas gjorde mig så stolt och glad med sitt BIR och sitt fina uppträdande i ringen blev min dag helt perfekt!

Den här veckan är jag och hundarna ensamma hemma. Ingrid är på sin årliga bilsemester och ringde från Lindesberg där hon tillbringar natten. Hon sover i bilen och har med sig allt som hon kan tänkas behöva men var lite sur då hon inte släpptes in i Sala silvergruva eftersom hon har en mobil utan bankid.

Hon ägnade ändå någon timme till promenerande i Sala och imorgon skulle hon börja dagen med att göra Nora, sedan får vi väl se vart hon tar vägen.

Det här betyder att jag är katt- och vattningsvakt. Jag har fått tydliga skriftliga beskrivningar över arbetsuppgifterna och har därför ingen möjlighet att ta emot några kunder.

Katter, blommor och grönsaker kommer nog ta nästan all min tid för att Ingrid ska slippa mötas av en uttorkad öken och hungriga katter när hon kommer hem.

Men jag tänker i alla fall göra i ordning Cameron! Att vara på en utställning gör mig alltid inspirerad att sköta om hundarnas pälsar lite bättre. 

 

Några dagar som resande

Varje gång jag har satt mig i bilen de senaste ca 17 månaderna har jag funderat på om jag kanske skulle rymma. Bara fortsätta att köra tills jag tröttnar.

Nu har jag gjort det. Kanske inte direkt rymt, men i alla fall kört över 100 mil.

En av mina valpköpare har en kull med 4 tikvalpar efter sin tik från mig.

Jag var så nyfiken på hur valparna såg ut och blev absolut inte missnöjd! Valparna var väldigt fina och eftersom uppfödaren funderar på att spara två av dem hoppas jag att få möjlighet att följa dem. 

Jag passade också på att bo några nätter på Hotell Karin Svensson. Hon har en tik som ska paras och jag tog med mig Malcolm ner till henne. Nu blev det ingen parning eftersom tiken var mycket bestämd med att "du kan få titta  på mig och kanske uppvakta mig lite, men lägger du en tass på mig blir jag galen".

Vi provade några dagar innan vi gav upp. Vi bestämde att det skulle tas progesteronprov på henne och fick veta att hennes värde var långt under det förväntade och att hon kunde vara i rätt tid om ungefär 4 dagar.

Nu hade Karin möjlighet att låta Malcolm bli inneboende hos henne ett tag för att se om det kanske skulle gå att få till en parning senare i veckan. Tack och lov är Malcolm en hund som ser miljöombyte som något helt ok, men om någon tycker att det alltid är lätt att få en tik parad kommer jag att protestera!

I övrigt tycker jag att jag har varit ovanligt aktiv. I helgen var jag på kurs.

Mikael Nilsson kom upp till oss från södra Sverige och delade med sig av sin erfarenhet som handler. Det kan inte vara lätt att få oss som visat hundar i ringarna i många år och både blivit lite åldersstela och skapat oss ovanor, att förstå och försöka följa nya grepp inom konsten att visa hund i ringen.

Mikael visade ett aldrig sinande tålamod när vi en och en visade våra hundar för honom och de andra i gruppen, utan gav oss förmaningar, beröm och ibland strikta tillsägelser under de 8 timmar kursen varade. (4 timmar på  lördag och 4 på söndag.)

När det blir så mycket information att ta in kan det vara svårt, men jag märker att jag påminner mig om de olika tipsen när jag planerar vad jag vill göra tillsammans med hundarna.

Det var en både nyttig och rolig helg!

Om inget oförutsett händer kommer jag att åka på utställning nästa helg. Jag var nog lite överambitiös och anmälde tre hundar. Just nu verkar det som om jag kommer att åka med 1. Det var lite nedslående att läsa den stränga tonen om hur utställningen skulle gå till. Att bli utkastad av en kontrollant om man av intresse inför nästa ras drar benen efter sig känns lite märkligt. Ingen försäljning, inget inköp av kaffe eller dricka och ingen chans att bedömningen väntar om man har hundar i flera ringar.

Jag har förmodligen skänkt onödigt mycket pengar till den länsklubben!

Annars mår både hundarna och vi bra. Lille Guy ska flytta på söndag, Fedora har blivit av med en godartad tumör och några vätskefyllda cystor och visar sin stora glädje över att bli av med tratten som hon haft sedan operationen.

Jag är också glad att hon blivit av med den eftersom hon har använt den som vapen mot mina bara bakben och även "råkat" välta några valpar när hon har farit fram. Det var nog en sykunnig veterinär också för trots att hon har hoppat mellan möbler och ibland missat, har det läkt utan problem. 

Men nu ser jag fram emot en ledig helg med hundbad av så många som möjligt!

 

Snart midsommar!

Och då börjar det bli mörkare igen. Tycker att det hittills varit sparsamt med ljusa kvällar och enbart en svag vind.

Igår firade jag min födelsedag, eller rättare sagt, Ingrid och jag firade att vi fortfarande lever. Verkar vara så att ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag livet.

Kan kanske även bero på att jag är pensionär och endast klipper lite olika hundar ibland. I övrigt driver jag mest omkring.

I kväll ska jag på ringträning igen, så viss aktivitet finns det.

De av Fedoras valpar som skulle flytta har gjort det. Bara Verona är kvar och hon kan inte få kallas Verona eftersom Fedora då tror att det gäller henne. Efter en del funderande och provsmakande har det blivit Ronja. Hundarna vet mycket väl vad de heter, det är en sak som jag tycker är väldigt viktigt, speciellt när man har flera hundar. När vi bestämmer vad någon ska kallas provar vi namnet för att se så ingen av de andra lystrar på det.

Ingen annan verkar vilja heta Ronja och jag har aldrig haft någon som hetat det, så Ronja fick det bli.

Glorias tik heter Cachas Girl och kallas Girli. Lättare att ropa ett namn med två stavelser.

Glorias två valpar är så gulliga att jag blir extra varm i hjärtat när jag tittar på dem.

Alla valpar berör, men ibland dyker de där små upp som man inte kan låta bli att le åt.

De här två är av den sorten.

I morgon kommer vår bror Evert hit och vi har våra planer för vad vi vill ha hjälp med. Får se om vi hinner med att göra i ordning tomten runt gäststugan, ett mycket försummat område som jag vill inhägna för att få ytterligare en gård till hundarna och Evert har inte slagit ner stolpar på ett bra tag nu så det blir säkert en bra träning för honom.

I övrigt är det lugnt i huset endast några utställningar i sikte som kanske inte ens blir av, så jag får fortsätta att sysselsätta mig med annat.

 

Sommar!?

Vi har varit på utställning! Eller rättare sagt utställningar. Det var nämligen 2 stycken på samma dag. Inofficiella visserligen och inte särskilt många hundar men ändå roligt. 

Intressant att märka hur ringrostig jag känner mig och vilken dålig kondition jag har. Borde tagit med Kirsty, då hade jag kunnat promenera i lagom takt. Istället valde jag att ta med Jonas, han gillar fart, och Miranda, också en av mina springare, fast hon kan även tänka sig att sno sig runt mina ben. 

I den första ringen var marken lite bucklig så jag hade fullt upp med att hålla balansen också, förutom att hålla farten.

Slätare mark i den andra ringen men då var det senare på dagen och vi var tröttare. 

Men förutom allt det var det en mycket trevlig dag!

Roligt att träffa gamla och nya bekanta, prata pudel, deras frisyrer och klippningar.

Hundarna var också väldigt duktiga! Miranda var ensam mellanpudelvalp, fick hederspris och blev BIR-valp även placerad som 4:a i en av grupperna. Jonas skötte sig fint trots att det var länge sedan han var på en utställning och blev BIR i båda ringarna samt vann gruppen i den ena och fick tävla i ett BIS där han blev trea av tre. Både han och jag hade då kroknat och kände oss klara med dagen.

Tur att det finns telefon i bilen så jag kan ringa väninnor och få hjälp att hålla mig alert på vägen hem efter en så här solig och rolig dag!

Igår var det Mors dag och vi hade egentligen tänkt att åka och sätta en extra blomma på graven men jag var seg och trött (var nog lite dagen-efter)  så att promenera med hundarna och sitta i lång och ro och borsta dem var en perfekt dag för mig.

Eftersom mamma känner oss vet vi att hon inte tar illa upp för att vi kommer en dag senare med vår blomma.

Jag tänker ta med Viggo och Verona till kyrkogården, alla andra valpar har fått följa med dit någon gång så det ska gälla för dem också.

Viggo ska snart flytta hemifrån. Hans blivande matte har nyligen köpt sitt hus och ville ha tid att installera sig innan det kommer en valp som kräver uppmärksamhet och passning.

Gloria tar väldigt väl hand om sina små. Jag började med en smakportion till dem igår, de är ganska så välfödda men eftersom de är 4 veckor nu vill jag att de ska få börja känna på lite annan mat än hennes mjölk. De fick en portion av en lillfingernagels storlek var.

I övrigt rullar det på här hemma, jag går och planerar för allt som jag vill göra på hundarnas och min del av tomten. Den fina, välskötta, blommande delen sköts av Ingrid medan hundarna gräver hål och jag skottar igen dem på vår sida.

Igår var det en riktigt fin dag och hundarna kunde gå ut och in som de ville. Verona och Viggo är numera tillsammans med de vuxna under vår uppsikt, Marie och Claire, löptikar, är på sin kant och Gloria är antingen med sina valpar i mitt sovrum eller tillsammans med det stora gänget.

Allt vad jag skulle vilja göra i huset och på tomten hinns inte med när det finns valpar i huset och antalet hundar är lite väl många men å andra sidan finns det inget slutdatum på husarbete så någon gång kommer jag säkert i kapp!

 

Sköna maj?

Regn och kallt idag. Undrar hur kallt och blött det kommer att bli i kväll när Jonas och jag ska till Uppsala pudlarnas Parkour?

Cameron och jag var på Parkour förra onsdagen och det var både roligt och lärorikt. Helene tipsade om den här kursen på fem gånger och jag vill gärna göra något tillsammans med någon enskild hund, så vi anmälde oss.

Roligt intiativ! Trevlig ledare som gav tips och instruktioner om hur vi kunde få våra hundar att hoppa upp, sätta tass emot och krypa under utan att de skulle skada sig.

Alltså inte några hopp mellan olika hustak som jag har sett avancerade Parkourutövare göra. Det kanske kommer i fortsättningskursen?

Fedoras valpar mår bra och är nu så stora att jag får känna mig som en ankmamma när mina 5 små valpar går efter mig när jag håller i deras matfat på väg ut i någon rastgård. När det är fint väder har de fått äta ute vilket fick gälla även idag trots lite kylig väderlek. Med skillnaden att idag blev det en väldigt kort stund innan de följde med mig in igen.

Marie har någon sorts löpning och får sällskap av Claire i vårt gästrum. De tre killarna vet exakt var hon är och skulle de missa berättar hon högt och ljudligt var hon befinner sig.

Det är lite krångligt när det finns både hanar och tikar i huset men med bara två tanter, Ingrid och jag, i huset är vi väldigt duktiga på att komma ihåg att stänga dörrar. Som det är nu är ju chansen/risken för besök av några andra också väldigt liten.

I söndags var ett undantag! Då kom Karin, Lena T med make hit och tittade, kanske även beundrade Fedoras och Malcolms valpar.

Det var så roligt att träffa dem igen!

Jag väntade att Gloria skulle valpa omkring torsdag men på måndag morgon hade hon en temp på 36.8 så jag skyndade mig att bada henne och boka om mina klippkunder. Jag hade förberett dem på att jag hade en tik som väntades valpa i veckan, så de var vänliga och hade inga problem att byta dag. Skönt med lättsamma kunder!

Jag ägnade istället dagen åt att bada några egna, beredd på att rycka in som valpmorska när det behövdes.

Nu väntade Gloria till kvällen innan hon kände att det var dags. Den första valpen tog väldigt lång tid på sig och när jag äntligen fick tag i något som gjorde att jag kunde hjälpa till att dra, satt valpen ganska fast. Gloria blev givetvis rädd och jag kunde inte släppa mitt tag så det blev lite dramatiskt innan valpen var ute. Tyvärr var den död. Efter ca 20 minuter värkte hon fram en pigg och vaken valp och efter ca en timme fick hon ytterligare en valp. Den var inte lika pigg. Jag masserade och försökte väcka upp den ordentligt innan jag överlät till Gloria att ta hand om honom. Jag tittade till dem med väldigt korta mellanrum under natten och förberedde mig på att få ta hand om ännu en död valp och trodde att jag drömde när jag såg två pigga valpar ligga och dia!

Det är alltid lika fantastiskt när tikarna vet precis hur de ska hantera en situation de aldrig varit med om.

Jag har den största respekt för tikar vid en valpning och försöker bara var ett stöd och en hjälp till dem.

Nu ska jag ta och torka lite golv innan en blivande valpköpare kommer och tittar på Fedoras hanar, detta efter att hundarna passat på att ta in lite av leran från tomtens baksida.

Känns som storm.

Jag tycker inte om när det blåser och därför skulle jag aldrig välja att bo vid kusten. Nu verkar det som om jag inte ens är säker här i inlandet.

De lovade snö i natt men den kanske är försenad. Det ser ut att bli en typisk april med sitt ombytliga väder i alla fall.

Både hundar och folk kurar inomhus och gör snabba utstickare ibland för att se om solen som syns på baksidan matchar regnet på framsidan.

Fedoras valpar mår bra. De har fått börja med tillskott av Vom och HUndemat ett par gånger om dagen. Ganska smetigt och kladdigt än så länge, de är knappt 4 veckor och har väldigt dåligt bordsskick så därför klippte jag av den värsta pälsen i deras ansikten i dag.

Pigga rackare de där. Jag tog upp dem när de sov och försökte hinna klippa så mycket som möjligt innan de piggnade till, men de är piggare än jag är snabb. Jaja, lite mindre klet för Fedora att städa bort blev det i alla fall.

Kevin har flyttat. Han har fått en fantastiskt trevlig familj som tack och lov har humor och inte bryter ihop när de i jakten på sina strupor får vittja hans korg. Matten berättade att de hittade 7 strumpor där senast de letade.

För att ha pudel måste man ju ha humor och inte ta saker alltför allvarligt för det gör inte pudeln.

 Janet bor hos en tidigare valpköpare som miste sin gamla hund vid jultiden. Hon har också fått det väldigt bra och när hon var här och klipptes igår syntes det vilken kontakt hon och matten har samtidigt som hon tog hänsyn även till mina känslor och blev glad av att se mig igen.

Det är så roligt att se hur väl hundarna anpassar sig i en ny miljö hos människor som har haft pudel tidigare och som även ger dem tid att anpassa sig i lugn och ro.

Inga utställningar i sikte. Ibland känns det som om vi kommer att få utvärdera våra blivande avelshundar helt på egen hand och utan att få möjlighet att jämföra dem med andra.

Det finns vissa chanser att få sin hund bedömd av en domare, men när man är en som i första hand uppskattar att få se sina hundar tillsammans med andra och för att lättare kunna bedömma och känna vad man vill förbättra eller kanske behålla i sin avel och leta efter någon hund som man tror ska kunna passa till de egna tikarna, är inte den exteriörbedömningen värd besväret.

Att göra i ordning och visa sin hund efter bad och klippning för att utomhus, i svenskt vårkallt väder, försöka motivera både sig själv och hunden att visa sig från sin bästa sida är inget jag längtar efter. 

En av de saker som jag ändå försöker vara väldigt uppmärksam på är att undvika att låta mig bli kennelblind. 

När hundarna man har omkring sig bara börjar bli vackrare och trevligare och mer lika standarden än tidigare, är det dags att möta de andra i en hård konkurrens, för att få inspiration att fortsätta med det spännande livet som uppfödare och utställare.

 

Lergolven tillbaka.

Efter ett par dagar med minusgrader och rena golv är vi nu tillbaka till den gamla ordningen som vi känner väl igen från tidigare.

Vi gör vad vi kan för att hålla huset rimligt rent men med rastgårdar bestående av träd, lera, torv och små pinnar av buskar lyckas vi inte särsklit bra. Jag har en känsla av att vårat gäng av livliga hundar är en bidragande orsak till förfallet.

Kevin, Kirstys bror, som kom tillbaka till oss är nu på prov hos en väldigt trevlig familj. En 8-9 veckors valp har inte ännu fått en så stark personlighet som en 9-månaders unghund och därför tänker jag på ett lite annorlunda sätt när det gäller flytt.

En liten valp anpassar sig ofta lätt till sin nya miljö medan en lite äldre har vanor och kanske ovanor med sig, som ska jämkas ihop med en helt ny miljö. Familjen och jag kom överens om en prövotid på 14 dagar och enligt de rapporter som jag har fått verkar det som om det hittills har gått bra. Jag hoppas verkligen att Kevin och familjen kommer att finna varandra, han är en trevlig, lättlärd liten hund som säkert skulle uppskatta alla aktiviteter som ungdomarna och föräldrarna kan komma att bjuda på.

Jag fortsätter att försöka infria min tanke om att föda upp vita mellan. Kirsty är en väldigt rar och söt liten tjej och jag har svårt att tänka mig henne någon annanstans än hos oss, men hon är dvärg. Hur jag än mäter blir hon 32,5 cm och chansen att hon skulle växa minst 3 cm när hon inte vuxit någon cm på flera månader verkar även för en optimist omöjligt.

Jag har därför garderat mig med en kull efter Malcolm och Fedora. De är båda två resliga hundar så där borde jag vara säker på att få mellanpudlar i alla fall.

Fedora har fått en kull med 3 hanar och 2 tikar. 1 tik stannar och jag hoppas att hon i framtiden kommer att paras med en vit mellanhane, 1 tik flyttar förmodligen till en gammal valpköpare och 1 hane till sonen till en gammal valpköpare. 

Valparna är väldigt nya, de ser fina och friska ut och jag hoppas att de kommer att fortsätta vara det.

Fedora tar väldigt väl hand om dem och det är tyst och lugnt i bädden med bara lite gnyende när maten inte rinner till fort nog.

I övrigt fortsätter vårt lugna och stillsamma liv med lite avbrott när kunderna kommer eller när jag får chansen att åka till Enköping för att träna någon hund och mig själv för kommande? utställningar.

Ja, städandet tar ju sin tid också, förstås. 

Nu är det mars.

Och det är ganska kallt men soligt. Om jag bara skyndar mig ut lite tidigare på mornarna än vanligt, slipper jag få hundarna leriga av dagsmejan.

För tillfället är det ganska lugnt i huset trots att Claire löper och Gloria har varit här onsdag-fredag för att paras.

Jag valde min unge hane Jonas till henne. Han är en trevlig pojk och Gloria är en väldigt trevlig tik så jag får se hur väl deras gener kan komplettera varandra.

Förutsatt att det blir några valpar, förstås.

Jonas är en mycket entusiastisk, ivrig, ung slyngel och om det kommer att bli en kull efter deras parningar har jag nog väldig tur.

Det var i alla fall roligt att se hans entusiasm när det plötsligt står en villig löptik i rummet och väntar på honom!

Ibland är hundar obegripliga för mig, men det finns tillfällen när jag kan följa deras tankar och upplevelser väldigt tydligt.

Det gjorde jag när det gällde Jonas och Gloria. Skönt att deras instinkter är så normala och sunda.

I morgon kommer en familj som ska träffa Kevin. Han har nu varit här i tre veckor och fungerat väldigt bra i vår miljö. I början tyckte han att han skulle bestämma om han skulle komma när jag ropade på honom. Vad han inte visste var att vi är två stycken tvåbenta i huset. När han hade fullt fokus på att undkomma mig missade han att Ingrid var på andra sidan bordet eller soffan och fick därför finna sig i att bli infångad.

Nu är han ofta den som kommer först när jag ropar eftersom han blir glad över att jag blir glad och kattgodis sitter aldrig fel!

Våren har börjat komma och som trimmare är det för tillfället färre lediga, lata dagar för mig. Eftersom jag inte längre arbetar inom vården kan jag inte påstå att jag arbetar mig till utmattning direkt men det har blivit färre sovmornar och mer arbete i trimrummet nu när värmen så sakta kommer tillbaka.

De egna hundarnas pälsvård fyller den tid som blir över.

Det enda som är riktigt tråkigt med att vara hundägare är när man mister en hund. I måndags somnade Presley ( Ch Cachas Paycheck) in. Trots att jag är tacksam över att han fanns så länge som i 14 år och 11 månader och jag får minnas allt som vi gjorde tillsammans, kommer han att bli saknad. Både  för att han betytt så oerhört mycket för mig som utställare men även för den stora personlighet han var. Jag kan bara vara tacksam för honom.  

 

Fortfarande vinter

Alla hjärtans dag och Connors och Camerons födelsedag är det idag.

Förmodligen många andras dag också.

I tisdags var jag i Västerås för att ögonspegla Clyde, han är över 5 år och då vill Pudelklubben att man gör en ny undersökning för att  hans eventuella valpar ska få annonseras på klubbens sidor. Den här gången hade han hårstrån i ögonen och fick diagnosen Distichiasis. Det är ingenting som påverkar honom. Även Jonas blev ögonundersökt och hos honom hittade inte veterinären hans övre tårkanal i vänstra ögat. Det är heller ingenting som påverkar honom men ännu en sak som måste nämnas på ögonlysningspapperet.

När jag började ögonlysa mina hundar på 70-talet tittade veterinären efter PRA och katarakt, ögonsjukdomar som påverkar hundarnas syn, men nu finns det 20 st olika saker som de ska leta efter oberoende om det påverkar hundarnas syn.

Veterinären berättade att undersökningsblanketten snart kommer att bli ännu mer omfattande. Jag kan undra varför.

Jonas fick även sina knän kollade och de satt där de skulle.

Ett lite kuriosa är ett foto på Miranda som vi tog för en tid sedan. Man såg "någonting" i hennes vänstra öga. Jag blev nyfiken och förstorade ögat och får se ett "ansikte". Mycket märkligt och lite kusligt. Det är inte fotografens ansikte som speglas!

Jag tog med fotot och Miranda för att höra med en ögonspecialist vad det kunde vara men den här veterinären var inte alls intresserad av fenomenet. Jag ska göra ett nytt försök med en mer intresserad veterinär någon gång. Spännande med saker som inte har någon direkt och tydlig förklaring!

Miranda ser alldeles utmärkt och ibland lite väl bra!

En av Janets valpar är tillbaka hos oss. Ägarna fick problem med att hantera honom vid kloklippning och eftersom de kände sig så uppgivna ville de att jag skulle köpa tillbaka honom. Vi möttes på halva vägen igår och han verkar vara en väldigt trevlig hund, sov lugnt i buren på väg hem, leker med de andra hundarna och tycker att maten smakar bra.

Han ska vara här ett tag för att jag ska se så allt är ok innan jag försöker hitta ett nytt och mer passande hem till honom. Han verkar vara en pigg och glad kille!

I övrigt är allt ganska lugnt i huset. Clara är höglöpsk och kören startar tidigt på morgonen från hanhundarna, men hon har haft alla sina tillåtna kullar och är också över 9 år så hon är en pensionär alldeles  oavsett vad hon själv tycker.

Jag försöker att delta så ofta jag kan och får plats på ringträningen som hålls i Enköping. Roligt både för mig och hundarna med lite avbrott i vardagen.

Nu ska vi däremot ut på promenad, bara -3 idag och jag får passa på innan skidskyttet börjar om jag vill ha Ingrids sällskap och hjälp med att få med lite fler hundar i första gänget så det andra gänget blir mindre och jag kan hålla mig på vägen med hjälp av mina spikskor trots deras iver och framåtanda. 

Vinter

Nu har snön och kylan kommit! -14 grader när vi går ut första gången på dagen gör att det nyper i näsa och kinder.

Hundarna tycker att det är roligt med snö, jag tycker att det är roligt att slippa stampat lergolv så vi är ganska nöjda allihop. När det är så pass kallt fungerar det bättre med att traska runt huset, för att snabbt kunna ta in den som skulle få tasskramp, än att vara långt hemifrån om det händer.

Igår var det några grader varmare och jag kunde promenera med de olika gängen. Clara, Fedora, Miranda och Kirsty i ett gäng. När inte Ingrid sitter fast vid skidåkningen brukar jag klara mig med två promenader men nu fick det bli tre, eftersom man inte kan slita en sportintresserad person från TVn och få sällskap när det gäller eventuella svenska segrar .

Trots att vi koppelpromnerar så gott som varje dag kan det uppstå lite problem om jag har för många hundar i ett gäng. När man bor som vi gör och det bara kommer någon enstaka bil eller ryttare blir det inte så strikt med var hundarna ska vara i förhållande till mig, utan jag anpassar mig så gott jag kan för att inte trampa på någon hund eller låta dem fälla mig och här ute är det ovanligt med elbilar så jag kan oftast höra de fordon som närmar sig från ganska långt håll, kanske även för att det är vanligare med traktorer.

Det andra gänget fick en lite kortare promenad, Marie och Claire hör till den frusna sorten. Kan kanske bero på att de är kortklippta och med ålderns rätt lite tunnhåriga. Går vi längre får de någon av Ingrids stickade tröjor på sig.

Den längsta promenaden blir med Malcolm, Jonas och Cameron. Min förhoppning är att det ska bli lite mindre bus och stim inne om de fått röra på sig. Hittills har jag inte märkt att det skulle fungera så, utan de blir snarare uppvärmda och pigga när vi åter är inomhus.

Jaja de har säkert roligt när mattor, hundsängar och annat löst flyttas omkring och de får utmana varandra i att hinna ta de bästa leksakerna först. Har man valt att leva med ett gäng pudlar så har man också lärt sig att inte vara så petig med ordningen i hemmet.

En stor händelse är att jag har ett nytt trimbord! Ett höj och sänkbart. Efter min operation i höstas var det några nära vänner som drog igång en insamling för att muntra upp mig och att få veta hur många som kände med mig och som önskade mig god bättring gjorde mig så rörd att storgrät när jag läste alla namnen och tog emot alla presenter.

Jag fick även ett presentkort som jag ville använda till något speciellt. Ett elektriskt bord har varit på min önskelista i många år och nu fick jag möjligheten att beställa ett. Storleken som jag ville ha fanns inte i lager förrän nu men efter min beställning var det i huset efter bara någon dag.

Kirsty fick bli den som invigde det tillsammans med mig.

Lugn januari

I måndags var Ingrid, Cameron och jag i Uppsala igen. Ingrid för att få sitt andra öga opererat för gråstarr (det första opererades i maj) Cameron och jag för att titta på stan och sitta i parkeringsgarage och vänta tills Ingrid skulle hämtas vid dörren till kliniken. Litade inte riktigt på att hon skulle ta sig till parkeringsgaraget utan sällskap av Cameron och mig.

Ingrid var lika nöjd med sin behandling den här gången som vid förra besöket. Verkar som om hon skulle kunna tänka sig att flytta in hos den där personalen!

I går var jag på sjukhuset igen. Ytterligare en lungröntgen, samt besök hos läkare. Röntgen såg fin ut och mina smärtor i mellangärdet beror förmodligen på nerver som letar efter varandra och att diafragman flyttar upp för att fylla ut tomrummet efter den borttagna delen av lungan. Intressant att höra mer om hur kroppen fungerar och var de olika delarna sitter. Länge sedan jag läste anatomi i skolan! 

Hundarna mår bra och vi mår bra även om jag nästan varje dag klagar över att jag har tråkigt. Jag inser verkligen hur mycket utställningar, resor och träffar med andra människor betyder, nu när "allt" är inställt.

Tack och lov för att hundarna finns och att vi bor så att det är lätt att komma ut på promenader. Just nu har vi snö även om min väninna i Värmland verkar lite nedlåtande över hur mycket vi har fått. Några centimeter  som vi sopar undan mot deras mängder som igår var 5 decimeter! Kommer ihåg att det kunde vara så när jag tittar på foton från min tid i det landskapet. Då ingick skottande av snö i vardagsbestyren under ganska stor del av vintern.

Det blir ganska gott om tid att titta på gamla foton numera. En väldigt rolig aktivitet och en stor hjälp för minnet. 

Jag har nästan glömt hur många vita mellanpudlar jag hade under 90-talet. Jag saknar dem och skulle gärna ha lite fler igen. 

Janet är en dotter till Malcolm och kan därför lämna vita med en hane som är vit eller har vita anlag. Jag har lärt mig genom åren att alltid gardera mig lite så därför ska jag se till att jag får åtminstone en tik till som har vita anlag. Det finns många uppfödare av fina svarta mellanpudlar men inte lika många som har vita och det speciella med pudlarna är ju bl a deras olika färger så därför vill jag försöka att åtminstone få både svarta, vita och även kanske någon brun i huset. De andra två färgerna, aprikos/röd och grå överlåter jag till andra uppfödare.

Julen förbi

En mycket lugn jul som vi firat med mat, dryck och vila.

Den 23:e var Ingrid, Jonas, Cameron och jag i uppsala. Ingrid för en förberedande undersökning inför sin operation av gråstarr, hundarna och jag för att fördriva tid medan vi väntade på henne.

Mina hundar är verkligen nybörjare på stadsvandringar. Vi gick omkring i kvarteren vid Fyrisån och satt också en stund på en bänk och studerade människor. Finns många intressanta både för hundarna och mig.

Vi tittade även till några konstverk. Jag kan börja förstå varför man kan studera konst i så många år. Förmodligen krävs det för att förstå och kunna ta till sig något av konstnärens syfte och tanke med verken.

Julaftonen var som vanligt lugn. Eftersom ingen av oss syskon har barn blir det alltid en mycket vuxen helg med sikte på julmat, läsning och TV-tittande.

På juldagen tittade vi till våra föräldrars grav tillsammans med Evert som vi först hade hämtat från hans lägenhet i Täby.

Kirsty och Miranda fick föja med och smycka graven trots att det just då snöade på tvären. Jag tror att de verkligen kommer att uppskatta snön när den kommer. Det är alltid roligt att se hundars glädje när de för första gången får tumla runt i snö!

Även om det inte var någon snö hemma hos oss var det i alla fall fruset på marken några av dagarna, något som vi verkligen uppskattade efter månader med lergolv varje gång hundarna kommer in igen efter en tur på tomten eller på vår grusväg.

Igår, söndag, hade jag anmält mig till en tvåtimmars ringträning och tog med mig Jonas och Miranda. Miranda har aldrig träffat någon annan ras eller varit i en stor hall så jag var nyfiken på hur hon skulle uppfatta situationen.

Hon gjorde mig verkligen inte besviken! Hon visade intresse för allt runtomkring, gick riktigt hyggligt i koppel och när Jonas var i ringen satt hon kopplad på min jacka utan att yttra sig mer än med några skall när hon blev lite ivrig. Bordet, ett lågt bord, som stod intill min jacka upptäcktes av henne och efter att ha nosat runt lite la hon sig tillrätta på bordet och studerade oss som sprang omkring på golvet. Jag är så stolt över Fedoras och Prios valp som har en så fin inställning till en helt ny händelse!

Jonas tyckte att det var väldigt roligt att vara i en ring igen och när vi skulle visa hundarna i ett T och en Åtta tror jag nog att han förstod instruktionerna bättre än vad jag gjorde!

Konditionen, min alltså, är inte ännu på topp men ändå hygglig med mina mått mätt.Jag försöker öka takten på våra promenader för att förbereda mig inför utställningsstarten som jag hoppas kommer någongång i vår.

En utflykt.

Den här helgen skulle jag ha varit på Älvsjömässan och visat hundar på Stora Stockholm. (Som jag envisas med att kalla den utställningen trots att den bytt namn till Hundmässa)

Istället fick gårdagens resa till Karlskoga bli höstens evenemang.

Kirsty och jag åkte till Gunilla Sandberg för att titta på en kull med dvärgpudelvalpar tillsammans med Kirstys "farmor" Anneli Bärve som också är "farmor" till Gunillas kull.

Väldigt söta och gulliga valpar! Trots att det inte är så länge sedan Miranda var i den åldern är det hjärtknipande att få se och leka med småvalpar igen.

I övrigt händer det inte så mycket här i huset. Möjligen jular vi mer än vad vi brukar göra och Ingrid verkar fastlimmad vid köksbänken med kakbakning och matlagning när hon inte planerar vår meny för den kommande tiden.

Evert och jag bestämde för ett år sedan att vi en gång i månaden skulle mäta och väga oss för att sedan föra protokoll över tillståndet för oss under en längre tid. Vi fascineras nu båda två över hur det är möjligt att inte minska våra mått trots att vi försöker.

Inte en centimeter någonstans på kroppen under ett helt år! Jag har visserligen gått ner några kilo efter operationen i september men inget som påverkar varken midjemått eller stussmått!

När det gäller mig, försöker jag skylla på Ingrids matintresse och har hotat med att lägga ut foto på mängden mat hon lagar till två personer i ett offentligt forum för att få förståelse för att jag ser likadan ut nu som för ett år sedan förutom lite fler rynkor och valkar.

Jag har krymt, ja längden ingår i mätningen, och förstår att eftersom jag har i princip samma vikt till kortare längd betyder det att bredden blir mer markant.

Jag har ännu inte försökt mig på att springa utefter vägarna men tre promenader med olika gäng i lite raskare takt borde förbättra konditionen. Raskare och raskare kanske är att ta i, när man har tre hanhundar och väldigt luktintresserade tikar. Promenaderna tar sin tid.

Men det kvittar, jag har inte så många kunder i mitt trim så här års så jag jobbar mig inte svettig.

Mina egna har i största möjliga mängd fått kort frisyr så det är bara Jonas och Cameron som är i full päls. Två mellanpudlar i päls är inte särskilt beungande så tid finns till att äta och sova, vilket väl är det man kan göra eftersom det inte ens finns någon snö att skotta. Än så länge i alla fall.

  

 

Tur att jag tycker om hösten.

För hade jag inte gjort det hade jag kunnat tycka att det är lite väl blåsigt, blött och lerigt i dag.

Efter att ha inspekterat vår blöta grusväg bestämde jag mig  för att ta hundarna i lite olika gäng och traska runt huset varv på varv istället.

Löptikarna, Marie och Janet, var första gänget ut och lurade mig flera gånger genom att dyka upp bakom mig när jag spanade framåt. 

Andra gänget är också två stycken, Kirsty och Miranda. De tycker verkligen om varandras sällskap och har väldigt roligt tillsammans men jag vill absolut inte ha dem tillsammans utomhus med det tredje gänget som består av ungherrarna, Jonas och Cameron, som verkligen älskar att springa och som inte ens skulle ha märkt om någon av de små mejades ner när de far fram med Clara och Fedora skällandes efter. Malcolm och Claire tar det något lugnare men ser till att de inte kommer alltför mycket på efterkälken. 

Jag funderade på att hämta kameran för att föreviga rusningarna men jag är ingen duktig fotograf eller filmare och ser istället till  att hålla mig undan när de kommer förbi. Att fälla mig bland rötter, buskar och lera ska de inte få lyckas med!

Igår kl 16.30 hade jag tid hos veterinär. Malcolm har tandsten på en molar som jag inte lyckas komma åt.

Jag var på plats 16.15. Utanför en helt nedsläckt veterinärmottagning och förbannade att jag måste ha hört fel på tiden. Gick omkring lite i mörkret men eftersom jag varken vet vilket av husen de bor i eller om han möjligen kunde vara hos sina hästar i någon av byggnaderna på den stora gården kändes det lite onödigt.

Säker på att jag missuppfattat tiden (vilken veterinär vill egentligen stå och ta bort tandsten en sen fredageftermiddag?) åkte Malcolm och jag hem igen för att förhoppningsvis få en senare tid. 

När jag var nästan hemma ringer veterinären. Han hade varit ute och kört häst och kommit tillbaka, förmodligen strax efter att jag hade åkt. Jag skämdes för att jag faktiskt inte var kvar till kl 16.30 då jag hade min bokade tid, men tanken att han var ute och körde häst i mörkret slog mig aldrig, att jag hade hört fel på tiden kändes så mycket troligare. Men nu vet jag lite mer om hur den här veterinären är och han skrattade nog lite åt alla mina försök till ursäkter och gav Malcolm och mig en ny tid på måndag.

På eftermiddagen innan det har blivit mörkt.   

 

Besviken.

Två gånger den här hösten har jag missat utställningar som jag hade anmält till och sett fram emot. Jag har då tröstat mig med att se fram emot utställningen den 14-15/11 i Eskilstuna. En timme hemifrån, anmält en dvärg och en mellan=två dagars utställning, tränat en glad dvärgvalp och glatt mig åt att min mellanhanes päls sett ok ut och att han börjat äta igen efter att tikarna slutat löpa.

Då ökar Covid 19-fallen och myndigheterna ser till att utöka restriktionerna för aktiviteter där människor samlas, vilket innebär att Pudelklubben inte kan genomföra sin utställning.

Många säger att det "bara" är en utställning som ställs in och det finns så mycket viktigare i livet.

Kan så vara men "bara" en utställning var för mig en helg att se fram emot efter en sommar och höst som varit lite tyngre än vanligt.

Jag vet att jag har en positiv livssyn och kan därför verkligen tjura och svära ut min besvikelse eftersom jag är helt förvissad om att jag kommer över det och snart är i full färd med att glädja mig och planera inför den eventuella utställning som kan komma i framtiden.    

Höst och mest regn

I söndags tog jag mig i kragen och tog tag i dåliga samveten. Jag klippte och badade tre av de nedklippta. Det var inte i onödan. Visserligen verkar inte hundarna må särskilt dåligt av att ha längre päls och inte vara rena men själv mår jag sämre av det.

När sedan Marie, Claire och Clara blivit kortklippta och väldoftande ser det ändå ut som om de blir gladare. Kanske beror det även på vår entusiasm över dem.(Foton)

Annars rullar det på ungefär som vanligt i huset. Hundarna mår bra, Kirsty och Miranda är pigga och busiga, Jonas är kär, tre av tikarna löper och det är första gången han är vuxen nog för att förstå att det är något speciellt med tikar som löper. 

Han får igång sina kompisar i en högljudd sång vid 5-tiden på mornarna. Jag vill inte gå upp förrän det blivit ljust och vi ligger därför och lyssnar på de olika stämmorna. Claire har en mycket välljudande sopranstämma.

Kirsty har varit på en ringträning och tyckte det var mycket spännande. Först blev hon mycket förvånad över djur som mops, bichon och flatcoated retriver, men efter att ha undersökt dem ordentligt och även krupit upp i knät på deras ägare var de nog godkända.

I kväll ska vi göra ett nytt besök i träningshallen, får se om hon kommer ihåg vad hon lärde sig förra gången. 

Miranda är ännu alltför ung för att få följa med, men jag hoppas att även hon ska få vara med på några socialiseringstillfällen när den tiden kommer.

Det där med att åka in till stan och gå omkring är något som jag förmodligen borde göra ibland. 

Nu ska jag i alla fall promenera hemma på våra gator med mina två gäng!

 

 

 

Vardag igen!

Livet har börjat återgå till det normala. Det känns skönt.

Evert, vår bror har varit här från torsdag till igår när vi, efter att ha satt ljus på våra föräldrars grav, lämnade av honom i hans lägenhet i Täby. 

När vi hämtade Evert var Fedora, Kirsty och Miranda med och igår när vi skjutsade hem honom fick Jonas och Cameron följa med på en tur.(se Foton)

Vi har haft det väldigt trevligt de här fyra dagarna. I torsdags firade vi livet genom att dricka en sedan länge sparad flaska Taittinger som var en gåva från goda vänner. Vi satt på vår städade överväning. (Se Foton) Trevligt att numera ha tre likadana fåtöljer så den tredje personen slipper låna katternas fåtölj.

Fredagen kom med vackert väder och vi vinterförberedde tomten, Även garaget fick sig en välbehövlig städning. (Foton) Min ork börjar komma tillbaka även om jag måste vila lite då och då i min TV-fåtölj.  

Även under lördagen var vi sysselsatta med plock och lagning innan vi åt en sen lunch med en god köttbit och ugnsvarma grönsaker och potatis. Till kvällen kändes det bra med ost, päron och vin.

Efter en sommar med många funderingar över liv och död blir de små detaljer ännu viktigare.

Den här veckan kommer jag att vara i trimrummet, men det blir högst två hundar/dag. Idag har jag sett ut Janet som verkligen behöver få sin päls genomgången. Sedan väntar den ena efter den andra på sin tur på bord och i bad. 

Både hundarna och jag blir glada av att de ser vårdade ut!

Fedora är ganska nybadad eftersom hon har fått en liten knöl borttagen, den satt precis bredvid ett av juvren och risken fanns att hon kunde få problem vid sin nästa valpkull så det var lika bra att den försvann. 

Hon opererades för en vecka sedan och eftersom Fedora är en påhittig tik har jag bandagerat henne ordentligt och varit noga med att hon har tratt på sig. En tratt som hon använt som vapen både i våra knäveck och för att välta sin dotter med. Igår tittade jag lite mer noggrant på f.d knölen och upptäckte att stygnen som skulle tas efter 10 dygn redan var borta. 

Jag är inte helt säker på att jag vågar berätta det för veterinären, men Fedora är väldigt nöjd med den snabba läkningen.