Blogg

Ingen Umeåresa

Jag hade anmält, bokat hotellrum och sett fram emot en resa till norra Sverige. Men det är som vanligt inte lätt att förutse vad som ska hända.

Sedan lungröntgen i slutet av maj har jag vetat att jag har haft "något" på höger lunga. Det har självklart påverkat mig under sommaren och när ytterligare röntgen i slutet av juli visade att "något" inte var en tillfällighet, togs en biopsi som visade misstänkt lungcancer.

Jag hade läst om de långa köerna inom sjukvården och därför satsat på lite roliga händelser som t ex Umeå under hösten. Nu visade det sig att de långa köerna inte innefattar cancer (tack och lov!) så i fredags 11/9 skrevs jag in på Ackademiska i Uppsala, lades in måndag 14/9 och opererades på tisdagen den 15/9.

Enligt läkaren gick allt bra, jag sov och vet inget om det, men den planerade titthålskirurgin kunde inte utföras utan det blev en öppen operation. Jag hade fått veta under inskrivningen att det kunde bli så. Beslut om operationsmetod tas av läkaren  under en operation.

Anledningen att den större operationen valdes var att lungan "fastnat" och blivit "fastbränd" i bröstkorgen vilket kan ske efter en strålbehandling. Jag fick strålbehandling vid min bröstcancer 1999. Jag frågade om det kan ha påverkat min andfåddhet och det var troligt. Så nu har jag förmodligen äntligen fått veta varför jag blir så andfådd när jag försöker visa hund i ringen!

Igår 18/9 hämtade Ingrid, min syster, mig från sjukhuset och nu är jag hemma med smärtlindrande tabletter, svaga ben och vila.

Det har gått väldigt bra hemma för Ingrid och hundarna och jag har känt mig helt lugn för dem alla under tiden som jag har fått bli så fantastiskt väl omhändertagen på Thorax att jag nästan kunde ha valt att flytta in där för en längre tid. Jag har bara träffat omtänksamma, rara och hjälpsamma personer under min tid som patient och det hjälper mig när jag nu satsar på att snart vara helt tillbaka igen. Prover kommer att tas på min lunga och de lymfkörtlar som togs bort och har jag en riktigt stor tur kan jag slippa ytterligare behandlingar.

Nu ser jag fram emot att umgås med hundarna och njuta av ett riktigt vackert höstväder! Hösten har nog alltid varit min favoritårstid.

 

Utställning!

Igår var jag på utställning i Hammarskog, Uppsala. Cameron och Jonas var anmälda och Malcolm var med som övervakande farbror.

Utställningarna är ju lite annorlunda nu med rådande läge i Sverige och världen, men Pudelklubbens mellansvenska avdelning hade verkligen tänkt och försökt se till att den både skulle gå smidigt och och följa gällande restriktioner.

Bedömningen började med storpudel och när det var dags för mellanpudlarna kom regnet. Det var blandat med lite uppehållsväder och någon svag glimt av blå himmel resten av dagen.

Hundarnas pälsar klarade hyfsat med att stå emot det blöta och Jonas uppförde sig alldeles utmärkt! Cameron är i en ålder där han inte känner sig helt säker på domare eller andra människor, däremot har han inga problem med att röra sig i ringen eller träffa de andra hundarna. 

Trots att jag numera är pensionär och har tid, har jag problem med att få till rutiner i den sociala träningen för hundarna. 

Som varje höst ser jag den här tiden som en nystart och lovar som vanligt mig själv och hundarna ändringar  till ett sundare och mer aktivt liv. 

Cameron skötte sig tillräckligt bra för att bli bästa hanvalp men blev sedan slagen av en mycket mer vältränad tikvalp som blev Birvalp.

Jonas är 13 månader och har större erfarenhet. Han tyckte att dagen var rolig och gjorde sitt bästa hela tiden. Domaren skrev långa och utförliga kritiker på alla hundarna och orden: " Rör sig med självsäkerhet och utm längd i steget. Står och går så jag inte kan sluta titta" är ord som värmer hjärtat.

Tyvärr gäller rörelserna inte mig som har lätt för att bli andfådd och med munskydd som begränsar både luftintag och synfältet nedåt när jag ville se att hundarna följde med, gjorde det att min del av framträdandet inte var så bra som jag hade önskat.

Men domaren gav Jonas andraplatsen bland 12 deltagande hanar precis efter en championhane och han fick därigenom certet. Cert på sin första officiella utställning är fantastiskt roligt!

Malcolm skötte barnvaktandet med den äran och visade hur man sköter sig bland tält och människor men även hur man ligger tyst och lugnt i sin varma bur. 

Som sällskap hade jag Karin och Mayvi som kom upp från västra Sverige med sina tikar. Deras tjejer skötte sig väldigt bra i ringen och Karins Stella gav dagen ett väldigt fint avslut genom att vinna tikarnas klass med cert. 

Det var skönt att packa ihop alla "nödvändiga" saker som jag hade med mig och lasta in det och hundarna i bilen. Jag frös inte alls men när man blir blöt är det skönt att få öka värmen i bilen under den knappa timmen hem.

Fick jag önska skulle jag bara ställa ut på platser som inte är längre hemifrån än just en timme!

Arbetsläger.

Ja, det är vad vår bror, Evert, kallar det. Vet inte riktigt om jag håller med honom. Visserligen har han en lista på att-göra-saker som täcker en hel kollegieblockssida men han jobbar inte på ackord, utan får mat och sprit i behövd mängd oavsett hur långt han kommit när det blir kväll.

 

Hundarna mår bra. Lilla Carmen Miranda, kallnamnet blir Miranda så inte Cameron tar fel, är 4 veckor på fredag och har fått börja vara med Kirsty en stund i kökshagen under vår stränga uppsikt. 

Kirsty tror nog att hon har fått en ny leksak så vi skyddar Miranda noga än så länge. Kirsty vet inte att Miranda kommer att bli mycket större än henne och kanske kommer att minnas behandlingen hon fick som liten av Kirsty. Risken kan finnas att Miranda kommer att hämnas.....

Clyde, som nu kallas Calle, har fått ett väldigt bra hem och har enligt rapporter anpassat sig väl. Han har varit här och blivit klippt  när vi skrev papper och efter kaffe och god kaka var det ingen tvekan för honom vem han skulle följa med hem.

Så skönt det känns i hjärtat när någon vuxen hund flyttat och tydligt visar att de vet vem den nya matten eller hussen är!

Jag hade planer på att para Gloria men kände att jag ville ha den tiden en valpkull tar, för Kirsty och Miranda istället så om allt går som jag hoppas ska jag para Gloria hennes nästa löp som kan bli i februari-mars.

Vi har hittills klarat oss från varje form av influensa och hoppas att det går lika bra framöver. 

Jag ser fram emot utställningen på Hammarskog den 12:e september trots att möjligheten att titta på de andras hundar blir begränsad i och med 50-personers gränsen, men nästan lika mycket ser jag fram emot kvällen före när vi ska träffa goda vänner för en middag och massor av prat, förmodligen om pudlar.

Det gäller att hitta alla stunder man kan för något trevligt.

Nej, nu ska jag ut med hundarna och sedan se till att brodern inte känner sig onyttig och tror att han måste sitta på soffan och röka hela dagen!

En vanlig lördag

Lugn lördag. Numera mer regel än undantag. 

Liten ändring bland hundarna. Cilia har flyttat. Hon har fått ett nytt hem hos ett par som har stor erfarenhet av hundar och alla rapporter som jag har fått berättar att Cilia har funnit sig tillrätta och att hennes husse och matte trivs väldigt bra med henne.

Hon är en så rolig hund och jag är glad att hon har fått en egen familj där hon kan utveckla alla sina hyss och idéer.

Clyde har börjat påverkas när tikarna löper, inte när det bara är en, men när fyra tikar löpte mådde han inte bra. En kvinna hörde av sig och först diskuterade vi om Janet skulle flytta till henne på foder, men efter en massa funderingar föreslog jag att hon kunde få prova Clyde.

Han är en väldigt lugn och lätt hund och hans eftertänksamhet, som var väldigt tydlig när han och jag var på agilitykurs, kan få en ordentlig chans att utvecklas. Han har inte känts riktigt glad i en flock och jag har en längre tid funderat på om han inte skulle må bättre som ensamhund.

Vi har bestämt om en prövotid, som man alltid gör med lite äldre hundar, och än så länge verkar det gå bra. Han får prova på olika situationer utan att ha det vanliga sällskapet av de andra hundarna och allt har hittills varit väldigt lovande. En vuxen hund som hela sitt liv bott i en flock av hundar ute på landet behöver nog få tid att fundera över ljud från trappuppgången, träffar med andra hundraser, åka i säkerhetssele i bilen och att ensam få välja leksak i afären. Han är så väl värd att få all uppmärksamhet!

Det är så att en del hundar passar väldigt väl som medlemmar i en flock medan andra mår bättre när de får en egen husse eller matte. 

Fedoras valp som kommer att få namnet Miranda, mår bra och jag väger henne ofta, vilket jag normalt inte brukar göra, och ser att hon ökar stadigt i vikt. Min stamtik Feliz Cachorras mamma hette Vivihillls Miranda Noon och det kändes läge att minnas både henne och hur min uppfödning började nu när jag snart ( ja om 3 år i alla fall) kan fira 50-årsjubileum som uppfödare. 

Kirsty blev ju ensam kvar när hennes syskon flyttade men jag har fått så fina och roliga filmer, berättelser och foton på de fem små från nya ägarna!

Kirsty klarar sig riktigt bra tillsammans med de andra hundarna om jag bara har väldigt stor uppmärksamhet på Cameron som nog tror att han har fått en ny leksak. 

Jag har anmält till en utställning! Jag hoppas att inget händer som stoppar Pudelklubbens utställning i Hammarskog utan att jag får chansen att göra i ordning hundarna lite mer ordentligt än jag gör numera till vardags, packa bilen, välja kläder jag får plats i och förhoppningsvis träffa goda vänner under några timmar.

Idag ska det bli varmt och jag ska borsta igenom Jonas som jag badade igår och göra en liten Kirsty till en vit liten ulltott utan kletig filmjölk i pälsen.

Sorgliga saker händer ibland.

Idag miste vi en av Fedoras valpar. Den första som föddes låg och kippade efter andan i ca 3 timmar. Det kändes inte ok. Det är inte helt ovanligt att en valp inte varit pigg och hungrig direkt den fötts. Men då är tiden som den behöver för att återhämta sig inte så lång.

Så trots att hon vaknade till och verkade som en vanlig valp kände jag mig inte helt lugn. Jag märkte henne med nagellack för att säkert veta vilken av dem jag ville hålla ett extra öga på.

Fedora var väldigt orolig vilket inte heller är helt ovanligt efter en valpning. Valparna diade ordentligt vid 0.30 igår kväll innan vi gick och la oss. Klockan 1.30 vaknade jag av att en valp var orolig och pipande. Jag gjorde vad jag kunde för henne men fick henne inte att äta eller lugna sig.

På morgonen var Fedora helt hysterisk och hämtade valparna flera gånger och tog upp dem i min säng trots att vi var i sovrummet tillsammans med henne.

Ingrid och jag turades om att sitta vid valparnas plats för att  passa henne och försöka få valpen att äta.

När jag till slut gav upp och la undan valpen, som hade obetydlig andning, var det som att vända på en hand med Fedora. Hon blev, efter att ha letat runt lite, helt lugn och låg stilla hos sin valp.

Jag kröp ner i min säng, det tar på krafterna att vara vaken och orolig några dagar och nätter. Fedora och jag sov sedan som klubbade ett par timmar och nu verkar allt vara under kontroll.

Den sista av Kirstys syskon flyttade idag och nu ska det bli roligt att få lära känna denna lilla tjej lite närmare när Janet, Ingrid och jag blir hennes närmaste lekkamrater.

 

 

Det är mycket nu

Ja, i alla fall med våra mått mätt!

I onsdags flyttade Katrin (det var inte riktigt bestämt vilket namn hon kommer att få) till Västerås. I torsdags flyttade Klas till ett par som haft en hund från mig tidigare. Jag blev så glad att se dem igen nu 15 år senare och varken de eller vi hade åldrats överhuvudtaget!

Igår blev det en lite hektisk dag. På förmiddagen kom Kevins (numera Rasmus) nya familj hit och hämtade honom. Ingrid och jag åt sedan lunch efter att jag tittat till Fedora som låg i min säng, som hon har gjort den mesta tiden efter att hon blivit parad. Allt verkade då lugnt. Men när jag väntade på kaffet och gick in i sovrummet igen var det en valp som var halvvägs ute. Jag kunde ta tag i bakbenen och dra försiktigt så den kom ut helt.

Den verkade väldigt medtagen och låg och kippade efter andan trots min ivriga massage och skrubbning när jag höll valpen med huvudet nedåt. Fedora började värka igen och första valpen fick ligga kvar hos henne under tiden som jag assisterade med valp nummer två. Det var en pigg en och jag satt kvar och passade de två små tills Kates (numera Junis)  nya familj kom och Ingrid tog över valpmorskande med instruktioner att skrika på mig om Fedora började värka igen.

Den förstfödda hade då piggnat till och båda två hade börjat dia.

När Juni åkt med sin nya familj gick Fedora och jag ut så hon fick röra lite mer på sig. Jag hade inte trott på fler än 1-2 valpar och kunde inte heller känna att det var några valpar kvar men för säkerhets skull ville jag att hon skulle röra sig ordentligt under min uppsikt för att jag skulle se om hon fick några värkar.

Det har hon inte fått men ändå varit lite orolig, hon kräktes upp maten hon fick igår kväll, förmodligen gav jag lite för mycket, men portionen som hon fick nu på morgonen har stannat kvar. 

Tror och hoppas att allt ordnar sig när mjölken kommit igång ordentligt. De två tikvalparna kommer att bli kvar här i huset tills vidare.

Tvättmaskinen har gått varm med lakan, täcke och filt efter hennes första valp och bäddmadrassbytet som jag hade planerat tidigare har nu blivit en absolut nödvändighet!

 

 

En utflykt!

Vad vi har uppskattat dessa två dagar med besök hemma hos oss och  besök på Ljusterö!

Det känns verkligen hur humöret stiger av att få träffa trevliga människor. I fredags packade vi in alla småvalpar + Cameron i bilen och åkte till Lena J, kennel Notify.(Se Foton)

Lena är inte bara uppfödare av dvärg och toypudlar utan också medicinsk fotvårdare. Hon har även en make som lagar väldigt god mat.

Bra kombinationer! Vi fick en mycket god lunch och fina fötter innan vi tittade igenom alla valparna. Hennes två var så små att vi bara kunde se att de var tjocka och fina, 4 veckor bara och då har de ännu inte börjat springa omkring. Janets 7-veckors var desto rörligare.Vi tittade även på hennes fine Corry! Lena planerar att få en kull med helsyskon till honom. Det förstår jag!

Jag hade tagit med kompostgaller och gjorde en hage åt de små där vi ställde en av deras sängar. Valparna åt, sov och lekte där med sina nya leksaker som de hade fått av sin "farmor" Anneli, under tiden som vi åt och blev behandlade utan att de yttrade något ljud av klagan. Så snälla och gulliga valpar de är! Den här veckan ska 5 av dem flytta. Så tomt det kommer att bli för oss och för lilla Kirsty som blir kvar här. Tack och lov har hon sin snälla mamma Janet som sällskap.

Fedora bär inte på många valpar. Visserligen är hon en ganska stor tik och bör ha plats för att gömma några i sin kropp men 2 valpar är nog ett ganska säkert tips. Jag är glad om hon slipper få en ensam valp!

Trevligt besök.

Idag har vi haft en riktigt trevlig eftermiddag! Björnes matte, dvs valparnas pappas matte, kom hit tillsammans med en väninna. 

De hade med sig en kasse med leksaker till valparna. Det kändes som julafton när vi packade upp den! Vi gladde oss också över rosen som de hade med till oss. En vacker gul ros kommer att passa bra ihop med våra röda.

Valparna visade sig från sin bästa sida, for omkring och var väldigt söta. Efter att vi hade fångat dem på kort, stående på bord och filmat dem när de lekte på golvet, åt vi Ingrids soppa med bröd och avslutade med kaffe och tårta (min beställning!) jag tycker att vi äter alldeles för lite tårta och vill att vi rättar till det.

Nu är det lugnt i huset. Valparna sover, Ingrid tittar på TV och jag vilar mig efter att ha pratat hund i flera timmar, men så roligt det var och jag har nog saknat att få titta på valpar tillsammans med andra uppfödare mer än jag visste.

Därför tänker vi göra om det igen i morgon när vi ska till Lena J. Fast då ska våra misskötta fötter få sig en uppsträckning också.

Ska bli spännande att se om småfröna kan imponera på ännu en uppfödare av pudel!

 

 

Mitten av sommaren.

Igår var ungherrarna och jag på ringträning. Det kändes att det var ett tag sedan. Både Jonas och Cameron verkade lite vilsna och funderade mycket över ett skrikande barn och även på de tydliga instruktionerna från vår tränare och de andras förmaningar till sina hundar.

Mina lever nog ett väldigt skyddat liv utan höga ljud (förutom skall från resten av gänget och från otåliga valpar) så jag ska verkligen försöka ta mig ut mer tillsammans med dem.

Vi lever även i vanliga fall ett lugnt liv men nu är det nästan stillastående eftersom vi inte kan lämna huset någon längre stund med valpar som nu är 6 veckor och ganska medvetna om sina önskemål på livet som mat och lek utanför sin fina hage.

Familjerna som är intresserade av valparna har varit här. Väldigt trevliga personer och jag kan bara hoppas att jag inte pratade öronen av dem med mina tips och olika historier. 

En av familjerna fastnade för Cilia. Jag har klippt ner henne och min plan var att hitta ett fint hem åt henne.Hon är en både trevlig och rolig hund men just nu har vi väldigt många hundar och eftersom jag vill behålla Kirsty, den vita tikvalpen, och även en tikvalp efter Fedora (håller tummarna för att jag ska få en efter hanen som gett mig 6 hanvalpar tidigare) måste jag försöka att minska hundantalet.

Att familjen föll för Cilia betydde att Kate inte var tingad. Jag tittade igenom de mail jag fått från de som söker en valp. Blundade och pekade och kontaktade en som nu ska komma på lördag för att hälsa på mig och valparna och jag får hälsa på dem så får vi se om allt stämmer.

Det är så många som söker en valp nu och jag skulle så gärna vilja ge alla dessa trevliga människor en ny familjemedlem men tyvärr fungerar det ju inte så.

Fedora själv säger att hon är en extra speciell hund som bär på valpar. Hon är alltid väldigt speciell med sitt sätt och nu ännu mer.

Sitter vi i vardagsrummet ligger hon på en köksstol, när de andra är omkring oss ligger hon i ett annat rum och vaktar noga ifall någon skulle gå förbi. Hon tar sitt tillstånd på stort allvar men vi sover i alla fall tillsammans i sovrummet, även om hon ligger på golvmattan eller i fåtöljen och jag i sängen.

Janets valpar är fantastiskt roliga och pigga och att de var så tysta och lugna de första 4 veckorna tar de igen nu, så vi har det fullt upp med att sysselsätta dem. Men de sover i alla fall hela natten utan att ge minsta ljud ifrån sig.

Det är så roligt att ha 3 vita och 3 svarta i samma kull och väldigt lätt att skilja dem åt och se deras olika personligheter.

Deras "farmor" kommer på beök i nästa vecka och jag hoppas att även hon kommer att tycka lika mycket om dem som vi gör!

 

Handlaförsök

Lördag och lite regn.

Igår hade Ingrid och jag en "Handladag"

Nu för tiden är det sällan vi lämnar hemmet, men eftersom vi har påhittiga unghundar skulle det ske nu.

I förrgår pysslade jag lite med valparna, klippte  nosar och märkte dem med klippta tassar. Alltså pälsen, inget annat.

När jag tittar ut får jag se Cameron och Jonas som har vält kompostgallren runt min ganska nysådda gräsplätt.

Hundarna tycker väldigt mycket om att gräva vilket visar sig i massor av stora och små hål i rastgårdarna. Malcolm är fenomenal på att hitta hjorttryffel, medan de andra nöjer sig med att gräva upp rötter och jord som de sedan sätter i sig som snacks.

De två måste ha blivit överlyckliga när de hittade en nysådd, lättgrävd gräsmatta! Som pudelägare måste man ha humor och att se två mycket glada, mycket leriga ungdomar och de stora jordhögarna på den blivande gräsmattan gav mig användning för min läggning att se saker från den humoristiska sidan.

Jag bestämde mig för att sätta ett mer permanent staket tills denna långsamväxande matta kanske någon gång ska bli hållbar nog för att kunna gås på och kanske stå emot lite grävning. Eller att de där två blir lite mer vuxna.

Staketet som jag hade tänkt mig var slut och skulle komma in nästa vecka. Ingen idé att köpa stolpar innan vi har staketet. Torrfodret till valparna som jag ville ha fanns inte, så jag fick ta ett annat.

Jag hade även tänkt lägga plattor av någon sorts plast i en lerig gång där hundarna springer. De plattorna fanns inte. 

Hundarna får torrfoder på mogonen, men vill gärna ha lite toppning. Den toppningen var slut i affären.

Efter att ha tjurat lite när jag inte fick köpa och sätta igång med mina planer åkte vi hem med några blommor till rabatten, en grillad kyckling, en eltandborste och två pocketböcker.

Nu ser jag fram emot nästa "Handladag" och önskar mig lite bättre resultat.

Lite av varje

Vi har haft en väldigt varm period med temperaturer på över 30 grader i flera dagar men igår var det lite svalare och det gjorde att jag piggnade till och kunde ta mig an Jonas och Cameron.

Det var visserligen inte så länge sedan de blev iordninggjorda eftersom vi var på utställningen, men unga hundar behöver få öva på att bli hanterade så jag vill gärna få en anledning att lära dem.

Cameron var riktigt duktig, stod still när han klipptes och försökte inte fly hela tiden när han torkades, det var bara öronen som får självtorka några gånger till.

Jonas är en väldigt lätthanterlig ung hund, det enda "problem" jag har med honom är att hans päls börjar bli väldigt tät och det är ju knappast hans fel! Jag får avsätta betydligt längre tid för att få honom torr.

Efter att de var klara var Ingrid snäll och filmade dem nere på vägen. Jag försöker få mina hundar filmade så ofta som vi hinner och har lust. Det är roligt att jämföra dem med varandra och det är så lätt att glömma hur de såg ut vid olika åldrar.

Valparna mår bra. Jag bekymrade mig ett tag över att de kanske hade det för varmt och la in en kyldyna i deras hage, men när jag såg att de la sig så långt ifrån den som möjligt kunde jag konstatera att de nog inte störs särskilt mycket av värme eller att deras plats i köket är ok för dem.

De får nu tillägg i form av Vom och Hundemat, samma som de vuxna. Jag provade med majsvälling men de visar ganska tydligt vad de vill ha och inte. De har varit med ute på altanen och lösa i köket. Väldigt roligt att se hur fort de utvecklas!

På fredag är det 5 veckor sedan Fedora parades och jag kan inte se någon mage på henne än. Hennes beteende är annorlunda men det kan det också vara vid skendräktighet så jag fortsätter att vänta och hålla mina tummar.

Midsommar!

Mitt i Midsommar är det idag. Vi har mest ägnat oss åt att äta den här helgen. Sill, ägg, löjrom och tårta är inte så dumt. 

Promenaderna med hundarna har skett ganska tidigt eftersom gårdagseftermiddagen blev väl varm med sina 30 grader kl 15.

Just nu är det "bara" 29 men ändå alldeles för varmt för att jag ska ta tag i mina planer som var att skrapa färg och måla våra utestolar.

Även hundarna verkar tagna av värmen och väntar till kvällen med att släppa loss i rusning genom stora gården, vardagsrummet, köket, plöja mattan intill tvättstugedörren för att kunna göra en vändning som en simmare i en bassäng under något mästerskap och försvinna ut igen.

Vi trycker oss i fåtöljerna och håller upp fötterna när de drar förbi. 

Jonas och Cameron har verkligen roligt tillsammans!

Jag hörde häromdagen Malcolm med en mycket bestämd, nästan ilsken röst från rummet bredvid. Jag går in för att se vad som händer, Malcolm är normalt en väldigt snäll hund.

På vardagsrumsgolvet ligger Cameron på rygg under Malcolm, håller i en träbit som också Malcolm håller i. Malcolm försöker dra loss den, Cameron släpper inte utan lyfts flera gånger från golvet. Tyvärr kunde jag inte behärska mig utan börjar skratta, det såg för roligt ut!  Malcolm släpper, ger upp kampen och kommer till mig. Cameron försvinner snabbt som blixten med bytet mycket stolt och nöjd.

Vilken fantastisk ras pudel ändå är! En valp som får växa upp med äldre, snälla hundar i ett gäng har det verkligen bra. 

Idag har vi fotograferat valparna. De är nu 17 dagar och jag ser så ivrigt fram emot när de ska växa lite mer så också de ska börja springa omkring.

Nu är det 3 veckor sedan Fedora parades och det enda jag kan säga är att hon uppför sig på ett lite annorlunda sätt. Äter sämre och verkar lite tröttare än vanligt. Så när jag inte gör något annat så sitter jag och håller tummarna för att hon är dräktig.

 

 

Utställning!

Nu har vi varit på utställning! Det anordnades en inofficiell utställning i Enköping igår.

Det var ju inte som en "vanlig" förstås men ändå. Arrangörerna hade gjort ett väldigt bra jobb med att planera och ordna så att det bara var max 50 personer samtidigt på utställningsplatsen och  alla funktionärer och utställare hade försetts med munskydd och alla var också noga med att hålla rejäla avstånd till varandra.

Vi kunde ändå få möjligheten att prata, umgås och visa våra hundar.

Jag hade anmält Cameron och Jonas. Den ena i valpklass och den andra i juniorklass. Domaren var en auktoriserad pudeldomare och trots att vi bara var 3 mellanpudlar (den tredje var Claudias dotter) kunde vi känna oss väldigt stolta över våra fina kritiker och placeringar. 

Cameron fick Hederspris, blev BIRvalp och 2:a i valpgruppen. Jonas fick också Hederspris, blev BIR och 3:a i vuxengruppen.

De var så duktiga och jag var så stolt över dem! Eftersom vi bor här ute på landet och de inte ser eller träffar särskilt många människor eller andra konstiga ting som barn, cyklar, andra hundraser eller folk med konstiga kläder, dvs de som inte går i joggingbyxor, T-shirt och smutsiga, trasiga skjortor, fick de mycket att titta på.

Idag är det en lugn dag.

Janets valpar har vuxit ur sin koja och de ska få flytta till en större lägenhet, jag ska borsta igenom några pälsar och i övrigt vila min trilskande vänsterarm. Jag har fått behandling av kiropraktor och varje morgon känns armen helt bra, men när jag börjar använda den och det har gått några timmar får jag problem igen. Hoppas att nerverna eller vad det nu är läker ihop snart. 

Det är redan 21 grader varmt ute och hundarna och jag kommer att ta det lugnt och vänta med våra promenader tills kvällningen. 

 

Valparna 1 vecka 

I dag är valparna 1 vecka och det är fortfarande väldigt tyst i deras "grotta". Janet sköter så väl om dem och varje gång jag tittar till dem, och det är ganska ofta, ligger de antingen och äter eller sover.

Janet har börjat röra lite mer på sig, kommer ut och tittar till oss ibland och är väldigt intresserad av vad som händer utanför fönstret framåt morgonen. För att riktigt kunna se ut måste hon stå på mitt huvud (min säng står intill fönstret) och en hundtass på örat eller axeln fungerar utmärkt som väckarklocka.

Vi var idag uppe vid 4.30-tiden och det är otroligt skönt med tidiga mornar i början av en sommardag!

Jag arbetade i nattpatrull i många år och att nu vara uppe vid den tiden igen känns faktiskt lite nostalgiskt.

Vi ska försöka ta lite foton på valparna idag, jag befarar att bilderna kan bli lite suddiga, pigga krabater det här.

På söndag ska vi på utställning, minsann. Det är en inofficiell och vi har fått noggranna instruktioner om hur det ska gå till. Jag ska läsa på ordentligt om när jag får vara på platsen och när jag måste lämna den, när jag ska ha munskydd och när jag slipper det. Det är 3 mellanpudlar anmälda, mina två och en till.

Jag som tycker att det är så roligt att titta på andras pudlar kommer att tycka att det känns lite torftigt, men en utställning är det i alla fall och det ser jag fram emot.

Valpar

I kväll firar vi! Janet valpade i morse. Hon fick 7 valpar, tyvärr var en inte livsduglig, men 6 fina nöjda valpar ligger nu hos den stolta modern. Det är fantastiskt att hon bar på så många valpar och ändå hoppade obehindrat i soffor och sängar, lagom i hull och pigg och glad.

Hon låg i sin tygbur, som har stått i sovrummet den senaste veckan utan att hon har brytt sig om den, och fick alla sina valpar lugnt och säkert som om hon inte gjort annat trots att det är hennes första kull.

Jag blir så imponerad av henne!

Allt ser bara bra ut nu och jag hoppas att det ska fortsätta göra det. De första dygnen känns det alltid lite oroligt med hur det ska gå men jag kan bara hålla tummarna och försöka assistera Janet så mycket som hon vill och njuta av att se på när 3 svarta och 3 vita valpar trängs om maten.

Det är första gången jag har en kull med både svarta och vita och det är så spännande!

Parning

Inga valpar än. Janets temp var nere på 37.1 i morse så jag skyndade mig att stoppa henne i badet. Jag är lärd att aldrig bada en parad tik förrän det närmar sig valpning. På 60:e dygnet eller när tempen går ner.

Jag vill gärna att Janet väntar några dagar till innan hon valpar.Idag är det 58:e dygnet.

Efter Janets bad åkte Fedora, Cameron och jag lite norrut för att para Fedora med Jonas och Camerons pappa. Cameron var med för att hälsa på sin pappa och "farmor".

Jag är så nöjd med de valpar som jag fått efter Ch Schpindel's Clos Mogador Prioat, 6 hanvalpar, så jag chansar på att jag får en tik denna gång. Hoppas på tredje gången gillt! 

Även om jag är mer än nöjd med de två hanarna som har stannat här i huset vill jag gärna ha en tik också.

Om nu Fedora blir dräktig är hennes valpning planerad till omkring 31/7. Parningen gick väldigt bra men om hon fortfarande är intresserad på söndag åker jag gärna ännu en tur till Laila!

Söndag

En lugn söndag. Efter promenader med mina två gäng är det stilla i huset. Två tikar löper och hanhundarna vet om det, men verkar än så länge ta det med ro.

Eftersom det numera finns 4 hanhundar i varierande ålder hos oss och jag ändå gärna vill fortsätta med uppfödning ett tag till och därför kommer att ha tikar boende här, måste hanarna acceptera att tikar löper, men de ska för den skull inte tro att det betyder att de ska paras, åtminstone inte av dem.

Oftast går det väldigt bra, Clyde var inte så sugen på mat när just Popcorn löpte, men Malcolm har bara lämnat sin mat de dagarna som han mådde väldigt dåligt efter att ha fått i sig något som han hittat utomhus.

Båda de vuxna hanarna är väldigt kloka och förståndiga. Hur det blir med de unga får tiden utvisa, men de kommer att gå i god lära. 

Jonas är nu 9 månader och jag skulle tro att han har uppnått sin slutgiltiga höjd som är drygt 41 cm. Lille Cameron 3 månader är mätt till 28,5 vilket är ½ cm lägre än Jonas var vid 3 månader.

Jag brukar mäta valpar vid olika åldrar och försöka klura ut ungefär hur stora de tänker bli. Ett mycket svårt uppdrag eftersom de växer väldigt olika, både fort och länge! Men roligt ändå.

Igår var vi på ringträning. Jonas mellan kl 12-13 och Cameron 13.15-14.15. Jonas behöver en liten stund av eftertanke när vi börjar då han får stå i fred och fundera, de minutrarna blir kortare för varje träningstillfälle och han uppskattar verkligen att få röra på sig! Tyvärr har han en barlast i form av mig, så jag kommer att ta ett mycket långt koppel nästa gång så han får en möjlighet att sträcka ut innan jag kommer flåsande efter.

Cameron är väldig nyfiken och intresserad av allt som finns. Han är inte särskilt bekymrad utan verkar tycka att det mesta är bara spännande och roligt. Det fanns många maskrosor där när vi började, men lite färre när vi gick därifrån.

Jag badade både Jonas och Cameron i fredags, jag vill att de ska känna sig riktigt fina när vi tränar i ringen. Pudlar brukar tycka att de är helt oemotståndliga när de är badade och klippta, kanske för att deras ägare då låter lyriska när de tittar på dem!

Jag har haft lite problem med min vänsterarm. När jag böjt huvudet framåt får jag "sockerdricka" i handen. Det har jag väl haft i ca 1 år (kiropraktorn blängde lite på mig när jag sa det) men efter att jag fick ont i hela armen och axeln tog jag mig i kragen och sökte hjälp. Det var bra att han hade förberett mig på att jag kunde få mer ont i några dagar, annars hade jag blivit riktigt sur över hur jag mådde på fredagkvällen. Jag hade tidigare provat med lite olika smärtstillande men utan effekt och kiropraktorn sa att det är svårt att stoppa nervsmärta.

Eftersom jag nu har tagit tag i problemen med min arm passade jag på att få en tid på min nya vårdcentral för en åsikt om jag har Kol och högt blodtryck. Jag var välkommen dit förutsatt att jag  var frisk. Konstig tid vi lever i. 

 Nu ska jag bara boka tid hos optikern också, misstänker att jag fått glaskroppsavlossning även på höger öga. Får hoppas att han vill ta emot mig. Sedan bör jag vara redo att möta sommaren när den nu kommer.

 

Skulle varit fredagen före Västeråsutställningen

Idag skulle jag ha börjat förbereda hundarna för utställningen i Västerås. Istället kommer jag att ägna mig åt en norfolk och en dvärgschnautzer som behöver bli av med vinterpälsen. Det är också roligt, tack och lov. 

För att vara lite tjatig. Jag saknar utställningarna!!!

Inte bara för minuterna i ringen utan mest för allt runtomkring. Fösöka göra i ordning hundarna på ett sätt så jag blir nöjd, vilket aldrig har hänt hittills, packa bilen, bestämma vilka kläder jag ska ha, göra matsäck, ställa klockan på ringning som jag aldrig gör  nu för tiden, (i och för sig behöver jag egentligen aldrig ställa klockan på ringning, har ärvt pappas egenhet att vakna ett par minuter innan klockan ringer) se till att alla hundpapper ligger i väskan, planera vad som behöver inköpas och inte minst se fram emot att träffa vänner, medtävlare och titta på massor av hundar.

Istället för att få göra allt detta, ska jag plantera mina blomlådor och städa.

Igår var jag och tittade på ringträning. Jonas är i tonåren och reagerar väldigt starkt på när andra hundar skäller. Jag tog med Malcolm som är en bra ledare och inte bryr sig om ifall någon skäller eller gör utfall.

En schäfer gjorde ett direkt när vi kom dit och Malcolm antog utmaningen genom att markera att han inte viker ner sig. Bra för Jonas att se att man inte behöver krypa för skällande hundar utan man kan räta på sig istället.

Vi satt i gräset ett tag utanför ringen och både Malcolm och Jonas satt lugnt, tittade och bekymrade sig inte överhuvudtaget.

Vi åkte hem, hämtade Ingrid och Cameron och åkte ner till Drömparken i Enköping. Bäst att passa på att socialträna när jag i alla fall var på gång. Vi gick omkring i parken och tittade på folk, blommor och ån som flyter genom staden. Cameron tyckte det var väldigt intressant med allting så promenaden hölls inte i någon större hastighet men det var inte helller det som var tanken.

Cameron har bara varit utanför hemmet en gång tidigare och det var när vi lämnade Connor.

Vi träffades på påskdagen halva vägen mellan oss på en rastplats och de nya ägarna var överens med mig om att Connor kunde passa i deras hem. Jag fick en film som visade en mycket pigg Connor som jagade genom deras kök för att fösöka komma ifatt sin nya kompis direkt de kommit hem!

Nej, nu är det dags för promenad med gängen!   

 

Påsk

I dag var vi till våra föräldrars grav för att plantera blommor och lämna en bukett med påskliljor från vår tomt. Malcolm och Clyde fick följa med tillsammans med Marie. Pojkarna för att få något annat att tänka på än en löpande Janet. Marie, för att hon som är 11 ½ år inte följer med på så mycket numera.

Den här veckan hade vi planerat att vår bror Evert skulle vara här och ta itu med sin lista över arbeten vi önskar få hjälp med, men eftersom allt är upp och ned nu fick vi hitta på något annat.

Ingrid och jag tog med påskmat bestående av sill, lax, ägg och annat som hör till ett påskbord. Ingrid och Evert kunde även dela på en liten snaps innan vi  avslutade måltiden med kaffe och en kaka bakad av Ingrid igår. 

Vi dukade upp vår lunch på en bänk, satt bredvid på medtagna stolar och hoppades att mamma och pappa kunde se oss och glädja sig åt att vi trivs tillsammans och kände oss nära dem.

Vi fick lite undrande blickar från övriga kyrkogårdsbesökare men även vänliga ord och leenden.

Det var lite kallt men eftersom vi hade klätt oss ordentligt och även hade filtar med som vi kunde svepa om oss kunde vi inte vara mer nöjda med vår eftermiddag än vi var.

På tillbakavägen hämtade vi med oss Claire. Hon är kullsyster till Clara och har under flera år bott i Enköping och haft det väldigt bra. Nu är tyvärr hennes husse mycket sjuk så hon fick komma tillbaka till oss och vi kommer att göra vårt bästa för att hon ska trivas här igen.

Jag har träffat och klippt henne under åren och hon har även varit här under löpperioderna då det också fanns en hane i hennes familj.

Hon blev i alla fall väldigt glad över att träffa sina kompisar igen och både Ingrid och jag fick del av hennes glädje när hon kollade att allt var sig likt i huset. Hon är en väldigt bra valpvakt, det var hon som tog hand om Malcolm med den äran när han kom hit för 5 år sedan, så när hon fick träffa sina systersöner tog hon sig genast an sin uppgift!

På söndag ska en av valparna flytta och det blir spännande att se vilken av valparna den nya ägaren faller för. Jag vet vilken jag tycker skulle passa hos henne. Vi får se om vi tycker likadant!

 

Sommartid

Idag är det sommartid, även om inte ens våren kommit ordentligt. Jag har inga problem med att flytta klockan en timme fram eller tillbaka. Undrar om skiftarbete och nattarbete gör att toleransen för tidskillnader ökar. Jag är å andra sidan väldigt beroende av min klocka för att veta om jag är trött eller pigg!

Lugnt i huset. Valparna gör vad de kan för att liva upp stämningen och det är bra annars skulle vi väl ha det väldigt tråkigt.

Det underliga är att när man jobbar finns det mycket mer energi än när man har för lite att göra. Jag har alltid förvånats över att när jag avslutat jobb, oavsett om det är inom vården eller hemma vid trimbordet, har mer lust att göra saker än om jag har en helt ledig dag.

Se bara här: För mycket ledig tid, för många tankar. 

Igår stod jag vid trimbordet hela dagen och idag väntar en dotter till Claudia på klippning om någon timme. Kanske kommer någon av de egna att få hänga med när jag ändå är igång.

Jag saknar utställningarna och märker också hur mycket tid och engagemang de tar. Jag behöver en hobby till. Jag saknar Nathalie, min häst som jag hade i 19 år och som jag var tvungen att ta bort 2017, varje dag. Jag går med hundarna där jag brukade rida henne och minns. Nu skulle jag ha haft så mycket mer tid med henne. Tanken att köpa en häst är däremot inte aktuell. 

Jag får glädja mig åt att ha så mycket mer tid med hundarna istället.

Nästa vecka ska jag åka för att få Janet parad. Hon är en väldigt trevlig tik men har nog ärvt av sin mor att tycka mer om människor än andra hundar så vi får se om jag har prickat in rätt dag för en parning vilket är så viktigt. Speciellt med en tik som har stor integritet som hon har.

Men först..promenad med mina gäng!