Blogg

Rolig helg.

Ja det har jag verkligen haft! I lördags åkte Cameron, Miranda och jag tillsammans med Dayli, som var med för att titta på en utställning, till Hammarskog.

Utställningen var utomhus och jag har noga följt väderprognoserna och hoppats att det åtminstone inte skulle bli snö. Det har varit några kalla dagar senaste tiden. Snön slapp vi men blåsten fick vi stå ut med. Tälten fladdrade i vinden och frisyrer på pudlar och människor såg ganska rufsiga ut.

Cameron är fortfarande lite ovan vid att lämna hemmet men tjejer har han numera fått upp intresset för, så han stod kvittrande på bakbenen när någon kom i närheten.

Trots sitt nya intresse uppförde han sig väldigt fint i ringen och vi hande turen att domaren tyckte att han för dagen var den vackraste mellanpudeln. Han vann hanhundsklassen, fick ett cert och blev champion. När han sedan mötte den vinnande tiken och lyckades slå henne blev han även BIR. I finalen slutade han som BIS-3 och jag var så stolt!

Miranda skötte sig som alltid väldigt fint, hon är en lätt hund att ha med sig, och hon slutade som BT3. En placering som jag blev väldigt glad för. Det var många fina tikar med på den här utställningen.

Vår domare dubterade i pudelringen och jag har bara hört goda ord om honom. Han hade en trevligt sätt mot oss alla,  pudlar, nya fräscha handlers såväl som de gamla, erfarna, lite stela och ringrostiga.

Det var en mycket trevlig utställning och jag trivs alltid på Pufelklubbens utställning i Hammarskog som är en vacker och lagom stor plats för en specialutställning.

Det är också bra för en Enköpingsbo med ett avstånd på ca 45 minuter. När jag kom hem kastade jag en blick på mina rufsiga småtjejer som skulle med mig till Västerås på utställning nästa dag. Konstaterade att de kanske inte direkt såg ut som de borde ha gjort i pälsarna, gick sedan och la mig och somnade

direkt.

Utställningen i Västerås har följt den dåliga trenden att inte ha några kataloger utan man måste ha en smartphone för att kunna se vilka hundar som man ska möta iringen. Jag satt beredd med bilen packad och inväntade 7-slaget när katalogen släpptes för att kunna skriva ut vilka pudlar som skulle delta, för att åtminstone kunna se vilka hundar som skulle vara i vår ring. Det känns så tråkigt att titta på en hund, som man kanske tycker ser extra fin ut och inte direkt få vet vilka som är föräldrar till den när man är uppfödare och alltid är intresserad av att veta härstammning på hundar som man ser.

Jag hade med mig Girl och Kirsty. Det är två små och lätta hundar och det var ganska skönt att ha dem med sig dagen efter en rolig och blåsig dag. 

I Västerås var vi inomhus vilket jag alltid föredrar. Mindre packning och vädret kan man strunta i. Kirsty uppförde sig lika fint som hon gjort tidigare och Girl var nog inte lika busig nu när hon tävlar som vuxen som hon var som valp. Girl slutade som 2:a bland tikarna och Kirsty blev 3:a bland dvärgpudeltikarna.

Duktiga små tjejer båda två och jag var så stolt och nöjd med dem.

Vi var klara ganska tidigt och eftersom jag bara har en knapp halvtimme att köra, var jag åter hemma vid 15-tiden tillsammans med MacDonald's mat som vi gärna äter efter en utställning.

Nu ska jag inte på någon resa förrän jag ska till Norrland i slutet av maj. Då är det en 2-dagars utställning men jag ser nog mest fram emot att träffa Martina, en väldigt god vän som jag inte träffat på flera år!

Snö

Typiskt aprilväder. Soligt och ganska varmt en dag, ösregn nästa och snö och kallt dagen därpå. Jag uppskattar i alla fall när det är fruset, renare hundar och lite renare inomhus.

Igår var jag hos veterinär med Claire. Förra fredagen skrek hon plötsligt till och såg riktigt eländig ut. Jag förmodade att hon hade sträckt sig så hon fick en tröja på sig eftersom lite värme inte borde skada. Vi har lyft henne upp och ner från sängen då hon har sett tveksam ut inför att hoppa och hon har bara varit tillsammans med snälla Kirsty.

Claire anser att min säng är hennes säng, så hundsäng på golvet var inget alternativ. Hon fick värkmedicin som jag inte tyckte gjorde särskild skillnad några dagar, innan jag provade med en tablett Prednisolon som jag hade kvar efter Marie. Den gjorde skillnad, eller om det var så att hon faktiskt hade självläkt.

Jag fick en tid hos veterinär Stavenborn som jag åkte till, trots att Claire verkade mycket bättre. Bra när någon kunnig känner igenom henne och jag var också nyfiken eftersom vi under veckan har gissat på nacken, vänster framben, ryggen och något bakben. Claire är en mycket märklig hund. Hon är smart, glad, krypig, tycker illa om människor hon inte känner, snäll mot de andra hundarna och är just "Claire".

Hon blev noga genomkänd och reagerade inte någonstans.

Vi bestämde att det inte var dags för henne än, hon är bara 10 år, och jag fick ett nytt recept på Prednisolon som hon kommer att få några dagar till. Det kändes väldigt skönt att åka hem igen med mitt original till hund! Visserligen har jag kanske lite onödigt många hundar för tillfället men det är ju inte på det sättet jag vill minska antalet!

Förra helgen var vi på resa. Cameron, Girl, Dayli och jag var i Falsterbo hos Lena och Lars, på utställning i Svalöv och hemma på hotell Karin Svensson.

En mycket trevlig helg!

På utställningen kändes det att jag är ringrostig och dåligt planerad. Det blev stressigt eftersom några strykningar i klassen före Camarons klass förstörde den lilla planering jag hade.

Dayli skötte sig utmärkt trots att hon tittade sig lite förundrat omkring ibland och vann sin klass av 6 tikvalpar. Cameron är inte van att vara på utställning och blev lite hastigt inkastad i ringen, skötte sig fint på bordet och hyggligt på golvet trots att jag lyckades trassla in kopplet i hans päls och fick desperat försöka trassla ut honom igen istället för att få ge honom lite glädje och uppmuntran. Han placerade sig som 2:a av 2 och fick i alla fall ck trots hans handlers dåliga framförande. 

Medan vi fick våra rosetter ropade ringsekreteraren på juniortikarna och Girl satt fortfarande och väntade i sin bur och blev nästan utsläpad från den av sin stressade matte för att direkt komma upp på bordet hos domaren som första tik i sin klass. 

Girl är ändå tack och lov den mest rutinerade i gänget. Hon har ju varit med på några valputställningar. Hon kom 2:a i klassen och jag var väldigt nöjd med mitt gulliga "marsvin".

Där ser man vad 2 år utan knappt några utställningar alls gör med en utställare som har visat hundar i ringen sedan tidigt 70-tal.

Allt lugn, värdighet och planeringsförmåga försvinner.

Tur ändå att jag nu har flera utställningar framför mig så jag förhoppningsvis kommer att sköta mig bättre.

Tur också att jag har snälla och toleranta hundar när deras matte virrar till det!

Marie

I förrgår ägnade Ingrid och jag tid åt att röja i garaget och eftersom det var en vacker, solig dag fick hundarna röra sig över hela tomten med öppna grindar till alla gårdar och ingångar till huset. 

De är uppdelade i olika gäng och det minsta gänget är Marie och Malcolm som strosade, sprang och hittade leksaker som blivit kvar på tomten och absolut måste finfördelas lite till.

Marie har mått ganska bra senaste tiden, hostat mindre, ätit bra och sovit lugnt i min säng varje natt och när vi den kvällen dragit oss tillbaka från TVn tog hon med sig ett tuggis som hon ivrigt bearbetade i sin säng tills jag tog ifrån henne det för att inte riskera att hon skulle sätta det i halsen, lade undan min bok och släckte lampan för att vi skulle sova.

Men hon kunde inte komma till ro. När jag lyfte upp henne i sängen ville hon komma ner och när hon var på golvet ville hon komma upp. Jag hade lampan tänd för att kunna hålla ett öga på henne. Hon ville inte, kunde inte, lägga sig utan tillbringade natten sittande i min säng. Så snart jag hade rastat alla hundar på morgonen ringde jag Monika Stavenborn, veterinären som tittat till Marie tidigare. Jag väckte henne inte! Hon satt redan och passade en valpande tik, vilket jag givetvis inte visste. 

Hon lovade ringa när hon kunde ta emot Marie och mig och jag tillbringade väntetiden med Marie och telefonerna bredvid mig.

Klockan 15 kunde veterinären ta emot oss i sin fina klinik på landet och Marie fick somna in. 

Jag är ändå glad över att hon fick de här sista månaderna och jag känner mig på det sättet tillfreds med att jag inte förhastade mig utan väntade tills det inte längre var mitt beslut. 

Marie var en stor personlighet och det kommer att märkas att hon inte finns längre. 

Sol.

Vilket betyder att jag ska skynda mig på att komma ut på promenad innan vår grusväg tinar och blir lervälling.

Det är lugnt i vårt hus, Marie hänger ännu med även om jag numera hjälper henne genom att lyfta upp henne i sängen och om jag hinner, även ner igen. Hinner jag inte fånga henne kastar hon sig ut när hon fattat mod och gör ett jämfotahopp rätt ut i luften. Hundar blir inte alltid förståndigare med tiden, men så länge som hon verkar trivas med livet är jag glad att hon är kvar.

Som sällskap i mitt sovrum har hon Malcolm, de trivs bra ihop även om de grälar ibland. Grälar ibland gör även Jonas och Cameron. Än så länge räcker det att jag går mot dem och harklar mig för att de ska besinna sig och eftersom de båda två är hundar som inte gärna slåss verkar de nöjda med att jag lägger mig i deras diskussion och medlar.

Min plan är att kanske försöka hitta en familj till Jonas. Han är en väldigt gullig hund som helst är nära och jag tror att han skulle trivas med en egen familj. Jag vill inte sälja honom utan funderar på ett fodervärdsavtal om den "rätta" familjen dyker upp en dag.

Snart ska vi på utställning. Eftersom Pudelklubbens västra avdelning ställde in sin utställning någon dag innan det väntade beslutet om upphörandet av restriktionerna och istället valde att bjuda in till exteriörbedömning och ringträning i den hyrda lokalen, valde jag att anmäla till en utställning som ligger längre hemifrån. Jag tycker att det är så roligt att ta med en valp i ringen och det var sista chansen att få göra det med henne. Vid min närmaste utställning 3 mil bort, är hon några dagar över 9 månader och får inte längre räknas som valp.

När jag nu tittar i utställningskalendern är det roligt att få möjligheten att undanta utställningar eftersom de är så många. 

Jag föredrar inomhusutställningar av rent praktiska anledningar. Vädret, underlaget, avståndet till parkering och släpande av tält och uppsättning av dem, paraplyer, regnkläder och solskydd.

Jag är alltid lika glad när inomhussäsongen börjar igen!

I år är arrangörerna ivriga och anordnar utställningar både helgen före Valborg och på själva Valborg. Hoppas att klimatalarmisterna får lite rätt så att det åtminstone inte snöar i slutet av april.

Jag planerar inga valpar för tillfället. Huset är ganska fullt av hundar och jag tar sällan en kull om jag inte har möjlighet att spara åtminstone en valp och det känns som det inte är läge för det nu utan jag är så nöjd med de som redan bor här.

Nej nu är det dags att gå ut så jag hinner med mina promenader innan Gloria och Riella kommer till klippning och medan vägen fortfarande är gångbar. Jag delar upp hundarna i olika gäng och nu är det ett gäng ytterligare eftersom Clara har börjat löpa. 

Lugnet i huset är förmodligen på upphällningen när killarna märker det och börjar med sin skönsång vid 4-5 tiden på morgonen.

 

 

Torsdag.

För många år sedan ansåg en väninna och jag att torsdagen var veckans tråkigaste dag. På den tiden var vi ofta ute på olika krogar och om vi då hade träffat en trevlig man och lämnat vårt telefonnummer, utan att han sedan hade hört av sig innan torsdag var det bara att glömma honom.

Det där förekommer inte numera, men jag kan ändå le lite åt att känslan av torsdag som veckans tråkigaste dag fortfarande hänger kvar.

Lite tråkigt är det nog ändå idag eftersom vi nu ska sätta ut lådorna med den nedpackade julen på vinden igen och vet att den inte ska plockas upp förrän om 10 månader.

Min plan är ändå att fylla de 10 månaderna med massor av roliga tillfällen! Jag har redan börjat.

I helgen var jag på klippkurs i Skövde. Det var Pudelklubben Skaraborg som höll i den och som lärare hade de anlitat Reija Hyttinen. Reija har varit väldigt vänlig och tålmodig när jag har bett om hjälp med speciellt den kontinentala klippningen som är ett litet mysterium för mig, så jag såg fram emot att få gå en kurs för henne.

Eftersom Pudelklubben ställde in sin utställning i Vilsta dit jag hade planerat att ta med Jonas i den frisyren, valde jag istället att ta med Cameron som jag har klippt i den engelska varianten eftersom han kan bli näste hane som jag ställer ut. Förutsatt att jag inte har oturen att fler klubbar ställer in sina utställningar, förstås!

Eftersom det tar några timmar att åka till Skövde frågade jag Marika Pontén (en av de som såg till att kursen blev av och även hade hand om allt runt omkring den) var det fanns någonstans att bo. Hon berättade att Skövde Hundarena hade övernattningsrum i byggnaden och om jag var där kl 20 skulle jag bli insläppt. Cameron, Dayli, som var med som sällskap, och jag åkte hemifrån på fredagseftermiddagen och var utanför lokalen i rätt tid. Vi träffade Sara, chefen för lokalen som visade sig vara en väldigt trevlig person. Hon förevisade var allting fanns som vi kunde använda kök, toa, städskrubb och även var lampknapparna satt. 

Det var en fin lokal, ljuset var ok för en sådan här kurs och när jag frågade om golvet som hade heltäckningsmatta svarade hon att det fanns dammsugare. Väldigt fin inställning till oss pudelfolk trots att hon själv hade Dalmatiner.

Kursen var på två dagar. På lördagen klippte Reija halva hundar, vi fick själva välja vilken sida vi ville ha hjälp med, medan vi alla tittade på och försökte följa och förstå saxens vinkling och vad vi skulle tänka på när det gäller hundarnas byggnad för att sedan kunna försöka göra hunden något så när liksidig.

Maten hämtade Monka Jonsson efter att ha skrivit ner ställets meny som vi valde ur. Stora portioner som räckte även som kvällsmat till Karin Johansson, som bodde i det andra rummet, och mig när vi satt i köket och åt innan kvällspromenaden och en ganska tidig nattning. 

Tar på krafterna när man försöker lyssna och koncentrera sig!

Dagen därpå fixade Reija uppsättningar av huvudpäls på våra hundar och hjälpte till med fotografering. 

Cameron och jag var färdiga tidigt och eftersom vi hade ganska lång väg hem åkte vi vid lunch efter att ha tagit farväl av alla nya och gamla vänner. Jag var väldigt nöjd med kursen och åkte hem fylld med nya idéer och inspiration.

Hemma hade det varit lugnt och hundarna hade uppfört sig väl. Marie får nu en Kortisontablett/dag och mår riktigt bra såvitt vi kan se. Hon bukandas fortfarande men hostanfallen är lite färre, hon äter med god aptit, sover bra på nätterna och hänger gärna med på promenader så det verkar inte vara någon akut fara för henne. Det känns väldigt skönt för 13 år är väl inte gammalt för en pudel?

 

 

 

En tid till...

Min äldsta, Marie, har varit dålig under hösten. Senaste veckan mer akut och efter en natt då varken hon eller jag fick många minuters sömn ringde jag till veterinären, som hon varit hos tidigare, och fick en tid för att låta henne sluta. Jag ville gärna ha henne kvar över helgen och frågade om jag kunde ge henne kortison. Jag fick svaret att jag kunde ge henne en hög dos för att hon förhoppningsvis skulle få det lite lättare.

Hon svarade bra på medicinen och fick tillbaka sin blick och kunde  andas mindre ansträngt.

Jag åkte till veterinären på min bokade tid, eftersom jag ville ha en objektiv åsikt om hur Marie verkade må. Jag har lovat mig själv många gånger att jag aldrig ska låta något djur jag har ansvar för ska få lida för min skull och var orolig att min bedömning av hennes tillstånd inte var rätt.

Tack och lov var veterinären ense med mig om att hon var en riktigt pigg äldre dam när hon nyfiket gick omkring i rummet för att se om det fanns något ätbart. Hennes hjärta var ok och även om lungorna inte var i något toppskick dög de nog ännu en tid.

Jag fick recept på starkare tabletter och efter min fråga, fick jag också veta att jag var välkommen att höra av mig om hon skulle bli akut dålig.

Så nu kan jag andas lättare själv och även börja ta itu med lite sysslor som varit vilande en tid då mina tankar varit upptagna av Marie. Jag kan alltså börja bada och klippa lite hundar igen.

Miranda verkade inte lika nöjd med det, men jag tyckte att det kändes väldigt roligt att hitta en elegant liten dam under mängden av päls.

Jag fortsätter att planera för kommande utställningar och vägrar acceptera att våra liv inte ska få levas i frihet snart igen.

Vi hade en lugn Jul med mycket mat och ser nästan fram emot nästa vecka då vi har bestämt att det ska råda mindre mat och mer motion i våra liv. Ingrids och mitt alltså!

Hundarna motionerar väldigt mycket och deras aptit får gärna fortsätta som den är.

 

Latare?

eller har jag blivit förståndigare? Ännu en utställning som jag avstår från. Har avanmält mina hundar från MyDog.

Jag drabbades av tvivel efter att ha anmält till Göteborg.

Kommer det att bli snöoväder? blir Camerons nya frisyr klar? orkar jag med den utställningen som jag alltid tycker är rörig och jobbig? Vägen hem är också både lång och mörk.

Stockholm är "min" utställning lika väl som MyDog kan vara utställningen för någon som bara har positiva tankar om just den.

När sedan beskedet kom om krav på vaccinationsbevis och rätt att avanmäla bestämde jag mig definitivt. Jag har skickat in ett brev om ansökan om vaccinbevis men är osäker på om jag ens skulle hinna få det i tid till den utställningen.

Datorer kan vara väldigt egensinniga.

När jag försöker logga in med BankId på vår dator blir jag upplyst om att det inte finns något och när jag då istället förtsöker installera ett BankId blir beskedet att det inte går eftersom det redan finns ett.

Trots ett ganska långt samtal med supporten, väldigt trevlig röst, förändrade det ingenting. Vi kan betala räkningar genom datorn men kan inte beställa något som kräver BankId. Så vi blir tvungna att spara våra pengar de gånger som företagen inte accepterar kort och vi inte heller kan åka till säljaren.

Tack och lov kan jag anmäla till utställningar eftersom de accepterar mina kort som betalning! 

Jag har inga planer på att sluta ställa ut men tycker det är så mycket trevligare att göra det på Pudelklubbens utställningar så jag ser fram emot utställningar både i februari och mars.

Vi har lite snö kvar men i morse var det väldigt halt. Töade igår och frös i natt. Tur att jag har mina spikskor på promenaderna.

Jag har mina hundar i koppel när vi är ute i skogen och på vägen. Alla älskar att springa och jag tycker att det räcker med rusningarna genom alla gårdarna på tomten och det är inte heller så dumt att de även kan rasta sig i koppel. Jag har många minnen från de tillfällen när jag haft med hundar på resor och det regnar, de är iordninggjorda i pälsarna, kissnödiga och bara vägrar att finna sig i att rasta sig i koppel. Nu försöker jag lära dem det, genom att de får gå dagliga promenader i koppel.

De är inte heller så dumt att få gå i mina egna funderingar utan att hela tiden vara uppmärksam för att i tid upptäcka grannar, rådjur, harar, ridgäng, travhästar i träning och istället kunna få planera eventuella framtida kullar och annat viktigt i lugn och ro.  

Hemma istället.

Idag skulle jag egentligen varit på en inofficiell utställning. Om jag har anmält till en utställning brukar jag nästan aldrig avstå utan mycket starka skäl. Idag har jag egentligen inga giltiga skäl alls.

Det skulle möjligen kunna vara att det är kallt, utställningen är i ett ridhus,  mitt nytapetserade, nymålade sovrum behöver återställas, hundarna behöver långpromenader och resten av huset ska julas.

Jag tycker om julen. I över 12 år bodde jag ensam i mitt hus på Hammarö och firade alla jular utom en på egen hand. Ett år lyckades jag tjata ner föräldrar och syskon till mig över julen men i övrigt var det hundarna och jag som myste.

Ett år hade jag arbetat natt före julafton, sov ganska länge och åkte ner till Karlstad på eftermiddagen för att köpa julmat. Ett mycket tyst och tomt Karlstad. Jag köpte en något bättre smörgås på en bensinmack och lärde mig läxan att förbereda julmaten i god tid.

Nu ser min syster till att det blir riktigt mycket julmat. Hennes planer för vad vi ska äta börjar i mitten av november så jag känner mig helt trygg i den frågan.

Vi har satt upp dörrkransar och börjat plocka ur julkartongerna som står på vinden. Idag ska vi såga ner granen som vi har bestämt ska stå utanför köksfönstret och sätta upp ljusgirlanger lite här och där.

Hundarna gillar att hålla koll på vad vi gör och även hjälpa till att flytta på saker som hamnar på golvet.

För en vecka sedan var jag i alla fall på utställning. Jag hade bara Kirsty anmäld eftersom mellanpudlarna dömdes av min goda vän Ann-Charlotte och jag hellre har den kontakten med henne som jag har, än ställer ut för henne. Det finns många domare att visa hundarna för men inte så många som jag vill kunna rådfråga om olika saker när det gäller mina egna hundar.

Kirsty var väldigt duktig, placerade sig som 3:a i klassen och fick ck. Jag tog även med valparna, Girl och Dayli som fick känna på hur det är att befinna sig i den stora utställningsvärlden. 

Jaja, Pudelklubbens utställning i Eskilstuna är stort för valpar som inte sett så mycket av människor och främmande hundar än så länge.

Eftersom jag "bara" hade Kirsty med mig kunde jag verkligen sitta och titta på bedömningen i de två ringarna. Lite svårt ändå att hänga med när ringsekreteraren alltför snabbt visar lappen som säger vad hundarna får för pris. Ringpersonalen var väldigt trevlig men om man bara för ett ögonblick tog ögonen från dem, missade man vilken valör domaren gett hunden som hon just bedömt.

Jag hade en väldigt trevlig dag och var så glad över hur mina tre uppförde sig trots att dagen blev lite längre än vanligt då båda ringarna hade en extra person med sig som var under utbildning respektive tog sin examen för att så småningom få chansen att  döma vår fina ras.

I övrigt är det lugnt hos oss. Hundar och människor mår bra. Jag har inga valpplaner för tillfället. Har man två pigga valpar på 4 och 6 månader och tre unghundar på 1½, drygt 2 och snart 1½ år i huset får vi ta skydd ibland för att inte de ska slå omkull oss när de far fram. Tanken att komplettera det med en kull valpar känns just nu avlägsen. Försökte filma dem när hela gänget jagade varandra runt på tomten och upptäckte att det är det bästa sättet för att de ska sluta leka så våldsamt och istället lugnt gå omkring med nosarna i backen. 

Kanske skulle dela med mig av tipset om man vill få några gulliga roliga minnen av glada busiga hundar ska man ta fram kameran och börja filma. De blir då genast lugna och lite tråkiga. 

 

Höst och vackert väder!

Idag är det en vecka sedan jag var på utställning. Och 4 veckor tills jag ska på en igen! Eftersom jag nu är pensionär och enbart klipper några hundar på deltid, inte direkt är någon städmanisk person eller särskilt aktiv i övrigt, betyder utställningar väldigt mycket för mig.

Inte enbart den lilla stunden i ringen utan också att få packa bilen med massor av saker och flera hundar och åka. Inte vart som helst och inte alltför långt men med ett resmål som ger nya intryck och gott humör.

För en vecka sedan var jag i Vårgårda. Dagen innan utställningen var jag hos Karin (igen!) hoppas att hon inte kommer att tröttna på att så ofta få sitt hus invaderat av mig och flera pudlar. Visserligen säger hon snällt att jag är så välkommen men också att jag snart hittar bättre än vad hon gör var kaffe, smörgåsar och annat finns. Jag vill tro att hon tycker att det är bra att jag är en självständig gäst!

Jag hade med mig Jonas, i championklass! Miranda, fortfarande en junior och lilla Girl som är en glad valp.

Jonas tyckte nog att han var en värdig champion när han fick visa upp sig i ringen som var både stor och hade ett underlag av tjockt "gräs". Han vann sin klass och blev 3:a bland hanarna. Miranda skötte sig också utmärkt och blev 2:a i klassen och 4:a bland tikarna. Hon är alltid en hund som är glad och värdig.

Glad och värdig vet jag inte om jag ska kalla den minsta! Visserligen var Girl både värdig och ordentlig på bordet och när vi var i rörelse i ringen men... att lugnt stå och vänta passar inte en aktiv 5 månader valp! Hon snodde runt, kastade sig på golvet, sprätte med benen, som Cilia gjorde, skällde om inte godiset kom tillräckligt snabbt och överföll ringsekreteraren som kom och pratade med oss när vi stod och inväntade vår tid inför domaren.

Klart att hon inte blir lugnare när hennes matte bara står och skrattar åt henne men glada valpar är nog det sötaste man kan se! Hon skötte sig så bra att domaren inte kunde mostå hennes charm utan gjorde henne till BIRvalp.

Det var en väldigt trevlig utställning och en ovanligt trevlig domare som tog väldigt bra i hundarna. Alla mina tre verkade som om de kunde tänka sig att följa med henne hem!

Men det fick de naturligtvis inte utan de måste vara ett sällskap i bilen för mig på vägen hem, även om de bara sov och inte var särskilt sällskapliga.

När jag satt där och körde i mörkret bestämde jag att nu fick det vara ett uppehåll i att åka någon längre sträcka till en utställning.

Så tyckte jag då,väldigt bestämt, men efter att jag vilat ut och det blivit ljust igen anmälde jag några hundar till Göteborg i januari. För att inte tappa min inspiration att sköta pälsar och klippa, behöver jag morötter och utställningar passar utmärkt som det! 

Norrland

Fast en del skulle nog kalla det Mellansverige. Vi har i alla fall varit i Sundsvall.

Utställningssugen som jag är hade jag anmält till SPK Norras utställning. I vanliga fall brukar det vara två utställningar i mitten av oktober i det området men eftersom SKK hade ställt in sin, fick vi ägna all vår uppmärksamhet åt Pudelklubbens utställning istället.

Ann-Charlotte tyckte också att en resa norrut i oktober är vad man behöver så vi samåkte dit på lördagen. Jag hade med mig Cameron, Kirsty och Girl. Ann-Charlotte hade med sig sin yngsta, Hippie, som är en dotter till Clyde.

Hundarna samsades alldeles utmärkt på promenader, i hotellrum och på utställningen. Girl är en väldigt glad, matintresserad valp som gjorde sitt bästa för att hålla humöret uppe på oss alla. 

När hon hade tröttat ut sina kompisar gick hon över till att försöka få fart på Ann-Charlotte och mig genom att dra i alla de lakan och andra skydd som vi hade lagt i sängarna.

Vi åt en väldigt god middag på kvällen, tyvärr har de slutat med buffén som jag mindes från tidigare besök på det hotellet och som jag frestat Ann-Charlotte med, men alternativet var tack och lov väl så gott.

Mat är viktigt när man är på resa och efter en god natts sömn var vi återigen i matsalen för frukost efter morgonpromenaden och packning av bilen med burar, kläder och hundar.

Resan till utställningsplatsen tog ca 20 minuter så vi var på plats i god tid innan bedömningen började.

Cameron var först i ringen av våra. Han är ännu lite ovan vid sådana här tillställningar men uppförde sig helt utan anmärkning. Han vann unghundsklssen och placerade sig sedan som 3.a bland hanhundarna. Hippe var nästa in i ringen av våra, hon blev 3.a i sin klass som var ganska stor. Girl bedömdes i den andra ringen av en annan domare, tyckte att det var väldigt roligt även om godbitarna som hon fick inte kom i den hastighet som hon tyckte att de skulle. Hon var tvungen att påminna mig med uppfodrande ögon och lite skall hela tiden.

Den här domaren var nog inte så van vid mellanpudlar som liknar marsvin och tyckte att hon skulle få växa till sig lite mer, men gav henne ändå en fin kritik. 

Lilla Kirsty tycker att utställningar är roligt och hon placerade sig som 3.a i sin klass. Tydligen var en tredjeplats vår placering för dagen!

Vi stannade kvar och tittade tills allt var klart innan vi satte oss i bilen för hemfärd. 

Ann-Charlottes bil stod i Uppsala och resan hem gick utan något uppehåll. Det kändes verkligen att det var länge sedan vi träffades för samtalsämnena vi avhandlade tog inte slut!

Efter att ha släppt av Ann-Charlotte och Hippie hade jag bara ca 50 minuter kvar av min resa och hemma väntade en väldigt god köttgryta och några glas vin innan hundar och jag stöp i säng.

Gårdagen ägnade jag åt pälsvård i soffan framför TVn och några promenader i solen.

Efter en aktiv helg med mycket prat och många människor var det precis vad som behövdes innan jag ska börja ladda inför nästa helgs utställning i Tångahed!

 

Aktiv helg

I lördags åkte Cameron, Girl och jag till Vänersborg. Blev lite vilse när jag kom fram till utställningsplatsen men fick hjälp av min övernattningskamrat Anne Braathen att hitta rätt bland mängder av olika byggnader, och vi kunde installera oss i ett ganska litet dubbelrum. Helt ok men hundarna hade inte så stor plats att busa på.

Anne hade ställt ut redan på lördagen och var både glad och nöjd då Gary hade fått ännu ett cert att lägga till det tidigare. 

Området, kanske ett militärområde omgjort till psykiatri, migrationsboende, hade många hus och stora välklippta gräsmattor med konstiga konstverk. Vädret var kallt och torrt, passande för pudlar iordninggjorda för utställning och avståndet till ringarna var bara en kort promenad bort.

Det kändes lovande redan från början med god mat i restaurangen och god dricka på rummet.

Vi sov ganska hyggligt trots att varje halvslag markerades med ett högt klang och varje helslag med rätt antal klangslag för den timmen. 

Efter frukost gick vi ner till ringen och installerade oss. Girl hade nummer 1 i ringen, Cameron nummer 4, även Gary skulle vara tidigt inne i sin ring.

Girl tyckte att det var väldigt spännande och roligt att vara i en ring, fick fina ord av domaren och ensam som hon var blev hon också BIR-valp. Domaren tyckte att även Cameron var en fin hund så han blev först bästa hane och sedan även Bäst i Rasen!

Det betydde att jag skulle vara kvar och tävla i finalen. Gary skötte sig också fint, blev 2:a av hanhundarna.

Det var ganska kallt och blåsigt men med många människor att prata med gick tiden fort innan vi skulle in i ringen igen. Girl var inte valpdomarens favorit men hon snurrade runt och hade trevligt i alla fall.

Cameron uppförde sig alldeles utmärkt och slutade på en andraplats efter en mycket vacker och framgångsrik storpudel.

Det här var Camerons andra utställning. Jag är otroligt glad och stolt över honom!

Vi åkte sedan till Karin i Vallda där min blivande valp väntade. Karin har en kull efter en dotter till Presley, pappan till kullen är Clyde och jag är så glad att jag fick köpa en av tikarna!

Vi firade dagen med en flaska bubbel som jag hade haft med mig vid ett tidigare tillfälle. Den gången var det inte aktuelllt att fira något.

Efter en god middag och en god natts sömn var det dags för en ridtur. Det kändes lite ovant och stelt, jag har inte suttit på en häst sedan jag miste min fina Nathalie för över 4 år sedan.

Jag fick låna stallets mest pålitliga islandshäst och lyckades hålla mig kvar på den när vi skrittade genom skogen och utefter en å i över 1 timme under småprat och i fint väder.

En sådan ridtur är väldigt upplyftande för humöret och jag mådde riktigt bra när jag packade in mina tre hundar i bilen. Cameron, Girl och lilla Daylight som vi håller på att prova namn till. Först tänkte jag Daisy, men hon ser inte ut som en Daisy, sedan igår har hon hetat Daylight men Daily känns nog bra att säga. Vi får se vad det blir.

Hon är en god och glad valp och Girl fick ställa upp som barnvakt till henne i natt så hela huset har sovit bra.

I dag är det vardag igen och jag ser fram emot den kund som snart kommer till klippning och bad.  

Höst

Sedan sist har jag varit på tre utställningar. Alltså fler på två veckor än jag varit på det senaste året. Inte undra på att jag känner mig lite sliten.

Just nu är det ganska mycket att göra på mitt trim, hundar som behöver bli av med päls för att den ska hinna växa ut innan jakt och vinter eller långhåriga pudlar som var varit på semester.

Roligt när de kommer även om jag måste pyssla lite för att även hinna rasta mina egna och se till att de får mat på någorlunda rätt tid.

Just nu har jag fyra av mina hundar i päls för utställning och det är alltid motiverande att ägna tid åt deras pälsvård när utställningsresultaten blir så bra som de blivit på de här senaste utställningarna.

I Leksand fick Jonas sitt tredje cert, blev champion och även BIR, Miranda skötte sig alldeles utmärkt och slutade som BT3.

I lördags var jag med Jonas, Miranda och lilla Girl på Pudelklubbens utställning på den trevliga platsen Hammarskog. Jag är alltid väldigt nöjd när det bara är Pudelklubbens utställning. Tycker det är så mycket trevligare på en mindre utställning med enbart pudlar.

Jonas blev BH2 och om han inte redan hade varit champion skulle han ha blivit det då, eftersom hanen som vann över honom redan var champion. Lilla Miranda vann juniorklassen och blev till min stora glädje BT (bästa tik)och vann cert! Den minsta av mina tre, Gloria och Jonas dotter Girl fick slutorden "en riktig showgirl" i sin fina kritik, och blev 2:a av de tre mellanpudeltikvalparna. Hon var väldigt glad över att få komma ut och se lite mer av världen även om hon hade svårt att hinna med att utforska allt som hon tyckte var intressant.

På söndagen var det så den tredje utställningen, den i Gimo. Med mig hade jag Jonas och Kirsty. Jonas var lite trött och inte lika uppmärksam som han brukar. Kan bli lite för många intryck för en lantisgrabb som även har haft tre löptikar att hålla koll på hemma i huset. Det var faktiskt först i dag, onsdag, som han åter var den pigge killen som jag känner.

Kirsty är 15 månader och blev slutmätt på sin höjd 32,5 cm, och har nu papper på att hon är en dvärgpudel. Hon tyckte verkligen att utställningar var något som hon gärna ville vara med på och tuffade på i en väldig fart. Knappt att hennes matte hängde med! Hon slutade som BT3 och jag var efter det väldigt nöjd med att åka hem för att ladda inför nästa utställning som är på söndag.

Det känns som något som liknar ketchup-effekt.

Inga utställningar, inga utställningar, många utställningar!

Inget regn idag!

I alla fall inte än. Vi har ägnat den här veckan åt att sätta stolpar och skruva upp plank. Min plan var att det skulle ta ca 2 dagar. Det har tagit 5. Största boven till missbedömningen av tid är faktiskt regnet. Tycker inte om de där stora kalla dropparna som nästan gör ont när de landar på huvudet eller när allt blir slipprigt och halt att handskas med. 

I ärlighetens namn måste jag kanske även säga att mycket extratid har ägnats åt att leta efter verktyg. Att leta försvunnet järnspett ägnade jag en god stund åt, thorxmejsel har vi köpt ny.

Men trots att det ibland varit trist att börja om för det har blivit fel, kasta oss inomhus när störtregnet kommit eller tvingats åka och handla ännu mer virke, har vi haft det trevligt.

Jag, för att min idé om ännu en rastgård till hundarna vuxit fram, Evert för att han tycker om att arbeta med sina händer och Ingrid för att hon har utfodrat oss och ibland smitit till skogs för att plocka svamp.

I måndags var det mer glamoröst. Karin och jag var på utställning i Ljungskile. Med mig hade jag Cameron och Miranda som debuterade på en riktig utställning. Båda uppförde sig mycket bra både på resan, hos Karin och på utställningen. Karin hade med sig sin Stella som inte var helt nöjd. Hon verkar inte alltid se meningen med att traska runt i en ring, förmodligen en ganska smart hund som föredrar andra aktiviteter.

Cameron uppförde sig över min förväntan och verkade tycka att tillställningar med många hundar och folk var mer i hans smak än att träffa några enstaka människor hemma på vår väg.

Han kanske vill att vi ska flytta till staden? Den tanken slog faktiskt mig också några gånger under våra aktiviteter den här veckan.

Miranda uppförde sig lika bra som vanligt. Den tiken är en stabil klippa i alla situationer! Hon placerade sig som nummer 3 i sin klass medan Cameron uppfyllde alla mina drömmar genom att bli bästa mellanpudel!

Jag stannade inte kvar för att delta i gruppen. Sitta och vänta i kanske 4 timmar för att sedan ha en hemresa på närmare 5 timmar när jag har staketuppsättning som väntar där hemma?

Ibland får man välja vad man vill göra.

Evert stannar hos oss även den här veckan. Jag har en fönsterbräda som jag vill ha uppsatt och mina hörlurar behöver limmas och golvvärmen måste startas om igen. För att inte tala om surströmmingen som väntar i kylen. En tradition sedan vår barndom. Är man född i Norrland så är man. 

Nästa helg ska jag till Leksand på utställning, därefter väntar Hammarskog, Gimo och Vänersborg. Det gäller att passa på när det dyker upp några utställningar. Tyvärr är de utomhus och när jag ser bilder från Visby där det pågår utställning i helgen kan jag känna en viss tvekan. 12 grader och regn. Skullle vi inte få "besvär" med för mycket värme i Sverige?

 

 

Äntligen utställning!

Och vilket resultat det blev för oss!

Wästmanlands kennelklubb var modiga, lade ner extra tid på  planering, tog bort allt som kunde orsaka köer eller trängsel och bestämde sig för att anordna en utställning.

De hade satt en gräns för antalet hundar som fick komma, men det blev färre anmälda hundar än de hade befarat så alla som var anmälda fick också chansen att bli bedömda.

Vi var lite oroliga för vädret, men temperaturen stod oss bi och vi fick tillbringa en väderperfekt dag på de stora gräsytorna i

Västerås. Lite sol, lite vind och en allé med träd att stå under så vi slapp använda oss av något tält.

Väldigt stora ringar som vår pudeldomare önskade att vi inte skulle använda till fullo. Det passade mig utmärkt.

Det passade mig också väldigt bra att visa Kirsty, som blev inmätt som dvärgpudel, i en lite ökad promenadtakt.

Den större Jonas måste jag däremot visa i ett högre tempo så det var skönt med en domare som fattade sina beslut utan att vi var tvungna att löpa runt i flera varv.

Kirsty har inte varit på någon utställning tidigare men tyckte att det var helt ok att trava runt i ringen. Hon fick en fin kritik, vann sin klass och blev därefter BT4. Jag var väldigt nöjd med både henne och hennes placering. 

Jonas har varit med på utställningar tidigare och verkade känna sig trygg i sitt intresse för eventuella löptikar och okända människor. Hemma hos oss höglöper Miranda, som också var anmäld till utställningen. Jonas är en förnuftig ung hane men jag ville inte pressa honom genom att ta med Miranda till utställningen, så jag åkte dit med två hundar istället för tre.

Jag kände mig lite ringrostig efter det långa utställningsuppehållet så två hundar att hålla reda på var alldeles lagom. När så Jonas gjorde mig så stolt och glad med sitt BIR och sitt fina uppträdande i ringen blev min dag helt perfekt!

Den här veckan är jag och hundarna ensamma hemma. Ingrid är på sin årliga bilsemester och ringde från Lindesberg där hon tillbringar natten. Hon sover i bilen och har med sig allt som hon kan tänkas behöva men var lite sur då hon inte släpptes in i Sala silvergruva eftersom hon har en mobil utan bankid.

Hon ägnade ändå någon timme till promenerande i Sala och imorgon skulle hon börja dagen med att göra Nora, sedan får vi väl se vart hon tar vägen.

Det här betyder att jag är katt- och vattningsvakt. Jag har fått tydliga skriftliga beskrivningar över arbetsuppgifterna och har därför ingen möjlighet att ta emot några kunder.

Katter, blommor och grönsaker kommer nog ta nästan all min tid för att Ingrid ska slippa mötas av en uttorkad öken och hungriga katter när hon kommer hem.

Men jag tänker i alla fall göra i ordning Cameron! Att vara på en utställning gör mig alltid inspirerad att sköta om hundarnas pälsar lite bättre. 

 

Några dagar som resande

Varje gång jag har satt mig i bilen de senaste ca 17 månaderna har jag funderat på om jag kanske skulle rymma. Bara fortsätta att köra tills jag tröttnar.

Nu har jag gjort det. Kanske inte direkt rymt, men i alla fall kört över 100 mil.

En av mina valpköpare har en kull med 4 tikvalpar efter sin tik från mig.

Jag var så nyfiken på hur valparna såg ut och blev absolut inte missnöjd! Valparna var väldigt fina och eftersom uppfödaren funderar på att spara två av dem hoppas jag att få möjlighet att följa dem. 

Jag passade också på att bo några nätter på Hotell Karin Svensson. Hon har en tik som ska paras och jag tog med mig Malcolm ner till henne. Nu blev det ingen parning eftersom tiken var mycket bestämd med att "du kan få titta  på mig och kanske uppvakta mig lite, men lägger du en tass på mig blir jag galen".

Vi provade några dagar innan vi gav upp. Vi bestämde att det skulle tas progesteronprov på henne och fick veta att hennes värde var långt under det förväntade och att hon kunde vara i rätt tid om ungefär 4 dagar.

Nu hade Karin möjlighet att låta Malcolm bli inneboende hos henne ett tag för att se om det kanske skulle gå att få till en parning senare i veckan. Tack och lov är Malcolm en hund som ser miljöombyte som något helt ok, men om någon tycker att det alltid är lätt att få en tik parad kommer jag att protestera!

I övrigt tycker jag att jag har varit ovanligt aktiv. I helgen var jag på kurs.

Mikael Nilsson kom upp till oss från södra Sverige och delade med sig av sin erfarenhet som handler. Det kan inte vara lätt att få oss som visat hundar i ringarna i många år och både blivit lite åldersstela och skapat oss ovanor, att förstå och försöka följa nya grepp inom konsten att visa hund i ringen.

Mikael visade ett aldrig sinande tålamod när vi en och en visade våra hundar för honom och de andra i gruppen, utan gav oss förmaningar, beröm och ibland strikta tillsägelser under de 8 timmar kursen varade. (4 timmar på  lördag och 4 på söndag.)

När det blir så mycket information att ta in kan det vara svårt, men jag märker att jag påminner mig om de olika tipsen när jag planerar vad jag vill göra tillsammans med hundarna.

Det var en både nyttig och rolig helg!

Om inget oförutsett händer kommer jag att åka på utställning nästa helg. Jag var nog lite överambitiös och anmälde tre hundar. Just nu verkar det som om jag kommer att åka med 1. Det var lite nedslående att läsa den stränga tonen om hur utställningen skulle gå till. Att bli utkastad av en kontrollant om man av intresse inför nästa ras drar benen efter sig känns lite märkligt. Ingen försäljning, inget inköp av kaffe eller dricka och ingen chans att bedömningen väntar om man har hundar i flera ringar.

Jag har förmodligen skänkt onödigt mycket pengar till den länsklubben!

Annars mår både hundarna och vi bra. Lille Guy ska flytta på söndag, Fedora har blivit av med en godartad tumör och några vätskefyllda cystor och visar sin stora glädje över att bli av med tratten som hon haft sedan operationen.

Jag är också glad att hon blivit av med den eftersom hon har använt den som vapen mot mina bara bakben och även "råkat" välta några valpar när hon har farit fram. Det var nog en sykunnig veterinär också för trots att hon har hoppat mellan möbler och ibland missat, har det läkt utan problem. 

Men nu ser jag fram emot en ledig helg med hundbad av så många som möjligt!

 

Snart midsommar!

Och då börjar det bli mörkare igen. Tycker att det hittills varit sparsamt med ljusa kvällar och enbart en svag vind.

Igår firade jag min födelsedag, eller rättare sagt, Ingrid och jag firade att vi fortfarande lever. Verkar vara så att ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag livet.

Kan kanske även bero på att jag är pensionär och endast klipper lite olika hundar ibland. I övrigt driver jag mest omkring.

I kväll ska jag på ringträning igen, så viss aktivitet finns det.

De av Fedoras valpar som skulle flytta har gjort det. Bara Verona är kvar och hon kan inte få kallas Verona eftersom Fedora då tror att det gäller henne. Efter en del funderande och provsmakande har det blivit Ronja. Hundarna vet mycket väl vad de heter, det är en sak som jag tycker är väldigt viktigt, speciellt när man har flera hundar. När vi bestämmer vad någon ska kallas provar vi namnet för att se så ingen av de andra lystrar på det.

Ingen annan verkar vilja heta Ronja och jag har aldrig haft någon som hetat det, så Ronja fick det bli.

Glorias tik heter Cachas Girl och kallas Girli. Lättare att ropa ett namn med två stavelser.

Glorias två valpar är så gulliga att jag blir extra varm i hjärtat när jag tittar på dem.

Alla valpar berör, men ibland dyker de där små upp som man inte kan låta bli att le åt.

De här två är av den sorten.

I morgon kommer vår bror Evert hit och vi har våra planer för vad vi vill ha hjälp med. Får se om vi hinner med att göra i ordning tomten runt gäststugan, ett mycket försummat område som jag vill inhägna för att få ytterligare en gård till hundarna och Evert har inte slagit ner stolpar på ett bra tag nu så det blir säkert en bra träning för honom.

I övrigt är det lugnt i huset endast några utställningar i sikte som kanske inte ens blir av, så jag får fortsätta att sysselsätta mig med annat.

 

Sommar!?

Vi har varit på utställning! Eller rättare sagt utställningar. Det var nämligen 2 stycken på samma dag. Inofficiella visserligen och inte särskilt många hundar men ändå roligt. 

Intressant att märka hur ringrostig jag känner mig och vilken dålig kondition jag har. Borde tagit med Kirsty, då hade jag kunnat promenera i lagom takt. Istället valde jag att ta med Jonas, han gillar fart, och Miranda, också en av mina springare, fast hon kan även tänka sig att sno sig runt mina ben. 

I den första ringen var marken lite bucklig så jag hade fullt upp med att hålla balansen också, förutom att hålla farten.

Slätare mark i den andra ringen men då var det senare på dagen och vi var tröttare. 

Men förutom allt det var det en mycket trevlig dag!

Roligt att träffa gamla och nya bekanta, prata pudel, deras frisyrer och klippningar.

Hundarna var också väldigt duktiga! Miranda var ensam mellanpudelvalp, fick hederspris och blev BIR-valp även placerad som 4:a i en av grupperna. Jonas skötte sig fint trots att det var länge sedan han var på en utställning och blev BIR i båda ringarna samt vann gruppen i den ena och fick tävla i ett BIS där han blev trea av tre. Både han och jag hade då kroknat och kände oss klara med dagen.

Tur att det finns telefon i bilen så jag kan ringa väninnor och få hjälp att hålla mig alert på vägen hem efter en så här solig och rolig dag!

Igår var det Mors dag och vi hade egentligen tänkt att åka och sätta en extra blomma på graven men jag var seg och trött (var nog lite dagen-efter)  så att promenera med hundarna och sitta i lång och ro och borsta dem var en perfekt dag för mig.

Eftersom mamma känner oss vet vi att hon inte tar illa upp för att vi kommer en dag senare med vår blomma.

Jag tänker ta med Viggo och Verona till kyrkogården, alla andra valpar har fått följa med dit någon gång så det ska gälla för dem också.

Viggo ska snart flytta hemifrån. Hans blivande matte har nyligen köpt sitt hus och ville ha tid att installera sig innan det kommer en valp som kräver uppmärksamhet och passning.

Gloria tar väldigt väl hand om sina små. Jag började med en smakportion till dem igår, de är ganska så välfödda men eftersom de är 4 veckor nu vill jag att de ska få börja känna på lite annan mat än hennes mjölk. De fick en portion av en lillfingernagels storlek var.

I övrigt rullar det på här hemma, jag går och planerar för allt som jag vill göra på hundarnas och min del av tomten. Den fina, välskötta, blommande delen sköts av Ingrid medan hundarna gräver hål och jag skottar igen dem på vår sida.

Igår var det en riktigt fin dag och hundarna kunde gå ut och in som de ville. Verona och Viggo är numera tillsammans med de vuxna under vår uppsikt, Marie och Claire, löptikar, är på sin kant och Gloria är antingen med sina valpar i mitt sovrum eller tillsammans med det stora gänget.

Allt vad jag skulle vilja göra i huset och på tomten hinns inte med när det finns valpar i huset och antalet hundar är lite väl många men å andra sidan finns det inget slutdatum på husarbete så någon gång kommer jag säkert i kapp!

 

Sköna maj?

Regn och kallt idag. Undrar hur kallt och blött det kommer att bli i kväll när Jonas och jag ska till Uppsala pudlarnas Parkour?

Cameron och jag var på Parkour förra onsdagen och det var både roligt och lärorikt. Helene tipsade om den här kursen på fem gånger och jag vill gärna göra något tillsammans med någon enskild hund, så vi anmälde oss.

Roligt intiativ! Trevlig ledare som gav tips och instruktioner om hur vi kunde få våra hundar att hoppa upp, sätta tass emot och krypa under utan att de skulle skada sig.

Alltså inte några hopp mellan olika hustak som jag har sett avancerade Parkourutövare göra. Det kanske kommer i fortsättningskursen?

Fedoras valpar mår bra och är nu så stora att jag får känna mig som en ankmamma när mina 5 små valpar går efter mig när jag håller i deras matfat på väg ut i någon rastgård. När det är fint väder har de fått äta ute vilket fick gälla även idag trots lite kylig väderlek. Med skillnaden att idag blev det en väldigt kort stund innan de följde med mig in igen.

Marie har någon sorts löpning och får sällskap av Claire i vårt gästrum. De tre killarna vet exakt var hon är och skulle de missa berättar hon högt och ljudligt var hon befinner sig.

Det är lite krångligt när det finns både hanar och tikar i huset men med bara två tanter, Ingrid och jag, i huset är vi väldigt duktiga på att komma ihåg att stänga dörrar. Som det är nu är ju chansen/risken för besök av några andra också väldigt liten.

I söndags var ett undantag! Då kom Karin, Lena T med make hit och tittade, kanske även beundrade Fedoras och Malcolms valpar.

Det var så roligt att träffa dem igen!

Jag väntade att Gloria skulle valpa omkring torsdag men på måndag morgon hade hon en temp på 36.8 så jag skyndade mig att bada henne och boka om mina klippkunder. Jag hade förberett dem på att jag hade en tik som väntades valpa i veckan, så de var vänliga och hade inga problem att byta dag. Skönt med lättsamma kunder!

Jag ägnade istället dagen åt att bada några egna, beredd på att rycka in som valpmorska när det behövdes.

Nu väntade Gloria till kvällen innan hon kände att det var dags. Den första valpen tog väldigt lång tid på sig och när jag äntligen fick tag i något som gjorde att jag kunde hjälpa till att dra, satt valpen ganska fast. Gloria blev givetvis rädd och jag kunde inte släppa mitt tag så det blev lite dramatiskt innan valpen var ute. Tyvärr var den död. Efter ca 20 minuter värkte hon fram en pigg och vaken valp och efter ca en timme fick hon ytterligare en valp. Den var inte lika pigg. Jag masserade och försökte väcka upp den ordentligt innan jag överlät till Gloria att ta hand om honom. Jag tittade till dem med väldigt korta mellanrum under natten och förberedde mig på att få ta hand om ännu en död valp och trodde att jag drömde när jag såg två pigga valpar ligga och dia!

Det är alltid lika fantastiskt när tikarna vet precis hur de ska hantera en situation de aldrig varit med om.

Jag har den största respekt för tikar vid en valpning och försöker bara var ett stöd och en hjälp till dem.

Nu ska jag ta och torka lite golv innan en blivande valpköpare kommer och tittar på Fedoras hanar, detta efter att hundarna passat på att ta in lite av leran från tomtens baksida.

Känns som storm.

Jag tycker inte om när det blåser och därför skulle jag aldrig välja att bo vid kusten. Nu verkar det som om jag inte ens är säker här i inlandet.

De lovade snö i natt men den kanske är försenad. Det ser ut att bli en typisk april med sitt ombytliga väder i alla fall.

Både hundar och folk kurar inomhus och gör snabba utstickare ibland för att se om solen som syns på baksidan matchar regnet på framsidan.

Fedoras valpar mår bra. De har fått börja med tillskott av Vom och HUndemat ett par gånger om dagen. Ganska smetigt och kladdigt än så länge, de är knappt 4 veckor och har väldigt dåligt bordsskick så därför klippte jag av den värsta pälsen i deras ansikten i dag.

Pigga rackare de där. Jag tog upp dem när de sov och försökte hinna klippa så mycket som möjligt innan de piggnade till, men de är piggare än jag är snabb. Jaja, lite mindre klet för Fedora att städa bort blev det i alla fall.

Kevin har flyttat. Han har fått en fantastiskt trevlig familj som tack och lov har humor och inte bryter ihop när de i jakten på sina strupor får vittja hans korg. Matten berättade att de hittade 7 strumpor där senast de letade.

För att ha pudel måste man ju ha humor och inte ta saker alltför allvarligt för det gör inte pudeln.

 Janet bor hos en tidigare valpköpare som miste sin gamla hund vid jultiden. Hon har också fått det väldigt bra och när hon var här och klipptes igår syntes det vilken kontakt hon och matten har samtidigt som hon tog hänsyn även till mina känslor och blev glad av att se mig igen.

Det är så roligt att se hur väl hundarna anpassar sig i en ny miljö hos människor som har haft pudel tidigare och som även ger dem tid att anpassa sig i lugn och ro.

Inga utställningar i sikte. Ibland känns det som om vi kommer att få utvärdera våra blivande avelshundar helt på egen hand och utan att få möjlighet att jämföra dem med andra.

Det finns vissa chanser att få sin hund bedömd av en domare, men när man är en som i första hand uppskattar att få se sina hundar tillsammans med andra och för att lättare kunna bedömma och känna vad man vill förbättra eller kanske behålla i sin avel och leta efter någon hund som man tror ska kunna passa till de egna tikarna, är inte den exteriörbedömningen värd besväret.

Att göra i ordning och visa sin hund efter bad och klippning för att utomhus, i svenskt vårkallt väder, försöka motivera både sig själv och hunden att visa sig från sin bästa sida är inget jag längtar efter. 

En av de saker som jag ändå försöker vara väldigt uppmärksam på är att undvika att låta mig bli kennelblind. 

När hundarna man har omkring sig bara börjar bli vackrare och trevligare och mer lika standarden än tidigare, är det dags att möta de andra i en hård konkurrens, för att få inspiration att fortsätta med det spännande livet som uppfödare och utställare.

 

Lergolven tillbaka.

Efter ett par dagar med minusgrader och rena golv är vi nu tillbaka till den gamla ordningen som vi känner väl igen från tidigare.

Vi gör vad vi kan för att hålla huset rimligt rent men med rastgårdar bestående av träd, lera, torv och små pinnar av buskar lyckas vi inte särsklit bra. Jag har en känsla av att vårat gäng av livliga hundar är en bidragande orsak till förfallet.

Kevin, Kirstys bror, som kom tillbaka till oss är nu på prov hos en väldigt trevlig familj. En 8-9 veckors valp har inte ännu fått en så stark personlighet som en 9-månaders unghund och därför tänker jag på ett lite annorlunda sätt när det gäller flytt.

En liten valp anpassar sig ofta lätt till sin nya miljö medan en lite äldre har vanor och kanske ovanor med sig, som ska jämkas ihop med en helt ny miljö. Familjen och jag kom överens om en prövotid på 14 dagar och enligt de rapporter som jag har fått verkar det som om det hittills har gått bra. Jag hoppas verkligen att Kevin och familjen kommer att finna varandra, han är en trevlig, lättlärd liten hund som säkert skulle uppskatta alla aktiviteter som ungdomarna och föräldrarna kan komma att bjuda på.

Jag fortsätter att försöka infria min tanke om att föda upp vita mellan. Kirsty är en väldigt rar och söt liten tjej och jag har svårt att tänka mig henne någon annanstans än hos oss, men hon är dvärg. Hur jag än mäter blir hon 32,5 cm och chansen att hon skulle växa minst 3 cm när hon inte vuxit någon cm på flera månader verkar även för en optimist omöjligt.

Jag har därför garderat mig med en kull efter Malcolm och Fedora. De är båda två resliga hundar så där borde jag vara säker på att få mellanpudlar i alla fall.

Fedora har fått en kull med 3 hanar och 2 tikar. 1 tik stannar och jag hoppas att hon i framtiden kommer att paras med en vit mellanhane, 1 tik flyttar förmodligen till en gammal valpköpare och 1 hane till sonen till en gammal valpköpare. 

Valparna är väldigt nya, de ser fina och friska ut och jag hoppas att de kommer att fortsätta vara det.

Fedora tar väldigt väl hand om dem och det är tyst och lugnt i bädden med bara lite gnyende när maten inte rinner till fort nog.

I övrigt fortsätter vårt lugna och stillsamma liv med lite avbrott när kunderna kommer eller när jag får chansen att åka till Enköping för att träna någon hund och mig själv för kommande? utställningar.

Ja, städandet tar ju sin tid också, förstås.