Och då kommer en av de onödiga månaderna. 

Jag har tröttnat på vintern och våren är långt borta. Den här gången kom snön tidigt och därefter har det snöat, regnat, blåst och tinat.

En vinter utan någon riktig ordning.

Det är lugnt i huset och Claras opertionsärr ser jättefint ut.

Hon hade en ganska stor juvertumör och jag är alltid lite orolig att utsätta gamla hundar för operationer, så jag tvekade innan jag bad en veterinär här i Enköping titta på henne och göra en bedömning om han ville åta sig att ta bort den.

Han bedömde att det skulle gå bra och "hon är ju en pudel och då kan hon ha många år kvar". Han lyssnade på hennes lungor och vi var överens om att det inte skulle lungröntgas, tas några blodprover eller skickas in något prov på tumören för analys utan att han bara skulle ta bort tumören.

En opertion kan alltid vara en risk och jag hade bestämt mig för att ta den risken, eftersom hon var så pigg och glad och om inget gjordes skulle tumören kunna börja läcka och då kunde det vara för sent att fösöka ta bort den.

Veterinären hade tid på måndagen efter MyDog så jag åkte hem direkt efter bedömningen där, för att bada Clara på söndagkvällen och vara på plats hos veterinären med en mycket förorättad Clara (matten hade "glömt" morgonmaten) tidigt måndagmorgon.

Jag satt kvar och tittade på hans förberedelser efter att Clara fått en spruta och somnat. Han sa att allt borde vara klart vid lunchtid och att jag kunde komma när han ringde mig.

Jag åkte hem och försökte sysselsätta mig med något under tiden som jag väntade.När han ringde och sa att det gick bra att hämta Clara, allt hade gått bra, blev jag nog lite gråtig av lättnad.

Clara var pigg när jag kom och protesterade i sin väntebur medan vi gjorde upp och jag fick instruktioner om hennes medicinering och övrigt. Hon gick med bestämda steg till bilen och jag hann lyfta in henne innan hon hoppade in själv.

Så här års har jag oftast väldigt lite att göra på trimmet så det passade bra att se till Clara och hennes tratt. Har försökt med body till henne efter att hon fått en vårta borttagen en gång och då tuggade hon genast ett hål för att komma åt stygnen, så det fick bli en tratt.

Hon hade inga problem utan kunde äta, dricka, skyffla snö och jaga mina vader och de andra hundarna precis när hon hade lust.

Såret läkte snabbt och hon var sydd med stygn som skulle försvinna av sig själv och som faktiskt gjorde det.

Efter en vecka kunde jag ta av tratten och sätta på ett tikskydd som säkerhet någon dag tills hon nu är precis som vanligt igen. Eller kanske ännu gladare, svårt att veta om hon hade problem med sin knöl utan att visa det och nu känner sig bättre än tidigare.

Jag är så glad att jag får lite mer tid tillsammans med henne och även glad för att det fortfarande finns veterinärer som ser till hundens bästa men även lyssnar till ägarens åsikter och önskemål.

Nu ska jag väcka gänget som somnat efter frukost och sätta på mig spikskorna för lite promenerande tills det börjar falla ner något från skyn i form av vatten eller snö igen.