Typiskt aprilväder. Soligt och ganska varmt en dag, ösregn nästa och snö och kallt dagen därpå. Jag uppskattar i alla fall när det är fruset, renare hundar och lite renare inomhus.

Igår var jag hos veterinär med Claire. Förra fredagen skrek hon plötsligt till och såg riktigt eländig ut. Jag förmodade att hon hade sträckt sig så hon fick en tröja på sig eftersom lite värme inte borde skada. Vi har lyft henne upp och ner från sängen då hon har sett tveksam ut inför att hoppa och hon har bara varit tillsammans med snälla Kirsty.

Claire anser att min säng är hennes säng, så hundsäng på golvet var inget alternativ. Hon fick värkmedicin som jag inte tyckte gjorde särskild skillnad några dagar, innan jag provade med en tablett Prednisolon som jag hade kvar efter Marie. Den gjorde skillnad, eller om det var så att hon faktiskt hade självläkt.

Jag fick en tid hos veterinär Stavenborn som jag åkte till, trots att Claire verkade mycket bättre. Bra när någon kunnig känner igenom henne och jag var också nyfiken eftersom vi under veckan har gissat på nacken, vänster framben, ryggen och något bakben. Claire är en mycket märklig hund. Hon är smart, glad, krypig, tycker illa om människor hon inte känner, snäll mot de andra hundarna och är just "Claire".

Hon blev noga genomkänd och reagerade inte någonstans.

Vi bestämde att det inte var dags för henne än, hon är bara 10 år, och jag fick ett nytt recept på Prednisolon som hon kommer att få några dagar till. Det kändes väldigt skönt att åka hem igen med mitt original till hund! Visserligen har jag kanske lite onödigt många hundar för tillfället men det är ju inte på det sättet jag vill minska antalet!

Förra helgen var vi på resa. Cameron, Girl, Dayli och jag var i Falsterbo hos Lena och Lars, på utställning i Svalöv och hemma på hotell Karin Svensson.

En mycket trevlig helg!

På utställningen kändes det att jag är ringrostig och dåligt planerad. Det blev stressigt eftersom några strykningar i klassen före Camarons klass förstörde den lilla planering jag hade.

Dayli skötte sig utmärkt trots att hon tittade sig lite förundrat omkring ibland och vann sin klass av 6 tikvalpar. Cameron är inte van att vara på utställning och blev lite hastigt inkastad i ringen, skötte sig fint på bordet och hyggligt på golvet trots att jag lyckades trassla in kopplet i hans päls och fick desperat försöka trassla ut honom igen istället för att få ge honom lite glädje och uppmuntran. Han placerade sig som 2:a av 2 och fick i alla fall ck trots hans handlers dåliga framförande. 

Medan vi fick våra rosetter ropade ringsekreteraren på juniortikarna och Girl satt fortfarande och väntade i sin bur och blev nästan utsläpad från den av sin stressade matte för att direkt komma upp på bordet hos domaren som första tik i sin klass. 

Girl är ändå tack och lov den mest rutinerade i gänget. Hon har ju varit med på några valputställningar. Hon kom 2:a i klassen och jag var väldigt nöjd med mitt gulliga "marsvin".

Där ser man vad 2 år utan knappt några utställningar alls gör med en utställare som har visat hundar i ringen sedan tidigt 70-tal.

Allt lugn, värdighet och planeringsförmåga försvinner.

Tur ändå att jag nu har flera utställningar framför mig så jag förhoppningsvis kommer att sköta mig bättre.

Tur också att jag har snälla och toleranta hundar när deras matte virrar till det!