Nu har jag varit i Norrland. Riktiga Norrland, alltså inte bara strax ovanför Gävle utan högre upp. I Skellefteå och Piteå.

Cameron, Miranda, Kirsty och jag startade kl 6 på fredagsmorgonen och skulle enligt GPS vara framme i Byske omkring kl 15. Det var vi inte, eftersom vägen byggs om i Umeå och jag skickades ut på riktiga landet för att på en sliten grusväg ta mig fram till Skellefteå.

Hastighetsbegränsningen var på vissa ställen 50 vilket kändes som ett hån då all fart över 40 gjorde att det kändes som om vi skakade sönder. Jag ringde Martina och sa att jag blivit hänvisad till Burträsk och ville höra så jag inte var på väg mot Norge. Hon försäkrade att jag var på väg åt rätt håll. 

Hon hade rätt och efter ytterligare några avtag var jag återigen ute på E4 mot Byske. Jag bestämde mig för att jag på återvägen INTE skulle låta mig luras ut på någon grusväg. Att jag då skulle bli tvungen att åka en längre omväg vid Höga Kusten pga avstängd väg skulle jag få upptäcka på måndagens återresa.

Allt nog så gick resan väldigt bra, hundarna sov och jag var vaken. Vi stannade ett par gånger och sträckte på benen, åt lite och rastade oss.När vi kom fram till Byske väntade Martina och Erik på oss och vi kunde installera oss i Eriks föräldrars stuga, åkte sedan ner till utställningsplatsen där vi möttes av trevliga, vänliga funktionärer från SPK norra avdelning och kunde sätta upp tältet intill den blivande ringen.

Erik åkte hem till Piteå och Martina och jag ägnade kvällen åt att uppdatera allt som hänt sedan vi sågs sist.

Det blev en ganska sen kväll. 

På morgonen tog vi oss till utställningsplatsen i god tid och hälsade på gamla vänner och hade gott om tid att fixa till hundarnas pälsar som blivit lite medtagna efter resan.

Kirsty var först av mina i ringen. Skötte sig som vanligt väldigt bra, hon är verkligen vår lilla maskot! Hon placerade sig som 2:a bland tikarna och jag var så nöjd med henne.

Cameron var på väldigt gott humör, gick på bakbenen utanför ringen och försökte charma alla hanar och tikar som kom i närheten. Han lyckades även charma domaren så mycket att hon tyckte att han var den bästa mellanpudeln för dagen! Han slutade sedan som 2:a enbart slagen av en storpudel i finalen!

Miranda hade roligt i ringen och blev slutligen 2:a bland tikarna.

Det låter som en andraplats var min den dagen och det kan ibland kännas som snöpligt när det är så roligt att vinna, men med den här konkurrensen av medtävlare kunde jag inte vara annat än väldigt nöjd och glad!

Martina och jag åkte därefter till Piteå, satte upp tältet och åkte hem till Erik som väntade med grillen tänd och bordet dukat.

Vi hade en väldigt trevlig kväll tillsammans med Theo, son i huset, och Robin med sambo Hanna som kom förbi. Ja det heter ju kom förbi även om de åker ca 20 mil i den delen av landet.

Efter en god natts sömn var vi på utställningsplatsen i god tid. Kirsty var även den här dagen först av mina i ringen. Även denna dag var hon 2:a bland dvärgtikarna. Cameron tyckte att den här utställningen var minst lika rolig som den förra. Vann hanhundsklassen och blev sedan slagen av vinnande tik i BIR/BIM. Miranda hade roligt i ringen, vann sin klass och slutade som 4:a bland tikarna. Jag var så glad över att hundarna hade så liknande placeringar i ringen för två helt olika domare och så stolt över deras uppförande!

Vi åkte sedan hem igen till Martina och Eriks fantastiska hus. Åt även denna kväll ute och fick väldigt god mat, tillsammans med Emelie och hennes sambo Marco. Så roligt att träffa Martinas dotter igen! 

Hon är nu en ung kvinna istället för den lilla tjej hon var när jag träffade henne senast. Jag är väldigt glad att hon kom så jag fick träffa henne.

Efter ännu en god natts sömn i "mitt" stora, fina rum, en ordentlig frukost och en längre promenad var hundarna och jag åter på plats i bilen. Denna gång på väg hem.

Lite irriterande med omvägen som jag fick göra på grund av "någon" anledning så gick ändå resan hem väldigt bra och efter 11 timmars bilåkning kunde jag köra in i garaget vid 19-tiden.

Resan till Norrland som jag hade sett så mycket fram emot blev ännu bättre än jag kunde ha hoppats på och det har tagit mig den här veckan att gå igenom allt som hände och börja ladda om inför kommande helg. Men då kommer det inte att bli så mycket bilkörande. Säkert inte mer än ca 50 mil enkel resa.