Ja det har jag verkligen haft! I lördags åkte Cameron, Miranda och jag tillsammans med Dayli, som var med för att titta på en utställning, till Hammarskog.
Utställningen var utomhus och jag har noga följt väderprognoserna och hoppats att det åtminstone inte skulle bli snö. Det har varit några kalla dagar senaste tiden. Snön slapp vi men blåsten fick vi stå ut med. Tälten fladdrade i vinden och frisyrer på pudlar och människor såg ganska rufsiga ut.
Cameron är fortfarande lite ovan vid att lämna hemmet men tjejer har han numera fått upp intresset för, så han stod kvittrande på bakbenen när någon kom i närheten.
Trots sitt nya intresse uppförde han sig väldigt fint i ringen och vi hande turen att domaren tyckte att han för dagen var den vackraste mellanpudeln. Han vann hanhundsklassen, fick ett cert och blev champion. När han sedan mötte den vinnande tiken och lyckades slå henne blev han även BIR. I finalen slutade han som BIS-3 och jag var så stolt!
Miranda skötte sig som alltid väldigt fint, hon är en lätt hund att ha med sig, och hon slutade som BT3. En placering som jag blev väldigt glad för. Det var många fina tikar med på den här utställningen.
Vår domare dubterade i pudelringen och jag har bara hört goda ord om honom. Han hade en trevligt sätt mot oss alla, pudlar, nya fräscha handlers såväl som de gamla, erfarna, lite stela och ringrostiga.
Det var en mycket trevlig utställning och jag trivs alltid på Pufelklubbens utställning i Hammarskog som är en vacker och lagom stor plats för en specialutställning.
Det är också bra för en Enköpingsbo med ett avstånd på ca 45 minuter. När jag kom hem kastade jag en blick på mina rufsiga småtjejer som skulle med mig till Västerås på utställning nästa dag. Konstaterade att de kanske inte direkt såg ut som de borde ha gjort i pälsarna, gick sedan och la mig och somnade
direkt.
Utställningen i Västerås har följt den dåliga trenden att inte ha några kataloger utan man måste ha en smartphone för att kunna se vilka hundar som man ska möta iringen. Jag satt beredd med bilen packad och inväntade 7-slaget när katalogen släpptes för att kunna skriva ut vilka pudlar som skulle delta, för att åtminstone kunna se vilka hundar som skulle vara i vår ring. Det känns så tråkigt att titta på en hund, som man kanske tycker ser extra fin ut och inte direkt få vet vilka som är föräldrar till den när man är uppfödare och alltid är intresserad av att veta härstammning på hundar som man ser.
Jag hade med mig Girl och Kirsty. Det är två små och lätta hundar och det var ganska skönt att ha dem med sig dagen efter en rolig och blåsig dag.
I Västerås var vi inomhus vilket jag alltid föredrar. Mindre packning och vädret kan man strunta i. Kirsty uppförde sig lika fint som hon gjort tidigare och Girl var nog inte lika busig nu när hon tävlar som vuxen som hon var som valp. Girl slutade som 2:a bland tikarna och Kirsty blev 3:a bland dvärgpudeltikarna.
Duktiga små tjejer båda två och jag var så stolt och nöjd med dem.
Vi var klara ganska tidigt och eftersom jag bara har en knapp halvtimme att köra, var jag åter hemma vid 15-tiden tillsammans med MacDonald's mat som vi gärna äter efter en utställning.
Nu ska jag inte på någon resa förrän jag ska till Norrland i slutet av maj. Då är det en 2-dagars utställning men jag ser nog mest fram emot att träffa Martina, en väldigt god vän som jag inte träffat på flera år!