Kennel Cachas

 

 

 

2019 

 

27 november  I går var det för ovanlighetens skull en lite jäktig dag. PromenaderX3 på  morgonen. Jag delar upp hundarna i olika gäng då inte alla ska gå lika långt och eftersom löptikgänget f.n består av 4 st och får gå en annan väg.

Klippte sedan och badade Mayas dotter Honey, en mycket glad och pigg tik, innan Cilia och jag förberedde oss inför en regnig resa till Knivsta för HD-röntgen. Jag ville vara i extra god tid, för att hinna ge hundarna mat när jag kom hem igen och skulle åka till Jonas kurs. 

Jag har säkert varit och röntgat i Knivsta under 10-15 år och för första gången blev det ett missförstånd (kan kanske bero på min pratsamhet vid bokningen?) vilket betydde att Cilia och jag fick sitta och läsa skvallertidningar under tiden som ett antal labradorer röntgades. Jag läste, Cilia vilade sig.

Med åren har jag lärt mig att: när man ändå inte kan påverka situationen kan man lika gärna ta det lugnt. För säkerhets skull ringde jag Sofie (kursledaren) och berättade att jag kunde bli sen. Jag kom ändå hem i rätt bra tid, bytte hund, gav inte hundarna mat och hann till kursen i så pass god tid att Jonas fick en chans att titta sig omkring innan vi började. Hans förvirringstid var mycket kortare den här gången och han var både glad och duktig! 

Igår fick jag nummerlapparna till Helsingforsutställningen. Intressant att se om Berit Doolke och jag kommer iväg dit. Färjorna står och personalen sympatistrejkar med Postpersonalen.

P.S Hundarna fick mat när Jonas och jag kom hem. D.S

17 november  Igår var vi på utställning, Fedora, Cilia och jag. Tillsammans med många andra. Det här var en av SPK mellansvenskas utställningar som tidigare var i oktober. Jag tror att det var en mycket god idé att flytta den till november. Vi behöver lite roligt att göra också den här mörka och ofta regniga månaden!

Även den här gången började bedömningen med mellanpudel. Det är bra!

Bland de 11 valparna fanns även Clydes dotter, uppfödd och ägd av Ann-Charlotte och Claudias dotter, uppfödd och ägd av Helene. Det känns både roligt och lite ovant att från ringside hålla tummarna för nästa generation! Ann-Charlottes lilla Hippie placerade sig som 2a i konkurrensen vilket var väldigt hedrande eftersom domaren egentligen helst ville ha lite större mellanpudlar och hon i hans tycke var i minsta laget.

Efter att ha fått veta domarens åsikt om storlek log jag lite när jag gick in i ringen med "lilla" Cilia.

Hon är mätt till 37-38 men ser nog ut att vara mindre. Vi gjorde i alla fall vad vi kunde och domaren såg till hennes fördelar och placerade henne som 2a i den stora klassen av 8 juniortikar.

Jag hade anmält Fedora i öppen klass för att få en klass emellan mina två, för att få tid att förbereda henne, men dumt nog trodde jag att hon var ordentligt rastad eftersom hon hade gjort ifrån sig innan vi åkte och eftersom det bara tar ca en timme till utställningen så ägnade jag tiden mellan hundarnas framträdnade i ringen till hennes päls och kontakten mellan oss i stället för att gå ut med henne.

Jag hade varit lite extra snäll på morgonen och gett hundarna ett godis de inte var så vana vid och det hade satt fart på magen på Fedora så hon gjorde en ordentlig hög i ringen. Pinsamt för mig men Fedora blev genast mycket gladare och kände sig säkert lättad. Hon vann den öppna klassen och blev placerad som 2a av tikarna. Eftersom tiken som slog henne var champion fick hon även sitt 13:e cert! 

Båda tikarna var så lätta och roliga att ha med sig, som de brukar, och resan hem på viltrika 55an gick väldigt snabbt och lugnt trots regn och mörker.

Nu är det söndagmorgon och jag ska borsta igenom båda utställningstjejerna ordentligt innan vi tar en promenad på leriga vägar.

 

13 november  Igår kväll var Jonas på handlervalpkurs. När vi kom dit blev han först helt förvirrad. Han har inte varit särskilt mycket ute i världen och det tog ett tag innan han överhuvudtaget märkte att jag var med. Han stirrade darrande sig omkring på alla, i hans ögon säkert, monsterlikande varelser som strök omkring i lokalen. Vi kom dit lite före och kunde sitta och titta på hundar i kursen innan det var dags för oss. Han i mitt knä och jag på en stol.

Det enda jag gjorde var att vänta, pratade inte med honom, försökte inte ge godis utan helt enkelt väntade. När det efter ca 10 minuter var tid för vår kurs satte jag ned honom på golvet, han backade in till väggen och satte sig under stolen. 

Efter någon minut syntes det att han började komma underfund med situationen och när han sedan fick se en annan pudel och hälsa på henne blev han "sig själv" igen.

Fantastiskt att se förvandligen! Under hela timmen som kursen varade med fritt stående, trav runt ringen, bus med leksak, massor av godis  var han helt lycklig.

Han fick även öva stående på bord och passade då på att smaka lite på Sofies (Krigholm som leder kurserna) fina tröja.

Sista varvet var han lite för övertänd, så det var nog precis lagom att sluta då. I bilen hem var han som vanligt helt tyst och lugn men när vi kom hem utsatte han sina kompisar för full uppmärksamhet och det märks verkligen att man inte tröttar ut en pudelvalp med aktivitet utan istället får dem på högvarv. Han sover i en hage i köket och så snart han blivit instängd där och fått sin nattmat låg han lugnt och tyst i sin korg. Enda skillnaden var att han sov ca en timme längre i morse!

Jag tror att det är så viktigt att ge valpar tid när de funderar över en ny situation. Att inte störa dem när de försöker komma underfund med var de har hamnat. Nu är Jonas och som jag har hört även hans bröder, väldigt lätta och framåt valpar men hur valpen än är tror jag man ska försöka ta det lugnt även om de kan verka paralyserade i en ny situation. Under hela vår timme i lokalen satt en av de andra valparna som fastfrusen på golvet. Ska bli mycket intressant att se hur den valpen uppträder vid nästa tillfälle. Den kanske behövde lite längre tid att komma underfund med var den hamnat än de flesta pudelvalpar behöver.

Pudlar är snabbtänkta!

 

11 november  I helgen har Malcolm och jag varit på Pudelseminarie. Jag för att lyssna och umgås, Malcolm för att vara demonstrationsobjekt under anatomiföreläsningen och även bli klappad av många människor.

Han skötte sig alldeles utmärkt, mitt uppförande kan jag bara hoppas var utan anmärkning.

I vilket fall som helst är det alltid roligt att träffa så många människor från Pudelvärlden och även få ta till sig lite ny och gammal information.

En erfaren f.d klinikchef för ett större djursjukhus som föreläste om för- och nackdelar med kastration, en domare och tillika hundtrimmare, med extra kunskap om hundars  konstruktion, som föreläste om anatomi.

Båda två var väl värda resan till seminariet!

Mat och prat var också väldigt trevligt och gott, kanske speciellt med tanke på att mitt liv numera kan bli lite enahanda här ute på landet.

På lördagskvällen kom Lena T från en annan föreläsning och tillsammans med Annette (ansvarig för rallylydnaden och samordnare för PudelSm på PudelNationalen) kunde vi tre  träffas på Lenas och mitt hotellrum för att diskutera och uppdatera varandra om hur långt planeringen har kommit inför den stora händelsen den 16-17 juli nästa år.

Vi sov gott på natten Lena, Malcolm och jag, och efter att Lena hade åkt till barn och barnbarn var Malcolm och jag redo för ännu en dag med lyssnande när vi fått frukost och en lite längre promenad i duggregn.

Söndagen började med information om Avelsdata från SKK. Den här föreläsaren kändes inte helt förberedd och uppdaterad och informationen var skåpmat för oss som använder avelsdata och rörig för de som ännu inte börjat använda det. 

Före lunch kom en mycket engagerad föreläsare som berättade om sin erfarenhet av blyga hundar. Hon valde ordet blyg framför rädd eftersom hon tyckte att rädd var ett alltför starkt ord vilket hon också förklarat i sin bok.

Alltid roligt att lyssna på människor som brinner för sitt ämne! Under de två timmar som föreläsningen varade tog hon inte många andningspauser.

Som avslutning lyssnade vi sedan på klubbens ordförande som försökte förklara och berätta lite mer utförligt om Avelsdata.

Både Malcolm och jag kände  oss nog ganska nöjda med helgen när vi klev in i den lite isiga bilen för att mycket varsamt åka hem på den hala vägen.

Nu ser jag fram emot den här veckan med klippningar och förberedelse inför SPKs utställning i Esklistuna. 

 

28 oktober I kväll har jag varit hos veterinär igen. Nu bara för en av de hälsotester som jag brukar göra. Fedora, Janet, Gloria och Cilia har nu papper på att deras knän sitter där de ska. Höfterna på Fedora, Gloria och Janet är röntgade. De två första med B och Janet med B på den ena och C på den andra höften. Cilia fyllde 1 år den 15:e oktober och jag har beställt tid för höftledsröntgen åt henne också. Därefter ska även deras ögon undersökas av specialutbildad veterinär.

Gloria har flyttat på prov till ett par som miste sin gamla dvärgpudel och fann att deras hem blev alldeles för tyst och stillsamt. Jag tror att Gloria är den bästa hunden att förändra   lugnet till ett mer rörigt hem.

Det är alltid känsligt att placera vuxna hundar till nya hem, men eftersom jag gärna vill fortsätta föda upp, åtminstone några år till, är jag också tvungen att se till att jag inte har fler hundar än jag hinner och orkar med hemma i huset.

Lille Jonas är en väldigt rar och duktig liten herre som nu ingår i ett stort gäng. Marie som inte har tålamod med valpar, Popcorn som morrar hela tiden utan att någonsin göra dem illa (bara jobbigt för oss att höra på) och Clara som har haft sin tratt på huvudet efter sin operation av knölen på ryggen får ingå i ett eget gäng. Det innebär att de får trängas med mig i min säng på nätterna och ockupera den för eget bruk på dagarna när de inte är på promenad eller hjälper Ingrid i köket.

Det stora gänget far mest omkring genom rum och gårdar med den lille killen än så länge på efterkälken.

Just nu är en lugn period i vårt hus. Vi har förberett trädgården inför vintern, röjt i garaget och fortsatt att se om vi kan få till övervåningen som vi vill ha den.

Mina böcker har vuxit ur sina bokhyllor och nu ska jag bestämma mig för om deras antal ska minskas eller om antalet bokhyllor ska ökas.

 

15 oktober  Veterinärbesök kan vara smidiga. Clara och jag var i tid hos veterinären, hon fick en lugnande spruta och lokalbedövning. Veterinären skar bort den lilla knölen, sydde 7 stygn och gav henne en uppvakningsspruta. Under tiden som vi väntade på att hon skulle vakna dissikerade veterinären knölen med mig som nyfiken åskådare. 

När Clara var stadig på benen gick hon ganska bestämt mot dörren med en uppfodrande blick "över axeln" på mig. Hon fick en tratt på huvudet, (veterinärer brukar bli griniga om man kommer tillbaka och ber dem sy ihop såret igen) la sig i buren och vi åkte hem. Hela proceduren tog ca en halv timme.

Nu ligger hon i en mjuk hundsäng bredvid mig där jag sitter vid datorn.

Känns skönt att det gick bra!

 

14 oktober Regn ute men solsken i sinnet! Tillbaka från en helg i Sundsvall. Cilia, Fedora och jag åkte upp i fredags, bodde på hotell, åt god buffé (jag, inte hundarna de fick sin vanliga mat) sov dåligt första natten (också jag, inte hundarna) och var sedan på utställningen som låg tvärs över vägen från hotellet mellan klockan 8 och 14.

Två valpköpare kom dit och jag fick hälsa på Fedoras syster och Janets syster som såg jättefina och glada ut. Trevligt med en liten hejarklack. Domaren var ganska imponerad av Fedora och placerade henne som BT3. (se Foton)

Efter bedömningen drog jag mitt ekipage uppför tillbaka till hotellet, rastade hundarna, åt ännu en god buffé och somnade ganska tidigt. Mycket bättre sömn den här natten! 

Vaknade av morgontidiga, ljudliga hundar som rastades precis utanför mitt fönster. Cilia och Fedora har varit fantastiskt duktiga och tysta trots att hotellet den här helgen var fyllt till bredden av hundar och utställare.

Var på utställningsplatsen i Söråker några mil från Sundsvall i mycket god tid och kunde hitta min plats vid ringen så snart som dörrarna gick upp. Först i ringen var Helene med Claudias dotter Alondra, halvsyster till Fedora. Hon blev bästa mellanpudelvalp och senare på dagen även utställningens bästa valp. Väldigt roligt!

Cilia var den första av mina hundar i ringen, sprätte som vanligt med alla benen, trivdes och åt godis. Hon vann sin klass och fick därmed vara med i BT-klass. Helene ställde upp och visade henne. Det såg riktigt välordnat ut!

Fedora vann sin klass, blev bästa tik och därefter BIR. Både hon och jag trivdes i den lite mindre lokalen och hon var busigare och gladare än på länge!

Hon fick nu tävla om BIS (Bäst-in-show) med BIR-vinnarna från de andra storlekarna. Hon var fortfarande väldigt duktig men två dagar med utställning tar på krafterna och fram på dagen är nog både hon och jag lite avslagna, men jag var väldigt stolt över hennes uppförande och hon placerades som 3:a. 

Jag var glad hela vägen hem och känslan finns fortfarande kvar när jag nu ska borsta igenom hennes päls, sätta upp vardagsgummisnoddar och ha en lugn och ledig dag.

Det enda som jag ska göra förutom det, är att bada Clara. Hon har en tid i morgon för att ta bort en liten knöl på ryggen som irriterar henne och då vill jag gärna ha henne ren innan den operationen.

 

10 oktober Ingrid fick en lunch istället för middag. Vi åkte in till Enköping och fick bord på en välkänd och omtyckt restaurang och väldigt god mat med fin och snabb service. Efteråt gick vi till ett konditori för kaffe och något sött till. Vi borde göra detta oftare!

När vi kom hem var våra takvårdare nästan klara med röjningen. Gården har nog aldrig varit så välstädad! För att inte tala om taket som ger intryck av att vara nytt. Inga plattor var trasiga och de berättade att de plattor som vi har var de bästa och hållbaraste som fanns. De finns inte längre att köpa. (se Foton)

När det inte regnar längre kommer de hit och sprayar på något som ska ta bort det sista av algerna och vi ska göra upp med dem om att de ska komma hit och se till taket ibland för upp dit går vi inte. Två tanter med svindel ska hålla sig på marken!

Företaget heter Takvårdarna och vi ger dem högsta betyg!

I kväll blir Joy hämtad av sina f.d fodervärdar, numera ägare. Vi kommer att sakna henne, hon är en lite egen och speciell hund och vi vet hur bra hon trivs hos sin familj.

Som ställföreträdande barnvakt har vi utsett Gloria som har väldigt god hand om Jones och Joker. Man kan behöva hjälp när två valpar ska passas. De är små och snabba!

I morgon åker jag norrut, lämnar alla hundar som bor här, plus Presley vars matte roar sig i Stockholm tills på söndag, i Ingrids vård. Hon kanske kommer att kräva fler måltider för sitt jobb?

Nu ska jag, istället för att sitta här och slöa, stoppa Fedora i badet. Hon är inte badad på säkert en månad så jag ser fram emot några timmar med henne i trimrummet.

 

7 oktober  Det är lite mindre rörelse i huset nu. Två av valparna har flyttat och jag hoppas så att de kommer att trivas och att familjerna ska trivas med dem. Jack (numera Argos) har bott i sitt nya hem sedan den 4:e och rapporten som jag har fått gjorde mig så glad! Hoppas att det fortsätter på samma sätt. John (numera Felix) flyttade den 5:e och Joker ska hämtas den 18:e.

Joy ska få sina tänder skrapade i morgon, en del tikar kan få väldigt mycket tandsten när de har valpar och eftersom Joy nu kommer att övergå i fodervärdens ägo när de kommer och hämtar henne den 10:e vill jag så klart att hon ska vara riktigt fin, även i munnen. Hon bor inte så långt härifrån så det vore roligt om hon kommer att klippas här även i fortsättningen. Hon är en så trevlig hund!

Den här veckan fyller Ingrid 70 år och även om vi inte firar våra födelsedagar särskilt mycket tänker jag i alla fall bjuda henne på en middag.

Jaja, det är givetvis inte jag som lagar middagen.

I somras slog Evert, Ingrid och jag ihop våra födelsedagar och firade gemensamt, men 70 måste ju ändå uppmärksammas lite extra!

Till helgen ska jag åka upp till Sundsvall. För andra gången i år. Nu är det en två-dagarsutställning och jag ser fram emot att visa Cilia och Fedora på en inomhusutställning. Visserligen lovar de regn men det kommer bara att drabba mig mellan hotellet och utställningslokalen i alla fall.

Förhoppningsvis kommer jag att själv få välja vilket tempo de ska visas i. (Se min berättelse från Åland den 30/9)

På onsdag har jag tid för däckbyte. Är nog säkrast när man ska åka norrut!

I övrigt får vi hjälp med att städa taket. Mycket trevliga personer som är här och sliter hårt med att ta bort flera års mängd av grenar, mossa och alger. Vi har anlitat en takrengöringsfirma och fortsätter de på det här sättet kommer vi verkligen att rekommendera dem! Det blir så fint! (Deras trampande på taket håller även hundarna pigga, vakna och på tå!)

 

30september  Nu har vi varit på Åland, Eckerö. Som alltid en trevlig resa med Lena Jonsson. Cilia var med första gången ensam och har fått högsta betyg! Glad och pigg när det hände något och tyst och lugn, både när hon fick vänta ensam på rummet och vi var ute för att äta (fantastiskt god middag!) och på natten när vi sov. 

Jag vaknade visserligen av att Lena klagade på att Cilia tvättade hennes fötter. Mina hundar är inte vana att se nakna tår, jag sover alltid med yllesockor på fötterna. 

Trevligt hotell, frukosttiden anpassad efter gästerna som till största del var hundutställare

och bara ca 30 minuter till utställningslokalen, torrt väder på kvällen lite blött på marken på morgonen men inget regn.

Lokalen är ok. Konstgräs som är täckt av plast förutom just i ringarna där hundarna ska visas. 

Domaren är från Japan och har dömt i Sverige tidigare. Hans bedömningsteknik är lite annorlunda. Han krävde att alla mellanpudeltikar skulle framföras i mycket lågt tempo vilket gjorde att deras rörelser påverkades negativt. Cilia blev 2:a i juniorklass och BT3. Hon skötte sig väldigt bra, trots att vi handlers och även våra hundar kändes lite förvirrade av domarens krav på det låga tempot.

Vi var klara ganska tidigt på dagen och åkte tillbaka till Mariehamn, gick omkring lite på gatorna och åt en kycklingwrap på en uteservering innan vi körde ner till hamnen och sov i bilen några timmar innan vi körde ombord på färjan hem.

Vägen mellan Kapellskär och kajen där Lenas färja till Ljusterö avgår är väldigt viltrik. Vi lyckades ändå hinna fram och slita ur Lenas saker ur bilen och med en liten språngmarsh  till en färja som stod inne, slapp Lena vänta 40 minuter på nästa, trots att jag höll mig strikt till tillåtna hastigheten på vägen. Det har sina sidor att bo på en ö!

Vägen hem för mig gick sedan snabbt då jag ägnade mig åt att referera hela resan för flera goda vänner. 

Idag är det lugnt och jag ska bara umgås med hundarna och leka med valparna som börjar flytta i slutet av veckan.

 

 

20 september   Nu är det fredag.......igen. På något sätt tycker jag att helgerna kommer fortare när jag inte längre jobbar inom vården. Nu har jag bara mitt deltidsarbete som hundtrimmare och då kan jag lite mer påverka när jag ska arbeta.

Igår badade och klippte jag Joys valpar. Det kan inte finnas något gulligare än 6-veckors, väldoftande pudelvalpar som ser ut som små humlor!

De får nu vara ute kortare stunder flera gånger om dagen. Vädret är lite kallt men så länge det inte är blött får de utforska den "stora" världen när vi promenerar omkring på gården.

Joy tycker inte att det är nödvändigt att utfodra dem längre, hon är väldigt bestämd med det, men däremot börjar hon leka med dem på ett annat sätt. Fast mest intresserad är hon över att få ta hand om deras matrester!

Nu är det lite drygt två veckor kvar som vi får njuta av henne och hennes valpar. När valparna flyttar ska också Joy flytta tillbaka till sin familj. Familjen var här och hälsade på och Joy blev helt överlycklig och visste inte hur hon bäst skulle visa att hon var glad att få träffa dem alla tre! Men eftersom hundar är så fantastiska var det inga problem för henne att återgå till sin roll som mamma när de hade åkt.

En ledig helg väntar, jaja alla mina helger är numera lediga, men jag menar att våra planer för helgen är bara lättsamma.

Förhoppningsvis kommer Lena Jonsson hit i morgon och hjälper mig bestämma vilken valp som ska stanna. De är väldigt fina alla fyra så det kommer nog ändå att bli en tillfällighet eller bara en slump vem det blir. De familjer som bokat varsin valp gjorde ett så gott intryck på Ingrid och mig och jag ser dem framför mig när jag försöker se vilken valp som skulle passa bäst i vilken familj. Tack och lov är pudelvalpar väldigt anpassningsbara och de har ännu inte några helt utpräglade egenskaper så jag hoppas att mixen mellan valp och familj ska gå bra.

Nu ska jag ta en promenad med mina gäng i det vackra höstvädret innan min klippkund kommer!

 

 

16 september Det fantastiska med att leva tillsammans med hundar kan bli skuggat när de blir gamla. Min Popcorn har under några år haft juvertumörer som vi bedömde som inoperabla eftersom jag inte vill utsätta en gammal hund för stora operationer.

Den senaste veckan har jag brottats med tanken på om det är dags att låta henne sluta.

De gånger tidigare som jag tvingats ta det slutgiltiga beslutet, har jag efter vånda ändå känt att jag gjort rätt. Med Popcorn har det inte varit så. Trots att jag umgåtts med de tankarna i princip dygent runt den senaste tiden och inte hittat lusten till varken utställning eller de nödvändiga vardagssysslorna, åkte jag i morse till den bokade veterinärtiden med tvivel.

Jag är rädd att jag ska bli hemmablind och därmed låta någon hund överleva sig själv, så därför bad jag en veterinär om en oberoende uppfattning om henne. Popcorn har som alltid varit på ett jätteroligt humör, ätit bra, hängt i mina byxben, varit först när vi ska ut på promenad  och är fortfarande gängets självklara matriark.

Veterinären tittade på henne och såg nog detsamma som jag. Visserligen stora juvertumörer, men pigg, vaken blick, inte smärtpåverkad på något sätt och i gott hull. Hennes åsikt var att Popcorn kunde hänga med ett tag till . Jag försäkrade mig om att veterinären inte skulle ge sig iväg på några längre resor utan skulle finnas till hands den dagen jag ringer och berättar att tumören har spruckit eller något annat allvarligt har hänt och jag vill att hon ska låta min allra mest speciella hund sluta.

När vi kom hem gick bara Popcorn och jag en promenad tillsammans och jag kan äntligen sluta fundera, låta de jobbiga tankarna vara och bara njuta av henne och hennes ideér så länge som möjligt. 

 

10 september  Nu kommer tiden när många sysslor inte blir gjorda. Valparna har blivit över 4 veckor. De är nu med när vi äter i köket. Ingrid har börjat klaga på att de har hittat hennes hälsena. Hennes protester kommer att bli större, för snart får de fler tänder! Då får vi sitta med fötterna på en annan stol för att få lite matro.

De är väldigt försigkomna, busar med det mesta som ligger på golvet, klättrar upp i hundsängarna och brottas med varandra. Efter en stund blir det alldeles lugnt och när jag då letar efter dem har de klättrat tillbaka in i sin hage och slocknat. Kloka små frön!

I lördags började vi röja på övervåningen. Där hamnar allt som vi "ska åka till återvinningen med" "fundera på om vi ska ha kvar", "gamla papper som ska gås igenom

innan de slängs". Problemet är bara att det är så lätt att stanna upp, fastna i gamla minnen och sedan plötsligt märka att både hundar och vi är hungriga, behöver gå ut (hundarna) och behöver en kopp kaffe (vi). När vi då gör ett uppehåll kan det ta ett tag innan vi börjar städa igen. Upptäckte under det uppehållet att både Cilia och Fedora tuggat tovor på varandra och utredning av pälsar kan inte vänta. Det kan röjningar göra.

Efter en tovutredning måste pälsarna badas, annars är det jobbet ogjort. Därför kan jag njuta av två nybadade hundar i kväll innan de går ut i regn och lera igen. Hösten är nog min favoritårstid, synd att den är så smutsig bara.

 

 

26 augusti  Vilken rolig helg jag har haft! Den började på lördag eftermiddag när jag träffade Karin, Agneta och Ann-Charlotte på utställningsplatsen i Märsta där vi satte upp våra tält. Karin, Agneta och jag åkte sedan till vårt boende som var ett Villahotell i Märsta. Det såg lite annorlunda ut mot bilderna vi hade tittat på, men att det var en lägenhet med 3 rum passade utmärkt eftersom Karin hade med sig 2 löptikar och både Agneta och jag hade varsin hane med oss. Jag hade gjort en storsatsning och anmält Clara, Clyde, Fedora och Cilia eftersom jag vill ha en uppfödargrupp.

Veckan innan hade alltså ägnats åt pälsvård.

Vi åt god pizza och sov sedan gott innan vi gjorde en tidig morgon och var på utställningsplatsen i arla morgonstund. Mellanpudlarna gick som första ras i ringen. Jag tycker alltid att det är det bästa, men den här gången gjorde det att jag fick skynda mig lite för att hinna borsta igenom och sätta upp gummisnoddar i pälsarna på huvudena på alla 4 innan bedömningen började.

Vi hade en mycket tydlig och bra ringsekreterare som visade stor förståelse inför problemet att hinna in i ringen när man har många hundar med.

Domaren var Alexandra Drott Staedler, känd i pudelvärlden sedan tidigare men ny som domare av mellan och stor. Hon har dömt dvärg och toy en gång tidigare.

Det var 4 hanhundar anmälda, Clyde vann och blev bästa hane. Cilia som var nästa i ringen från mitt gäng var lika glad som vanligt, sprätte och tyckte nog själv att hon var väldigt söt. Det tyckte jag också och hon blev 2a i klassen efter Karins tik.

Direkt därefter var det Fedoras tur. Hon gladde mig med att vara mycket piggare än sist i ringen även fast det började blir varmt. Hon vann sin klass.

Innan det var Claras tur var det en klass emellan så jag hann ordna till hennes päls hyfsat mycket.

Karin hade med sin tik Lilly, efter Presley, i samma klass. De fick båda ck och Clara vann.

Eftersom jag nu hade 3 tikar som skulle in i samma klass BT-klass hade jag turen att Madeleine och Åsa var där och var villiga att hjälpa mig.

Fedora vann och blev Bästatik vilket betydde att Clyde och hon skulle tävla mot varandra. Madeleine var snäll och tog Clyde och han fick nu bli BIR på sin sista utställning. Jag tycker att det var en riktigt fin final för honom och hoppas att han nu kommer att trivas i sin nya frisyr som han ska få så snart som jag har hämtat mig efter denna helg!

Alla mina 4 hundar var sedan inne i en uppfödargrupp. Tack till Karin, Madeleine och Åsa för att det gick att genomföra! Gruppen fick en fin kritik och Hederspris. Det var väldigt roligt eftersom det numera är mycket jobbigare att ha uppfödargrupper. Undrar om det beror på min höga ålder eller om det är någon annan tillfällighet?

Kvällen hemma firade Ingrid och jag med en Stor flaska champagne och idag är jag ledig och tänker bara gå och njuta av minnena från igår!

 

20 augusti  Man kan bli trött av att ha semester också. Vi har ännu en gång flyttat staket och faktiskt fått mycket, om inte allt gjort som stod på att-göra-listan.Förra veckan och veckan dessförinnan såg jag bara trimrummet när jag passerade igenom. Förutom en gullig liten dvärgpudel som skulle göras i ordning för utställning, lyfte jag varken borste eller sax på dessa två veckor.

Det straffade sig lite när jag har en liten Cilia som börjar komma i tovåldern. Jag är tacksam för Laser Lites WOW Detangler som jag fick tips om av Kickie. Badade och klippte Cilia igår och hon har faktiskt päls kvar, vilket jag kände mig osäker på om hon skulle ha när jag började utredningen. 

Även huset har varit i lite oreda under semestern. Löptikar brukar få vara i gästrummet, men eftersom Evert, vår bror, ville sova utan 4 porrande tikar fick de istället härja fritt uppe i gäststugan. Joy ska ha lugn och ro i mitt sovrum så där är det bara hon och jag + hennes pojkgäng. Riella, som normalt bor i Enköping livar upp stämningen i löpgänget och tävlar om vem som är bäst på betäckning.

De andra hundarna samsas om platserna i resten av huset. En av katterna, Ferry, bor i Ingrids sovrum och har under de 3 senaste veckorna behandlats mot Borrelia och börjar verka lite bättre. Frida har vi inte sett annat än glimtar av under den senaste tiden. Vi hoppas att hon inte blivit vildkatt utan att hon kommer att återvända när det blir lite lugnare i huset.

Semestern var väldigt trevlig! Vi har hunnit med grillning, kräftor, surströmming och promenad i Enköpings idéträdgårdar, haft många trevliga kvällar ute på altanen med mycket prat, god mat och roliga berättelser i ett otroligt väder.

Det har inte blivit några längre utflykter eftersom jag inte vill lämna Joy ensam för länge. Hon är fantastisk med sina valpar men oron finns alltid när jag lämnar huset. Valparna var lite pipiga en eftermiddag men det visade sig att de hade det lite för varmt och de somnade i varsitt hörn av buren när jag bäddat om med ett lakan runt fällen så att det blev lite svalare.

På söndag är det utställning! Det känns som om det var länge sedan och det ska bli väldigt roligt!

 

8 augusti I natt valpade Joy. Första valpen vid 02-tiden och den sista 06.25. Hon fick 4 hanar och alla ser ut att må bra. Jag har varit bekymrad eftersom hon varit så tunn och inte haft särskilt stor aptit. Uppenbarligen har hon gett all mat hon fått i sig till valparna, de är större än mina valpar brukar vara. Den minsta vägde 225 och den största 270. Hon hade ganska långt värkarbete, inte så konstigt med så pass stora valpar på en så liten tik. Hon blödde ganska mycket och får nu både blodpulver och blodpudding i maten. Allt verkar ok med henne och pojkarna! Det har förvånat mig att hon har varit så opåverkad av  dräktigheten, hoppat upp i sängen och på stolar utan minsta ansträngning trots att hon bar på så många valpar.

Hon är en så duktig och sund hund!

Annars håller vi på att flytta staket igen. Evert (vår bror) är här och han har ganska stor vana vid att flytta staket efter att jag kommer på nya, bättre idéer om hur gårdarna ska fungera. Själva planken verkar kanske lite medfarna efter att ha satts upp och plockats ner ett antal gånger, men än så länge håller de ihop med hjälp av fler skruvar, slangklämmor, buntband och annat som vi kommer på vartefter.

Igår blev vi lite stående inför problemet med hur vi fäster en regel när vi inte har något att fästa den i. Är nog bra med en paus idag så våra hjärnor får en chans att hitta på en lösning. 

Joy och jag har sovit på förmiddagen och i kväll ska vi äta kräftor, hundarna får dock sin vanliga mat med lite extragott i när vi firar de nya valparna.  Det är en fantastisk känsla av lugn och glädje när en valpning är över och har gått bra. Nu hoppas jag att allt också ska gå bra i fortsättningen för mor och barn. Jag ska göra mitt bästa för att hjälpa till med det.

 

28 juli Idag blir en lugn dag. Det har vi bestämt. Igår gick vi upp vid 02.30 och åkte iväg till Ransäter strax före kl 04. Då var det mellan 16-18 grader och en väldigt fin morgon. Gloria och Cilia fick följa med på resan och var lika lätta som vanligt att ha med. De somnar direkt vi börjar köra och uppför sig städat när vi kommer fram.

Vi träffade Celine (Cilias syster) som var anmäld till utställningen. Tyvärr kunde inte hennes matte visa henne själv i ringen då hon behöver stöd av en krycka när hon går. Så äran att visa denna glada, livliga 9-månaders valp föll på mig. Vi kan nog inte kalla oss samspelta kanske, men Celine hade i alla fall roligt när hon drev med sin uppfödare.

Hon vann trots allt sin klass men ck fick enligt domaren vänta tills hon blir lite mer van vid utställningsringar. Hon fick en väldigt fin kritik som vi var mycket stolta över.

Hennes matte berättade att hon nu ska få fortsätta att ägna sig åt olika aktiviteter som viltspår, lydnad och annat som hennes matte har både kunnighet och erfarenhet av. 

Det ska bli så spännande att se hur det kommer att gå för Celine, hennes matte säger att hon visar goda anlag. Jag ser fram emot täta rapporter från dem!

Efter mitt och Celines framträdande i ringen ägnade jag tiden åt att vara åskådare vid pudelringarna (tyvärr hade dvärg och toy pudlar flyttats till en annan domare efter att deltagarantalet blivit för stort för den ordinarie domaren) så jag gjorde mitt bästa för att kunna följa bedömningarna i de båda ringarna.

Ann-Charlotte och Gunilla, mina tältkamrater från förra helgen, var också där och efter att pudelbedömningarna var klara kunde vi strosa omkring, titta hos de olika försäljarna, äta glass och korv innan vi började våra hemfärder.

Jag åkte givetvis förbi Skoghall och köpte Ingrids och min middag som bestod av Ceylans fantastiska salladsportioner, innan jag fortsatte hemåt. 

Eftersom jag skulle komma hem tidigare än jag hade trott, passade det dåligt i tid att hämta Joy utan det ska jag göra idag istället. 

Jag sov väldigt gott i fåtöljen framför TVn innan jag kvällsrastade hundarna och stapplade i säng.

 

 

21 Juli Dagen efter en varm men mycket trevlig utställning! Att husera i samma tält som två gamla goda vänner blir så trevligt att det finns risk för att vi missar våra entréer i ringarna!

Mellanpudelbedömningen började inte förrän mitt på dagen och Malcolm tycker nog att det finns roligare saker att göra än att springa i ringen. Han fick ändå ck och placerades som 4 i bästa haneklass. Gloria tyckte däremot att det här var en riktigt kul tillställning. Stördes inte av värmen utan var glad och pigg. Hon placerades som 3a i sin klass och fick ck vilket jag är väldigt nöjd med. Hennes första utställning som vuxen gav faktiskt lite mersmak!

Malcolm tävlade även om ett vandringspris till bästa vita. Skänkt av Marianne och Börje Jading, Bobbyhills kennel. Nu måste jag i ärlighetens namn medge att de vita var i minoritet på utställningen. Han lyckades dock vinna priset i konkurrens med en vinstrik vit toytik. 

När utställningen var över i vår ring packade Ann-Charlotte och jag ut våra saker i bilarna, hon åkte hem och Malcolm, Gloria och jag köpte en glass och satt och pratade med ett par av våra konkurrenter, tillika goda vänner, i skuggan ett bra tag innan vi också klev in i en varm bil och åkte hem.

Ingrid och jag hade redan tidigare bestämt att den här utställningen var värd en av våra mindre champagneflaskor. Malcolms förmodligen sista utställning, jag sitter här och väntar på "modet" att klippa ned honom och även Glorias debut i ringen i en officiell klass. 

Det är värt lite bubbel!

19 juli  Nu har Ingrid varit hemma i en vecka. I morgon åker jag på utställning till Västerås lagom långt hemifrån, 3 mil, och på söndag åker min syster på semester igen. Den här gången söderut. 

Nästa helg är det utställning igen. Min "hemmautställning" Ransäter. Ja, det känns lite så efter alla år som jag bodde i Värmland. Då ska jag också hämta Joy på hemvägen.

Ska bli så spännande att se om hon har blivit tjock. Har sett bilder där man kan ana en liten mage. Joy är normalt en mycket slank liten dam.

Annars är det lugnt här i huset. Katterna blev väldigt glada när deras matte kom hem igen och har varit inne varje natt. Tråkigt nog för deras del får de nöja sig med mig nästa vecka. Ferry tycker att jag är ganska ok men Frida tycker nog att jag är något slags monster. 

Vi hade tidigare två andra katter. Gunde som var en fantastiskt trevlig katt och Kattis som tyvärr inte blev så gammal, hon hade ständiga problem med förkylningar.

Frida och Ferry är inga sociala typer tyvärr, även om Ferry kan tänka sig att bli lite klappad av mig  ibland. Vi har dem aldrig tillsammans med hundarna som vi kunde ha med Gunde och Kattis. De är alldeles för "lättspringande" och kan få den mest ointresserade hund att börja jaga.

Nehej om jag skulle ta och stoppa mina utställningshundar i badet så jag blir klar innan det är dags att gå och lägga sig!

 

 

6 juli Hundarna och jag är ensamma den här veckan, ja katterna är också hemma men de ser jag bara när de blir hungriga. Ingrid är på Norrlandssemester. Ringde ikväll från Näsåker och det verkade som hon trivdes med sina besök på olika museer och djurparker.

Jag trivs i trimrummet där jag tar itu med hundarnas försummade pälsvård. Om jag inte vill ägna all min tid åt deras pälsar borde jag nog klippa ner några. Malcolms päls är inte den mest lättskötta, men när han som idag är nybadad och klippt förmår jag absolut inte att sätta stora saxen i hans päls. Han är också anmäld till en utställning nu under sommaren. Det är extra vackert med den vita pälsen till den gröna gräsmattan, så hans korta frisyr får vänta tills inomhusutställningarna börjar och eftersom han blir 5 år i december kan han vara nedklippt i väntan på att kanske vara med i veteranklass där hundar över 8 år får deltaga.

Nu har jag bara ett dåligt samvete kvar och det är Janet som ska stoppas i badet i morgon eller övermorgon, sedan kommer jag att helt omges av klippta och väldoftande hundar.

Att få stå i lugn och ro, med alla hundar liggande runt omkring, lyssnande på en ljudbok och bada och klippa hund efter hund är verkligen balsam för själen. 

Men efter att Janet också är iordninggjord måste jag nog ägna en eller annan dag åt städning eller trädgårdsskötsel! Man får väl kanske inte bara roa sig.

 

2 juli  Vädret är olika. I söndags var Fedora, Cilia och jag i Borås. Över 30 grader, dagen därpå, igår, var det 14 grader. Föredrar nog trots allt det lite svalare vädret.

Men helgen var väldigt trevlig! Vi försökte hitta plats för våra tält redan på lördagen. Det gick sådär. Vi hängde på låset när de öppnade på söndagen och lyckades hitta en bättre plats så vi i alla fall fick se vad som händer i ringen. Vi hade två tält med oss och de fylldes av Karins trevliga valpköpare och andra goda vänner som gjorde att stämningen var på topp! 

Vi bodde på Hotell Karin Svensson. Där bor vi alltid väldigt bra och får också väldigt god mat! Jag försökte återgälda lite av allt jag får genom uppmuntrande kommentarer och tips när hon skulle få ihop sin avelsgrupp och uppfödargrupp. Tyckte kanske inte att hon verkade odelat glad över min "hjälp".

Jag hade anmält Fedora och Cilia. Fedora har inte varit sig själv den senaste tiden och jag var verkligen i valet och kvalet om jag skulle lämna henne hemma, men eftersom jag gärna ville ha den här domarens åsikt om just Fedora valde jag trots allt att ta med henne. Det finns inte så många domare som är specialister på pudel och det här är en som har fött upp många mellanpudlar. 

Fedora vann sin klass och domaren tyckte väldigt mycket om henne men värmen och skendräktigheten (om det nu är det som påverkar henne) gjorde att hon inte var sitt bästa jag och blev därför slagen av en piggare tik.

Cilia har ännu inte drabbats av några hormoner och var inte heller så påverkad av värmen som Fedora och jag var, utan sprätte glatt som vanligt och kunde avsluta sin karriär som valp med den äran och bli Bir. Vi var inne i finalen, men den här domaren föll inte för hennes charm så hon placerade sig inte där.

Det var väldigt skönt att ställa sig i duschen när vi kom tillbaka till Karin och därpå bli bjuden på gott grillat kött med potatisgratäng.

Jag hade kommit in i andra andningen efter middagen och tvingade Karin att sitta kvar och prata längre än hon egentligen orkade. Karin hade sovit dåligt natten före eftersom hon gick igenom allt sitt arbete med grupper och sina valpköpare i huvudet,  istället för att kunna sova.

Det kändes väldigt skönt att få stanna över natten till måndag istället för att åka hem direkt efter utställningen och efter en god frukost åkte Karin och jag till Kungälv för att titta på Clydes senaste valpar.

Det är fyra valpar, en svart tik, en brun tik och två bruna hanar. De var så söta och fina och jag drabbades nog lite av "valpsjuka". 

Tur att det verkar som om Joy är dräktig. Hennes matte har berättat att hon har tappat aptiten och för en parad tik är det goda tecken!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

23 juni  Nu är midsommaren bakom oss. Vi har haft det väldigt lugnt. Var nere vid Härkeberga kyrka där det varje år firas midsommar med folkdans och midsommarstång. Vackert väder men ganska blåsigt. Tyvärr kunde vi inte äta lunch utomhus utan att riskera att allt blåste bort.

Igår tog jag tag i den försummade pälsvården av tre av hundarna. Det känns bra när jag ser hur nöjda de blir av att bli badade och klippta. För att inte tala om hur nöjd jag blir när jag ser på dem!

I torsdags var vi och tittade på Claudias valpar. Hon fick tre hanar och en tik i sin kull och de är nu närmare 7 veckor. Väldigt glada och positiva valpar som sprang omkring bland alla sina leksaker, kröp genom tunneln och stod på balansplatta.

Det är alltid roligt att se på valpar! Pappan till valparna bor i Spanien och jag har inte sett honom på annat än film och bilder men han verkar både snygg och trevlig. Ska bli väldigt spännande att se hur de här valparna kommer att arta sig!  

Till helgen ska jag åka på utställning igen. Jag ska då även få se Clydes senaste kull som bor i Göteborgstrakten. Roligt att åka omkring och titta på sina "barnbarn"!

När jag tittar på sommarens planer ser jag att alla de utställningar som jag prickade för i början av året har minskats ner ganska rejält. Jag har ju blivit rätt lat och allt släpande på tält, burar och väskor över slarvigt klippta gräsmattor får mig ofta att ifrågasätta om jag verkligen vill åka.

Jag har fortfarande Gloria som jag gärna vill få en bedömning av (hon var anmäld till Eskilstunautställningen i februari men hade då stoppat i sig något äckel som gjorde att hon kräktes och helst ville vila, så den utställningen ställdes in för henne) Jag har just nu fyra unga tikar och även om antalet utställningar gott räcker till, gör inte orken och entusiasmen det för att jag ska ställa ut dem allihop hela sommaren.

Jag har ju också fått en liten plätt av Ingrid på framsidan av tomten där jag ska plantera "mina" växter. Trädgårdsskötsel är inte mitt stora intresse och Dahlian som jag var så stolt över att jag lyckades återuppliva förra sommaren har nog saligt somnat in nu efter Cilias behandling. Mina planer för den lilla ytan har inte ännu tagit form och möjligheten att jag istället gör ett lättskött stenparti av plätten verkar inte helt otrolig.

 

 

 

 

 

 

 

19 juni  Jag hade en fantastisk helg! Allt var bra, utställningsplats, hotell, träff med goda vänner, hundarna, hundarnas resultat i ringen, deras uppförande på hotellrummet och i bilen. 

Det var ganska långt till Vännäs, lite mer än 7 timmar, men ändå gick resan väldigt bra. Jag satte upp tältet direkt jag kom fram. Trevliga och hjälpsamma funktionärer gör att allt går bra trots att kroppen känns stel efter det långa stillasittandet.

Hotellet var alldeles utmärkt! Parkering precis utanför och rummet närmast entrén var jag väldigt tacksam för. Frukost kl 6.30 är också något att tacka för.

Lördagens utställning dömdes av Jahn Stääv, ny domare som bara dömt pudel en gång tidigare. Cilia var väldigt glad och charmig i ringen, hon var enda mellanpudelvalpen, fick hederspris och blev BIR. Fedora tävlade i unghundsklass, vann den, blev bästa tik, tävlade mot hanhunden som vann över henne.

I finalen i den stora ringen tävlade Cilia mot alla de andra valparna och vann! Jag var så stolt, domaren var Gertrud Hagström, en mycket erkänd uppfödare och domare.

När vi kom tillbaka till hotellet gick vi en lång promenad innan mat och slöande framför  TVn var precis vad vi orkade med innan vi kunde lägga oss för natten.

Morgonen därpå gick mellanpudlarna först så frukosten fick anstå, jag hade lite kaffe kvar i termosen som räckte för att komma igång ordentligt.

Cilia var allra först i ringen, ensam även denna dag, fick en väldigt fin kritik och sin BIR-rosett. Fedora blev även nu Bästa tik och erövrade sitt 10:e cert. Denna dag var ordningen omvänd och hon vann över hanhunden och blev även hon BIR. Dagens domare var Hans Almgren, en mycket rutinerad domare.

Det var varmt redan på morgonen. SMHI hade lovat 15-16 grader och jag hade lagt kyldyna och fläkten till buren kvar i garaget och istället tagit med tjocka fällar, regnjacka och paraply.

SMHI är nog inte alltid att lita på. Det var ca 10 grader varmare än jag väntat mig.

Nu kommer min packning till utställningar att bli ännu större och innehålla alla olika alternativ i klädsel och andra saker.

Vi drev omkring på dagen, hade det skönt och försökte hålla oss i skuggan.

Fedora var inte riktigt sig själv, hormoner kan påverka tikar och hon var precis färdiglöpt. Lite grinigare, tröttare och inte den vanliga glada Fedora. Som vanligt var dock Cilia!

Hon sprätte med alla sina ben och domaren föll för hennes charm och valde henne till utställningens vackraste valp. BIS två dagar efter varandra!

Fedora gjorde sitt bästa trots värme och lite ur slag och placerades som BIS-3. Kan man vara mer nöjd med två sådana här dagar!

Resan hem gick väldigt bra, lagom trafik för att jag inte skulle känna mig trött men inte så många trafikanter att det blev några köer.

Champagnen hade Ingrid lagt på kylning redan vid mitt samtal så den delade vi på efter att hon hjälpt mig att plocka ur all packning, rosetter och fina priser ur bilen.

Måndagen var en väldigt lugn dag, hade ont i fotlederna, mycket traskande den här helgen på hårt underlag och att sitta i soffan framför TVn och borsta hundar är precis den sysselsättning som passar då!

 

 

 

 

10 juni Nu är det måndag igen. Verkar vara veckans dag för lite lugn och funderingar.

Igår var vi på en blåsig utställning i Märsta. Vi möttes av trevliga funktionärer, påse med lite frukost och möjlighet att få åka golfbil till ringarna. Trevliga intiativ från de ansvariga för utställningen. De hade även bra och många anvisningar till utställningsplatsen. Det är något som verkligen uppskattas av mig som är lite osäker, uppskruvad och utan lokalsinne. Tack för det Stockholms Kennelklubb!

Med mig hade jag Janet och Cilia. Janet för att hon var anmäld och Cilia för att hon skulle få se en stor utställning. Även denna gång hade jag tur och trevliga kunder med tält där jag fick vara med mina grejer. 

Janet skötte sig alldeles utmärkt! Hon tycker absolut inte om att stå på bord, men lät sig hanteras av domaren utan problem. Människor tycker hon om (hon är dotter till människoälskande Malcolm) men hon är uppmärksam och såg bordet inne i ringen och slog till bromsarna när vi närmade oss det. Hon är lite annorlunda mot de hundar som jag har haft när det gäller hantering och eftersom hon nu redan har fina resultat från utställningar tänker jag ta av henne mycket päls och kanske hitta en annan aktivitet åt henne något år för att se om hennes negativa inställning till bad och klippning kan ändras.

Cilia tyckte det var spännande med allt runt omkring, sprätte med alla sina ben och åt godis.

När vi kom hem från utställningen var klockan inte mer än ca 14 och jag ringde Joys matte för att höra om de var hemma och ville ta emot henne. Joy har varit här sedan i tisdags för att hon skulle paras och i fredags var hon och jag på utflykt till hanhunden Schpindel's Clos Mogador Priorat där hon blev betäckt och om jag har tur kommer hon att få sin andra kull omkring den 9 augusti.

Joy var överlycklig när hon fick komma hem igen och jag är så glad att hon bor så bra i en så väldigt trevlig familj!

Den här veckan ska bli lugn och pysslig innan vi på fredag startar vår färd upp genom landet. Efter att ha varit i Malmö och Roskilde som ligger långt ner, är det dags att titta till Norrland också!

 

 

3 juni  Måndag idag igen efter en väldigt trevlig helg. Evert (vår bror) var här torsdag-söndag och vi hann med att göra ovanligt mycket för att vara 3 ganska lata och bekväma syskon. 

Ingrid har önskat sig en plats där hon kan odla lite kryddor så vi har utvidgat en del av uteplatsen till hennes planteringsbord och pallkragar. Vi har varit och köpt virke till verandaräcket, blommor till mina blomlådor och en klematis som jag hoppas ska täcka väggen bredvid garageporten när den växer till sig.

Jag gjorde ett nytt försök med min Dahlia. Hämtade den från vinterförvaring och stoppade ned den i tunnan. Cilia grävde upp den och var överlycklig över den nya leksaken,jag grävde ned den och lade nät över, hon krafsade bort nätet och fortsatte leken med jord och Dahliaknölar.

Jag förstod att jag var besegrad och köpte blomlådor för pelargoner att hänga på staketet till uteplatsen utom räckhåll för lilla Cilia. Jag vill ha blommor, så det så!(Foton)

Jag fick igår rapport från Eva Häggkvist som varit i Norrköping på utställning, att Clydes dotter från hans första kull vunnit cert och blivit bästa tik på sin första utställning! 

Vi firade och skålade och klappade lite extra på den duktiga pappan!

 

 

 

26 maj  Det har varit en omtumlande helg! Igår var Malcolm, Fedora, Cilia och jag på utställning i Hammarskog. Regnet hängde oroväckande i luften under förmiddagen men höll sig till några enstaka droppar.

Jag tältade tillsammans med Ann-Charlotte, Lena J, Marie, (Notifyvalpägare) Lena T dök också upp och stannade några timmar. Det var tur eftersom Malcolm blev bästa hane, Fedora bästa tikvinnare vilket betydde att de skulle tävla mot varandra. Lena T svepte av sig sina överdragskläder, tog hand om Fedora, Lena J hanterade kameran, jag tog Malcolm i koppel och domaren dömde. Hon sa att hon tyckte att de var ett vackert par och bestämde att Fedora var dagens vackraste mellanpudel!

Innan de tog plats i ringen hade redan Cilia gjort det med den äran och blivit bästa mellan- pudelvalp.

Jag hade anmält Malcolm, lite för att få chansen att få tävla om ett vandringspris till bästa vita pudel oavsett storlek, skänkt av Bobbyhills kennel. Jag har vunnit den en gång tidigare, med Tony (Sporrens Express Yourself) född 1989, och ville göra ett försök att vinna den en gång till. Det lyckades vi inte med, utan priset erövrades av en vit storpudeltik. Däremot lyckades lilla Cilia med att vinna Best-In-show valp! Hennes andra stora vinst på hennes tredje utställning!

Domaren charmades nog av hennes glada uppträdande. Hon älskar att sprätta med alla sina ben och äta massor av godis!

Fedora skulle in i ringen som det sista på dagen, BIS-finalen. Hon hade ett tufft motstånd, förra årets vinstrikaste dvärg och toy, även en mycket framgångsrik storpudel deltog i ringen. Domaren placerade henne som fyra och jag var så stolt över att hon visade sig så väl trots att vi varit igång ganska många timmar och att hon börjat löpa dagen innan.

En del av oss var trötta när vi kom hem, inte Cilia, men det hör nog ungdomen till. Jag ringde till Ingrid på vägen hem för jag ville ha hennes hjälp med att lasta ur alla rosetter och priser från bilen!

Vi delade på en liten flaska champagne, jag stöp i säng och var inne i dushen igen kl 04.30 för att vid 6-tiden åka mot Gimo. Janet var anmäld till utställningen, Gloria med som sällskap. Det regnade inte när vi kom fram och en snäll kund lät mig bo i hennes tält så jag fick ta lite mindre packning med mig till ringen.

Regnet lät inte vänta på sig, men var hyggligt lite när mellanpudlarna var i ringen. De svenska mellanpudlarna var kanske inte riktigt i den danska domarens smak, så endast 2 av de 13 tikarna fick ck. (certifikatkvalité)

Janet var inte en av dem men jag var så glad över hennes uppförande i ringen! Hon visade sig väldigt glatt och kontrollerat, jag var så nöjd!

Inte så ofta som jag åker från en utställning innan klockan blivit 13 men hällande regn är inte roligt!

I morgon väntar pälsvård av utställningshundarna och att sitta i lugn och ro och ordna till gummisnoddarna på mina fina hundar är enbart ett nöje.

 

 

 

 

 

13 maj Det var kallt i Skåne och Danmark också, även om fälten svällde över av gul raps.

Resan ner till Falsterbo var blöt från Köping till strax innan vi var framme. Jag stannade och luftade hundarna på en kortklippt gräsmatta vid en bensinmack, men när vi kom fram var det torrt och hundarna kunde rusa på Lenas gräsmatta.

Lördag morgon åkte vi till Roskilde. Mellanpudlarna gick sist i ringen. Clyde tycker inte om att vänta men skötte sig utmärkt. Blev 2a i klassen och en placering från cacibet som var anledningen till att jag ville åka till Danmark. Fedoras cert lyfte humöret!

Vi åkte tillbaka till Sverige och gjorde oss en ganska tidig kväll för att på söndagsmorgonen ge oss i väg till Roskilde igen. (Se Foton) Den här gången som första ras i ringen. Vi hade förstärkt vår klädsel, Lena hade långkalsonger och fleecetröja och min klädsel var att likna vid vintertid. Överdragsbyxor, långbyxor, strumpbyxor och två tjocka tröjor. Jag skalade av lite kläder innan entrén i ringen och höll då värmen genom rörelse.

Clyde och Fedora gjorde repriser från dagen innan. Clyde en placering från det eftertraktade cacibet och Fedora vann ännu ett cert. Hennes 7:e!

Clyde verkar tycka att vi kan fortsätta att åka tillsammans på utställningar ett tag till, men jag tycker kanske att vi kan vara nöjda med hans fina titlar som de är!

Nu var vi klara tidigt på utställningen och åkte hem till Lena, åt en god lunch och sedan fortsatte Clyde, Fedora och jag till Kisa för att beundra hans två fina valpar!

Vid 22.30 åkte vi in i garaget och var rätt nöjda med att få kliva ur bilen efter en trevlig och rolig helg.

Om 2 veckor är det utställning igen. Tack och lov nästan i grannbyn!

 

 8 maj Det är kallt nu. Till helgen ska vi vara på utställning utomhus i Roskilde. Jag packar varma kläder och tjocka fällar. ACn i bilen är fortfarande trasig och jag vet inte om den blir lagad i morgon. Det kanske inte gör så mycket om det här vädret fortsätter.

På fredag åker Clyde, Fedora och jag ner till Falsterbo där vi ska bo över natten. På lördagen tar vi med oss Lena T och åker över bron (hoppas att det inte blåser storm!) till Danmark. Jag tycker bättre om utställningar inomhus så min favoritperiod kommer inte förrän i oktober då utställningarna flyttar in igen.

På något sätt kommer jag nog att klara även den här sommaren för utställningar vill jag inte vara utan!

 

29 april Igår var utställningen mycket närmare! Västerås, 3 mil kändes lagom. Man hinner precis sätta sig tillrätta så är man framme. Skönt som omväxling.

Jag hade med mig Cilia och Fedora. De var så duktiga båda två! Cilia var ensam i sin klass, fick flera värmande ord från domaren som tyckte att hon var en mycket lovande valp. Cilia tyckte det var roligt trots att det var väldigt mycket som hon inte sett förut i form av konstiga hundraser, ovanliga ljud och massor av lukter på golvet. 

Hon fick hederspris och vi blev kvalificerade att gå runt ett varv i den stora ringen. Ännu mer att titta på!

Fedora hade lite fler medtävlare och är mer världsvan numera. Hon var så duktig och jag var så stolt! Domaren tyckte att hon var en väldigt fin tjej, gav henne vackra ord och gjorde henne till Bästa mellanpudel! Det är andra gången hon blir det och hon är bara 16 månader så inte kan man vara annat än väldigt glad och nöjd!

Hon och jag fick också ta ett varv i den stora ringen innan vi satte oss i bilen för den korta vägen hem.

Den färden tog dock lite längre tid än planerat eftersom det är många människor som inte vill laga mat på en söndag, utan väljer Mc Donald's precis som Ingrid och jag.

Vi hade en liten flaska champagne hemma och kommenterade att den här gången borde det ha varit en riktigt stor flaska! Åka på en utställning med två hundar och få BIR-rosetter till båda två kräver stort firande!

 

 

24 april Mycket bilåkande nu för tiden! I söndags morgon (natt) kl 3 åkte Fedora, Clyde och jag till Sundsvall. Utställning förstås men även besök hos Monica och Peter som har en syster till Fedora och en syster till Janet.

Monica kom till utställningen med sin syster och höll både mig sällskap och sina tummar för hundarna. Systrarna skötte sig väldigt bra så Clyde vann BH-klass och kan nu lägga ytterligare en titel till sina tidigare, SvenskVinnare 2019. Fedora vann sin klass och slutade som BT3 trots att hon busade (se Foton) med sin matte och även försökte vittja en medtävlares ficka på godis!

Efter utställningen åkte vi hem till Monica, Peter och deras två tjejer. En mycket trevlig kväll med prat, promenad och väldigt god mat! Fedora, Clyde och jag fick en hel stuga för oss själva och slocknade redan kl 21. Jag sover alltid bättre borta än hemma så hundarna och jag dök inte upp förrän frukosten serverades kl 8.

Efter att ha tagit farväl med en utförlig vägbeskrivning till E4:an startade vi vår färd hemåt.

Mitt dåliga lokalsinne och bristande minne för instruktioner gjorde att vi fick se ganska mycket av den norrländska naturen tillsammans med en fantastiskt vacker kyrka som tronade på en höjd!

Jag brukar alltid stanna och rasta vid Hagsta när jag åker E4:an ovanför Gävle. Det är så vackert att promenera runt den lilla tjärnen och ibland lyckas få se några av de fåglar som glider omkring där. Ett av hundarnas största intressen!

Igår kväll fick jag ett meddelande från en uppfödare som ville para sin tik med Malcolm. Han blev nog lite förvånad över att bli stoppad i badet vid 21-tiden, normalt tar vi det väldigt lugnt på kvällarna, men att visa en så fin vit hane som en gulbrun isbjörn är ingenting som en ägare med självaktning kan göra.

 Eftersom den blivande uppfödaren bor ganska långt härifrån kom vi överens om att träffas i Karlstad. Kickie var snäll och lät oss låna hennes trim för parningen.

Cilia fick följa med som sällskap, jag försöker ge henne så många upplevelser som möjligt, det är nog bra för en lantlolla att se något annat än Härkeberga.

Malcolm är en så duktig hund! Inga problem att veta vad som krävs av honom när en tik ställer upp sig och efter parningen kunde alla tre hundarna gå en promenad tillsammans utan att visa mer än vanligt intresse för varandra.

Det var skönt att ställa in min bil i garaget. Att åka utan AC är något som jag verkligen vant mig av med. Den slutade att fungera på vägen från Sundsvall och jag hoppas så att den ska gå lätt att laga. Kommer att bli varma bilturer annars.

 

9 april  Igår fyllde Popcorn och Presley 13 år! Popcorns matpyts fylldes med köttbullar och Presley kommer att hyllas genom kafferep med tårta på fredag av 4 tanter som har honom som favorit hos hans matte i Enköping!

Idag skulle vi egentligen åka till Grisslehamn för Dots klippning men hennes matte ringde igår och berättade att de hade ganska mycket snö och blåst. Mer av det var att vänta idag så vi flyttade fram vår resa till dem några veckor.

Detta betyder att jag inte har något planerat för dagen. Jag vet ändå vad jag måste göra. Först lite promenader med hundarna, sedan ska bokföringen sammanställas, papper skrivas ut från banken och allt ska göras klart till Bokföringshuset som hjälpt mig deklarera i över 20 år.

Jag har bara lite svårt i själva starten till det arbetet och sitter istället och skriver här vilket är så mycket roligare.

Men, men man kan väl inte alltid ha roligt. Eller?

 

2 april  Tillbaka från Skåne! Det var nog ännu mer vind där än här i Härkeberga och det vill inte säga lite. Jag åkte, tillsammans med Fedora och Janet, tidigt på lördagmorgon till Klippan där Pudelklubbens södra avdelning hade sin utställning. Jag hade inte anmält någon hund men ville så gärna träffa Cilias syster, Maggie, som skulle dit.

Hon var så söt och duktig, vann sin klass och slutade som BIS 3-valp!

Lena T hade också kommit dit och vi kunde titta på bedömningen i lugn och ro innan vi åkte vidare mot Falsterbo. Lena undrade om jag ville åka kolonn med henne men jag har ju GPS och sa stöddigt att jag skulle komma efter henne. Om jag inte hade haft mobilen så jag kunde ringa till henne flera gånger hade jag nog kommit fram väldigt mycket senare än hon gjorde!

Många avfarter på motorvägarna där nere i Sverige!

Vi åt pizza och gjorde oss en ganska tidig kväll, natten skulle bli en timme kortare pga tidsomställningen till sommartid och vi skulle upp tidigt.

Utställningen var i Malmö och dit var det bara 20 minuters väg. Skönt med tanke på bilresan dagen före som var på drygt 7 timmar.

Bedömningen kom inte igång i tid eftersom personalen glömt att ta med mätbågarna som ska användas före bedömningen. Mellan-dvärg- och toypudlarna ska mätas på varje utställning fram tills de blivit 15 månader. De tre mindre pudlarna har vad som brukar kallas "öppen stambok" dvs definitiv storlek bestäms efter att de blivit slutmätta.

Efter att vi stått och väntat upp till en timme gick Lena fram till ringen och frågade om ingen domare hade med sig sin mätsticka som ingår i varje domares utrustning.

En av de blivande domarna som var i ringen plockade då fram sin och utställningen kunde börja.

Janet tävlade i juniorklass, var jätteduktig och vann sin klass! Fedora tävlade i nästa klass, unghundsklass och även hon placerade sig på den första platsen! Det betydde att både Janet och Fedora skulle tävla mot de andra tikarna som kvalificerat sig för BästaTik klass vilket gjorde att Lena fick rycka in som handler till Janet. Nu tyckte Janet att det vore roligare om hon fick busa med sin kompis Fedora än bara trava runt i en ring så Lena fick ett tufft jobb! Domaren placerade Janet längst bak i raden med motiveringen att hon var okoncentrerad medan Fedora hamnade på den förstaplatsen och blev Bästa tik. Det betydde att vad jag önskade mig mest slog in, jag ville att Fedora skulle vinna ett cacib, som är ett internationellt certifikat och ibland har man tur.

Efter utställningen åkte vi hem till Lena igen, tillbringade eftermiddagen med promenad till stranden, god mat med gott vin därtill och inte minst fick vi möjligheten att börja planera inför Pudelnationalen nästa år. Det är mycket som ska göras på det stora evenemanget och vi vill absolut inte glömma eller missa något!

Efter en god natts sömn startade jag resan hemåt vid 9-tiden och efter en lugn tur i soligt väder kunde  hundarna och jag åka in i mitt garage vid 16.30.

Kan inte neka till att kroppen kändes stel hela dagen idag och på valpträningen med Cilia i kväll tog det lite extra tid att ta sig upp från golvet när jag suttit där tillsammmans med vår minsta lilla hund! 

 

 

 

 

18 mars Idag föddes Clydes 6:e kull! Det blev 4 valpar och alla ser ut att må bra. Så roligt att flera tikägare har sett hans fördelar och velat para med honom.

Just nu är det en tik till, som förhoppningsvis, väntar hans valpar. Det är en tik som han parade i höstas men av någon anledning blev hon inte dräktig. Det är något som självklart kan hända, fel dygn, ingen ägglossning eller någon annan okänd anledning. Tack och lov är det sällsynt, har man parat sin tik vill man självklart också få valpar!

Nu har jag tänkt att de som eventuellt vill använda honom ska vänta ett tag, tills vi ser att de valpar som finns inte verkar ha några allvarliga fel. Det är ingen brist på svarta mellanpudelhanar och Clyde är bara 4 år och kommer kanske att få fler parningar när de här kullarna har vuxit upp lite och vi kan se att ägarna till valparna känner sig nöjda med sin valp.

Läget hos oss är under kontroll. Joy var här för klippning och det syntes verkligen hur bra hon har det! Glad att se Ingrid och mig och ännu gladare när hussen kom och hämtade henne. Riella bor nu i Enköping. Hon har hamnat i samma familj som Claire. Där finns även en hanhund så flickorna kommer "hem" igen när de löper, annars visar alla rapporter att hon funnit sig väl tillrätta. Hon är en fantastiskt trevlig hund och får nu större chans att utveckla sin personlighet när inte hela vårt gäng finns omkring henne.

Även om pudlar oftast trivs i en flock finns det vissa som hellre avstår den stora gemenskapen. Det är så skönt när de hundarna får hamna i riktigt fina hem.

Idag delade jag upp hundarna i tre gäng, dvs tre promenader för mig. Lilla Cilia har nu blivit så stor så hon följer med ut på vägarna. Tillsammans med henne gick Clara och Fedora. De är båda två väldigt sansade och lätta hundar som inte jagar upp sig för hästar på vägen eller folk som renoverar lador med massor av oväsen och därför är de bra sällskap till en liten 5-månaders valp. Nu är inte vår minsta den mest lättskrämda men jag vill inte heller att hon ska bli det. Hennes favoritplats är på eller intill våra fötter. Inte bara när vi sitter still utan också när något okänt dyker upp under promenaden. Jag undviker att ha Janet och Cilia i samma promenadgäng. Janet ligger gärna längst fram i sträckt koppel medan Cilia kan stanna precis framför mina fötter. Min balanskonst för att undvika trampa på valpen vid de tillfällena är ganska utmanande.

Nu till helgen kommer Evert, vår bror. Listan på hans uppgifter i huset är ganska lång. Vi får se vad som hinns med. Viktigt med mat och dryck när vi ses också!

Helgen därpå är det dags för Malmö. När jag tittade på listan över utställningarna för året strök jag Malmö på en gång. "Tråkig lokal, högt ljud, långt bort! Dit ska jag inte!"

Så räcker det med att Lena T säger: "Du kan bo hos mig" för att jag ska ändra mig. Det vore ju roligt i alla fall och så långt är det ju inte. Jag har inte bråttom hem numera heller, inget schemalagt jobb som väntar.

Att ändra sig är att utvecklas, det är min fasta övertygelse!

 

 

2 mars Tillbaka från en väldigt trevlig helg i Göteborg. Checkade in på Hotell Karin Svensson igår. Vi tittade på Clydes och Fannys valpar, åt en mycket god gryta, flera glas vin därtill och sedan drog vi (Malcolm, Janet. Cilia och jag) oss tillbaka till sonens lägenhet som han var snäll att låta oss använda. Vi gjorde oss en ganska tidig kväll eftersom vi skulle upp i ottan inför utställningen.

Vi kom dit i god tid och kunde utan stress fixa till alla våra hundar. Mina tre och Karins två.

Av mellanpudlarna var Cilia först. Hon var så duktig och go att jag inte kunde låta bli att le mot henne hela tiden! Hon blev Bästa valp 4-6 månader och Karins två skötte sig också helt utan anmärkning. Malcolm tycker nog inte om inomhusutställningar. Han kändes spänd, var sist i championklassen och oplacerad i BHklassen. Janet däremot var på gott humör och domaren "loved her temprament". Hon kom 2a i sin klass, hon är bara 9 månader och domaren önskade oss lycka till i framtiden som hon trodde skulle bli bra för henne.

Domaren som dömde BISvalp blev också charmad av en gullig och glad Cilia och gjorde henne till BIS. Precis som hennes systerdotter Fedora blev på sin första utställning. Jag hoppas att det är ett gott tecken.

Resan hem gick bra. Skönt att ha sällskap i telefon på vägen. Jag hade båda händerna på ratten och ögonen på vägen hela tiden!

Nu har Ingrid och jag firat med champagne, hundarna har slocknat och det gör nog vi också ganska snart.

 

 

28 februari Nu är hundarna badade och klippta (se foton) bilen packad och bara resten kvar att plocka ihop. Trots att jag bara ska vara borta från fredag morgon till lördag kväll är det mycket som ska med. En tidig kväll i säng har jag också tänkt mig. Får se hur det blir med det.

 

28 februari  Så snart kaffet är urdrucket ska jag börja stoppa hundar i badet. Utställning på lördag och då ska Malcolm, Janet och lilla Cilia med. Vi åker till Vallda och hotell Karin Svensson i morgonbitti. Ska bli så spännande att få se Clydes valpar! Karin har lovat att någon av de sex valparna ska vara kvar.

Igår var Cilia med på ringträning. I början fick hon sitta i mitt knä och storögt titta på alla konstiga varelser som fanns i lokalen. Jag kan inte ens föreställa mig hur en Rhodesian ridgeback ser ut för en 4 månaders pudelvalp som hittills bara sett pudlar och en och annan häst i en hage.

Efter en stund började vi gå med i ringen och hon var riktigt duktig! En skällig schnautzer undrade hon mycket över, men jag är glad över hur hon hanterade situationen.Det syntes när hon började bli trött så vi satte oss och tittade på de andras övningar de sista minuterna.

När vi kom hem hade hon tydligen vilat sig tillräckligt (ca 10 minuters bilväg) då var det full fart igen.

Angående min diagnos, Kol, har jag ifrågasatt den. Inhalatorn har jag slutat använda. Det stack i halsen, jag blev hes, fick ont i skulderbladen och mitt flås är lika mycket eller lite som vanligt. Mitt blodtryck har däremot gått ner så man kanske ska ta en sak i taget.

Jag har en återbesökstid i slutet av mars. Får väl se vad som händer då. Jag tycker att det borde vara en mer noggrann undersökning inför en livslång medicinering än en blåsning i ett rör för 2½ år sedan.

Nu är kaffet slut och jag ska leta reda på den vite för att börja dagen med det roligaste jag vet. Göra i ordning de egna hundarna inför utställning! 

 

 

 

19 februari  Igår var jag på Vårdcentralen. Det finns flera med högt blodtryck i vår familj och eftersom jag numera styr min tid själv kan jag lägga lite av den på min hälsa. 

Min misstanke var rätt och jag fick medicin mot högt blodtryck. Till min förvåning sa läkaren att jag har Kol, vilket jag förnekade. Gjorde en undersökning för 2 ½ år sedan och sköterskan sa då att jag inte hade "astma eller Kol". Skönt tyckte jag och skyllde min andfåddhet på dålig kondition. Tydligen hade hon sagt "inte astma men Kol".

Irriterande att hon inte var tydligare och att jag inte hörde upp bättre. Jag fick nu även medicin mot Kol. Jag är inte särskilt förvånad över diagnosen eftersom jag var storrökare i många år.

Nu ser jag fram emot mindre andfåddhet och det kommer att bli väldigt spännande med grannarnas förvånade miner när hundarna och jag kommer joggande istället för traskande på vår väg!

Riella, som var några veckor i ett eget hem, är nu tillsammans med Claire och hennes kompis i Enköping. Enligt rapporter går det väldigt bra för henne! Hon är en så gullig hund och vi är så glada när vi får veta hur roligt hon har och hur bra hon trivs!

Annars har vi det lugnt på hundfronten, kommer att bli ännu lugnare när Cilia byter bort sina vassa tänder. Jag har fortfarande några hela byxor som jag undviker att ha på mig tillsammans med henne. Vi är så glada för hennes bus och glädje trots att hon ofta sitter fast i benen när vi går.

I veckan var vi i Grisslehamn och med oss var "ungdomarna" Fedora, Gloria, Janet och Cilia.

De älskar verkligen att springa runt på den stora tomten som Dots familj har! Dot är kanske inte lika glad över att bli klippt, även om det aldrig är några problem med henne.

I förra veckan var Malcolm med på ringträningen, jag har anmält honom till Göteborg i början på mars och tyckte det var bäst att han och jag fick lite uppfräschning. Det är snart ett år sedan jag lovade honom att han skulle slippa utställningar.

 

Han gör klokt i att inte lita på sin matte!

 

 

 

4 februari Den här helgen har varit ovanligt aktiv med en pensionärs mått mätt!

I lördags var vi i Gimo på tävlingen Upplandsmästaren. Både Janet och Fedora var kvalificerade. Vi var ute i god tid, vinterväglag kan förlänga restider. Aktiviteten började med att hundarna lottades i den ordning och mot vilken medtävlade de skulle inta ringen.

Sedan var det dags för mat. Vi satt vid långbord och det är alltid roligt att samtala med trevliga människor som man inte träffat tidigare.

Janet tävlade mot andra valpar och uppförde sig alldeles utmärkt. Jag var så stolt över henne! Hon vann över en och förlorade mot en annan.

Fedora tyckte att det var trevligt med alla människor runt ringen och eftersom hon brås lite på sin mor hade hon nog inte haft något emot att vara kvar lite längre i ringen. Hon klarade två omgångar men en vinstrik lapphund vann över henne och vi plockade snabbt ihop våra saker och åkte hem.

Gloria hade kräkts fler gånger under natten till lördag, plockade i sig något okänt på vår promenad på fredagen, och mådde inte bra, så vi ville hem så snart som möjligt.

Gloria mådde bättre när vi kom hem, även om hon inte riktigt var sitt vanliga jag. Jag hade anmält henne till utställningen i Vilsta på söndagen men hon var inte så bra att hon skulle följa med, utan Fedora fick vara sällskapsdam till Janet istället.

Jag tvekade lite om jag verkligen skulle ge mig iväg i snöovädret men eftersom jag hade klippt två dvärgpudlar inför utställningen ville jag se till att de såg hyfsade ut när de gick in i ringen. Nu dök inte de upp på utställningen så jag kunde istället ägna min tid åt att prata med vänner och bekanta.

Janet har ännu inte så mycket päls och eftersom jag hade badat och klippt henne ett flertal gånger den sista tiden kändes det klokt att låta bli att använda saxen så mycket på den päls som fanns kvar.

Janet tyckte det var roligt i ringen och det känns som om hon börjar slappna av lite mer på bordet även om hon inte ännu känner sig riktigt trygg på den höjden.

Jag gladde mig åt att Ingrid ropade att hon lyft ner henne två gånger från köksbordet i morse! Hon har börjat förstå att pudlars plats ibland ska vara på bord!

Hon blev bästa mellanpudelvalp och placerade sig som trea i ValpBiset. Det var hennes sista utställning som valp, nästa gång ska hon debutera i officiell klass.

Idag kommer jag att borsta igenom pälsarna på de hundar som ska ställas ut. En trevlig aktivitet som man kan ägna sig åt i soffan framför TVn när det är 15 grader kallt!

 

20 januari   Glorias födelsedag! 1 år idag. Hon bryr sig nog inte så mycket, är fullt upptagen med att flirta med de andra. Hon är mitt i löpet och tycker att lilla Cilia nog skulle passa henne perfekt. Cilia håller inte med. 

 Vi har varit ute på riktiga promenader i det vackra vintervädret, sol och -8. Popcorn som snart är 13 år och ganska kortklippt trivs väldigt bra i ett varmt vintertäcke. Cilia är ännu för liten för promenader utan får vara ute runt huset kortare stunder. Hon håller värmen genom rörelse.

Jag hade sett fram emot att få delta i "Puppy of the Year". Fedora hade kvalificerat sig genom fina placeringar i stora ringen på utställningarna i Ransäter och Sandviken. Två gånger har jag varit med som hjälpreda och hejarklack. Först till Presleys dotter, Lilly, och sedan till Claras dotter Claudia. Nu skulle det bli min tur att vara i centrum med hjälp av Karin och Helene! En liten återgäldning från dem till mig.

Då lägger de ner tävlingen!

Skönt att Uppsala Kennelklubb har utvidgat sin tävling Upplandsmästaren till att även omfatta valpar, jag blev då lite gladare. Ännu gladare när jag kom på att jag kunde tävla med Fedora som vuxen (hennes BIR i Hässleholm) och Janet som valp (hennes Birvalpvinst i Hässlehom)

Det var ju tur när jag nu har köpt en ny kjol för att använda vid ett lite festligare tillfälle!

Ingrid och jag har varit på Upplandsmästaren några gånger tidigare och har tyckt att det varit både spännande och trevligt (god mat också).

Nu äger den rum dagen innan utställningen i Eskilstuna. Undrar om vi kommer att vara pigga när vi ska åka till den i arla morgonsund?

 

 

 

14 januari  Igår var vi på valpträff. Ingrid och jag åkte till Kennel Fera-Mites som har en kull efter Clyde. 4 valpar som var 7 veckor, busiga och väldigt goa!

 Det var väldigt trevliga timmar med hundprat, lunch och valpkel. Alltid roligt att träffa andra uppfödare och prata om händelser och upplevelser, lyssna på andras erfarenheter och få veta lite om allt möjligt som t ex hur man tränar en jakthund. Ingenting som jag kommer att börja med men ändå höra om saker som man kan ta till sig även i sitt eget liv med de egna hundarna.

Joy kom hit i lördags för klippning medan hennes husse och matte var på en liten resa. De undrade lite när de kom på söndagseftermiddagen om hon skulle känna igen dem.

Jag kan säga att Joy inte behövde fundera överhuvudtaget vilka de var eller om hon skulle följa med dem hem igen!

Det gjorde mig alldeles varm i hjärtat att se hur bra hon har det och hur väl hon trivs!

Fedora har fått sina höfter kollade och jag blev väldigt glad när jag fick resultatet som var B. (A och B är höfter utan anmärkning)

Det betyder att nu "bara" har koll av ögon och knän innan jag gått igenom de hälsotester som jag brukar göra för att se om de är en hund som jag förhoppningsvis kan få valpar efter.

 

  

 

 

3 januari Nu är Riella tillbaka hemma igen. Tyvärr var det inte det hem jag hoppades att det skulle vara som hon flyttade till den 15 december. Jag har fått bilder på henne och "hussen" har berättat hur gullig och rar hon var och hur väl hon har acklimatiserat sig. Det senaste fotot kom i måndags som visade henne sovandes i lugn och ro på en säng och idag, torsdag, har de varit här och lämnat tillbaka henne eftersom "matten" inte ville ha henne.

Hundar är fantastiska. Riella bara kommer in här och de andra hundarna och även hon själv, reagerar som om hon bara varit på en promenad när de nosat över henne och kollat henne.

Lilla Riella har alltså bara varit på ett litet äventyr där hon uppfört sig helt utan anmärkning. Det känns bra för oss att veta att hon fungerar i ett eget hem för vem vet: Det kanske dyker upp en familj som gärna vill ha en Riella i sitt liv!

 

Lilla Cilia har varit ute i koppel för första gången idag och var väldigt duktig! Hon gick hela vägen ner till garaget trots att det var något som irriterade runt halsen som gjorde att hon var tvungen att försöka klia sig flera gånger.

Dagarna är verkligen korta nu för tiden. Inte ens klockan 15 och det börjar redan skymma. Skönt att jag nu har möjligheten att gå promenader på förmiddagen. Igår var jag ute flera timmar med mina två gäng och det är så vackert när det är några grader kallt och sol!

Idag blev det lite kortare promenader men ändå tillräckligt långa för att alla ska ligga utslagna runt omkring mig.

 

 

 

1 januari Det känns alltid lite högtidligt när ett nytt år börjar. Vi lyckades hålla oss vakna för att skåla in det nya, men sedan föll vi i säng allihop.

Claire har åkt tillbaka till Enköping efter sin löpning och Claudia är åter hemma hos sin husse och matte efter att ha tillbringat nyårsaftonen här. Helene och Lars var på middag hos goda vänner och även om Claudia älskar att umgås med folk fick hon stanna här på landet.

Claudia delar i år rollen som Prick med en mellanpudeldam som är veteran för den uppgiften. Claudia däremot är med för första gången på Operans scen, men kanske inte den sista! Hon älskar att vara med och uppträda så mycket att hon numera måste bäras ut när hennes uppgift är klar. Claudia är en riktig teaterapa! Vi är så stolta över henne och hur lättlärd hon är!

Clyde har blivit pappa igen. I lördags var jag och beundrade hans 4 valpar 5 veckor gamla i Täby. De var så stadiga på benen redan och provade sina krafter mot varandra bland massor av leksaker. Ska bli så spännande att följa dem. Hanarna var ännu inte tingade men jag hoppas att deras nya hem inte blir alltför långt bort!

Han är även nybliven pappa till en kull med sex valpar som blev en nyårspresent för uppfödaren! Jag är så glad att höra att de som har hans valpar tycker att de är trevliga, lättlärda och positiva.

Kvar hos oss är Clydes helsyster, Cilia, 11 veckor. Alla borde ha en valp i huset! Inga tråkiga stunder med en liten humla som far omkring i hög hastighet.

Livet är annars ganska lugnt nu i januari. De flesta kunder fick sina hundar iordninggjorda före jul och eftersom vädret är vinter kan många få behålla lite päls.

Själv börjar jag nog få lite kondition. Ok, inget överflöd men jag blev väldigt nöjd när Ingrid klagade på min höga gåhastighet när vi var i Enköping senast. Tre raska promenader per dag gör kanske lite nytta och när jag tänker efter så flåsar jag nog inte lika mycket när jag kommer tillbaka med hundarna.

Men det där med att börja springa får vänta, det är säkert för jobbigt att springa med spikkängor!

 

 

 

 

 

2018

21 dcember  Nu börjar det verkligen närma sig Jul! Det där om att julen är barnens högtid tror jag inte på! Från det att jag blev vuxen har Julen alltid betytt mer för mig än den gjorde när jag var barn. Kanske för att jag nu själv kan bestämma hur den ska firas.

Maten är viktig i vårt hus och vi har ägnat mycket tid åt att hitta precis rätt tunnbröd som ska doppas i grytan (vörtbrödet är för Ingrid, inte för mig). Vår bror kommer hit eller rättare sagt, vi hämtar honom på julafton och ska samtidigt titta till mammas och pappas grav för att se att den ser fin ut.

Lite ändringar har det blivit bland hundarna också. Joy verkar trivas mycket bra i sitt nya hem och enligt rapporter som jag fått är hennes familj väldigt glad i henne. Det känns otroligt bra eftersom Joy är en hund som helst vill ha all uppmärksamhet och inte var helt nöjd när hon var tvungen att dela den med resten av hundarna.

Även Riella har flyttat, än så länge på prov, men samtalet jag fick igår gjorde mig alldeles varm i hjärtat! Ett par som haft hund i massor av år miste sin senaste 15-åring och genom olika kontakter hörde de av sig till mig. De kom för att titta på henne i lördags och föll för henne samtidigt som hon tydligt visade att hon tyckte om dem. 

Riella! Vår maskot! Hon har alltid varit annorlunda och vi har länge insett att den lite stökiga och ibland stressiga miljön bland alla de andra hundarna inte har varit bra för henne.

Problemet har varit att vi inte velat lämna henne eftersom vi varit så rädda att hon inte skulle klara sig utan oss. Ja, ibland tänker man mer egoistiskt än logiskt.

Det här paret som kom, kändes så rätt för henne, både i sitt uppträdande och genom sin långa erfarenhet av hundägande.

Nu hoppas vi att det ska gå lika bra i fortsättningen som det gjort den här veckan.

Cilia är nu ensam valp i huset. Hennes systrar har flyttat och fått så goda hem.

Clara älskar sin lilla valp och gör vad hon kan för att visa henne hur man drar i leksaker, våra byxben, tuggar på våra tår och fingrar och springer som en raket genom huset. Hon har en mycket läraktig dotter!

 

 

9 december Vilken trevlig dag! Fedora, Clyde och jag hämtade Berit Doolke tidigt i morse för att åka till Stockholmsmässan i Älvsjö. Jag hade anmält Clyde och Fedora och fick som jag ville, vi var första ras i ringen.

Clyde tävlar i chapionklass och tyckte att det var riktigt roligt i ringen när han fick gå först. Han placerades som nummer två i klassen och när Bästahanhundsklassen startade kom han på att ha skulle förfölja hunden före. Han sänkte kroppen, svansen och huvudet i sin jakt på att komma närmare hunden framför men eftersom en pudel ska föra sig stolt och högt var jag väldigt glad att domaren tyckte så mycket om honom att han ändå fick en placering i bh-klassen!

I Fedoras klass var det 9 unga tikar. Hon tyckte att det var roligt, domaren tyckte om henne och hon vann klassen! Hennes mamma Claudia tävlar i championklass där hon placerades som nummer två. När det sedan kom till btklass valde domaren att placera Claudia som tvåa och Fedora som trea. Jag var väldigt stolt och glad när jag tog emot Fedoras cert rosett. Hennes tredje! Otroligt roligt att det gått så bra för henne!

Eftersom hon sedan också vann över juniorhanen fick hon som BIRjunior gå ett varv i den stora ringen. Domaren var inte imponerad av någon av de unga pudlarna så vi fick lämna ringen, men med högburet huvud, vi var nog ändå nöjda med ungdomarnas uppträdande på en så stor plats med mycket olika ljud och oväsen.

Berit och jag stannade över alla tävlingar fram till BISet (bestinshow) och applåderade ljudligt fram de olika vinnarna innan vi ganska trötta tog oss till bilen för att lämna årets sista utställning.

Nu ser vi fram emot 2019 års utställningar med förväntan!

 

 

 

 

 

 

8 december  Claras valpar får mest busa inomhus trots att de börjar närma sig åldern då två av dem ska flytta till nya hem. Det här vädret är inte kul. De får gå ut korta stunder men att låta dem vara ute som vi kan sommartid är inte möjligt.

Många vill ha en valp till våren men jag har många gånger haft kullar födda i oktober-november och tycker att det kan ha sina fördelar. När de är så små, kan de ändå inte gå några promenader utan får börja lära sig rumsrenhet under korta stunder ute och när sedan våren kommer är valparna tillräckligt gamla så att man kan börja ta med dem på lite utflykter.  Fungerar ofta alldeles utmärkt. Pudelvalpar ska inte motioneras utan det räcker med den aktivitet som de får alldeles på eget bevåg.

Motionen för de vuxna löser jag med att traska runt huset varv på varv när vår grusväg är en ren lervälling. Vi har en skogstomt med ganska många större stenar som de kan leka "herre på täppan" på och eftersom vi har ett hus anpassat för hundar står det dem fritt att leka och busa inomhus.

Lilla Maja (när hon bodde här hette hon Gaia) har varit här i 10 dagar medan hennes ägare var på resa. Normalt brukar jag inte ta emot inackorderingar men eftersom Maja bodde här tills hon var 9 månader vet hon hur det fungerar och klarar miljön. Hon blev väldigt glad, både när hon kom hit och när hon åkte hem. Hundar har verkligen ett fint sätt att acceptera situationen som den är.

Fedora och jag har varit på ringträningar. I tisdags var vi i Enköping och i torsdags i Kungsör. Det var två helt olika upplägg på träningarna men jag tycker att det är både nyttigt och roligt för Fedora och mig att vi lär känna varandra på pulsen i olika miljöer.

Jag ser även fram emot att ta med Gloria och Janet på olika träningar. För att inte tala om att även Cilia (Claras lilla dotter)ska få komma ut och se sig om när hon blir lite äldre.

Just nu har jag flera unga tikar och eftersom jag inte är upplåst av ett strikt arbetschema kan jag verkligen ägna mig åt mina hundar, både unga och gamla.

På tal om att ägna mig: Clyde och Fedora ska göras i ordning i dag. Stor utställning i morgon. Den största under året i Sverige och jag ser så fram emot att träffa vänner, visa mina hundar i ringen, titta på andras hundar och vem vet, kanske shoppa lite saker till hundarna som de absolut inte kan vara utan! 

 

 

25 november  Många känslor idag. Glädje från igår när Fedora, Janet och jag var på inofficiell utställning i Eskilstuna. Flickorna var så duktiga och Fedora vann sällskapsgruppen och blev BIS3 (BestInShow3) av alla vuxna hundar på utställningen. Janet skötte sig utmärkt och kom 3a i sin grupp av valpar som var mellan 6 och 9 månader. Jag var mer än nöjd när jag åkte hem på eftermiddagen!

Idag har det varit ett fantastiskt väder, några grader kallt och sol. Promenaderna med hundarna var verkligen en upplevelse. Vädret betyder väldigt mycket för humöret.

Det som gjorde mig mer tankfull var att jag skulle lämna Joy till en familj på prov.

Paret som var här för ett tag sedan och hälsade på henne var väldigt trevliga så det är bara den egna veligheten som stör. När man som jag gärna vill fortsätta föda upp hundar ett tag till och även vill behålla valpar för att se hur de kommer att utvecklas måste jag (för att inte bli en som inte klarar att ta hand om sina hundar) kunna placera ut några i goda hem. Och det här kändes som personer som  kan erbjuda Joy den uppmärksamhet som hon så gärna vill ha.

Hon kommer att vara där på prov ett par veckor så får vi se om hon passar dem och de passar henne. Om det faller väl ut ska hon bo hos dem som foderhund och jag har möjligheten att kunna ta en kull till på henne. Hon är mamma till bl a Janet.

Men det känns svårt när en vuxen hund flyttar även om jag tror och känner att det ska bli bra för henne.

Nu kommer jag att sitta här och vänta på ett första samtal från hennes nya hem medan jag låter Claras snart 6-veckors valpar röja runt i huset en stund och ger resten av gänget söndagsmiddag.

P.S Fick just ett meddelande från Joy sittande i knät på en familjemedlem. Hon såg väldigt nöjd ut! D.S

 

12 november  Igår var vi på utställning i ett ridhus. Eftersom det brukar vara kallt i ridhus hade jag klätt mig ordentligt och i buren hos Gloria och Janet låg en tjock fäll. Vi frös inte och eftersom den inofficiella utställningen (man kan inte vinna cert) inte varade så länge hann vi inte bli kalla heller.

Det var 5 mellanpudlar, varav 4 var valpar och en var veteran. På den här utställningen deltar bara valpar och veteraner. En stor fördel med denna Mårtensutställning är att det tar ungefär 6 minuter att åka dit!

Både Gloria och Janet fick hederspris och tävlade därför mot varandra. Janet vann och Gloria kom tvåa, båda uppförde sig över förväntan! Janet tävlade sedan mot hanhunden och vann.

I grupptävlingen kom Janet på tredje plats bland ganska många valpar och både Ingrid och jag var så stolta över henne!

Ingrid kom faktiskt och tittade, hon är inte så ofta med på utställningar. Hon verkar inte tycka att det är så spännande när hund efter hund travar runt i en ring.

Jaja, alla har inte förstått hur otroligt spännande och intressant det här med utställningar verkligen är!  

 

 

31 oktober Idag träffade Clyde en tik som var här för att paras med honom. Allt gick bra så nu kan vi bara vänta och hoppas att det också blir några valpar. Just nu väntar alltså förhoppningsvis tre tikar valpar efter Clyde. Det är så spännande att se om det blir några och även hur de kommer att arta sig, förstås!

Gloria och jag var på ringträning i kväll. Hon var för första gången inomhus i den stora hallen där vi tränar och var väldigt bekymrad i början, men efter att ha fått titta sig omkring en stund tyckte hon att det nog var lite spännande med de olika raserna.

Claras valpar äter, sover och växer. I morgon kommer de förmodligen att få flytta ut i köket från sovrummet. Clara vill gärna vara mer i centrum och då måste ju även valparna få vara det!

Annars lever livet på som pensionär. Jag har tack och lov mina kunder som ser till att jag inte helt tappar bort mig i tiden utan måste se till att jag finns där på plats vid trimbordet när de dyker upp på den bokade tiden.

Det blir också fler och längre promenader, vilket både hundarna och jag är nöjda med åtminstone när höstvädret är som det skall vara. Dvs soligt och kallt, inte mulet, blåsigt och regnigt.

Nästa helg har jag anmält till en inofficiell utställning 6 minuter hemifrån och i slutet av november ska jag åter på en sådan träningsutställning fast då ca en timme från hemmet.

Vi tränar inför den Stora Stockholms utställningen! I år blir det ingen Finlandsresa. Känns lite tomt men jag har just nu nästan bara unga hundar som behöver bli lite mer "färdiga" innan de möter så hård konkurrens och då är det lite onödigt att utsätta oss allihop för de strapatser som en Finlandsresa med tillbehör kräver.

Jag får hoppas på att jag nästa år kan återuppta traditionen med resan till Helsingfors!

 

 

 

23 oktober Vilken helg jag har haft! Fedora, Janet och jag åkte ner till Hässleholm i lördags. Checkade in på stamstället Göingehof vid 16-tiden. Promenerade lite med hundarna, gav dem mat och slappade på rummet innan kvälssturen och tidig kväll i säng.

Morgonpigg som jag är var jag färdig med rastning, utfodring, egen dusch och påklädning i så god tid innan frukosten serverades, att jag även hann med Byggjobb på TV4. Resan till utställningen tog högst 10 minuter.

Bedömningen började med dvärg och toy innan det var mellanpudlarnas tur. Fedora tävlar numera i juniorklass och var väldigt duktig fast också väldigt nyfiken! Varje prick på golvet bara måste undersökas. Trots hennes krumsprång fick hon en fantastisk kritik från domaren! Har nog aldrig fått så fina ord från någon domare tidigare! Sista raden på kritiklappen var att hon tyckte det enda felet på Fedora var att hon inte var domarens!!

Fedora vann BTklass slog hanhunden och blev BIR. Så stolt jag var! Hon är bara 10 månader och vann över många mer färdigutvecklade hundar.

Valparna dömdes av en annan domare eftersom det var många deltagande hundar.

Janet skötte sig över förväntan och blev BIRvalp i klassen 4-6 månader. När det sedan kom till finaler blev Janet tvåa av valparna och jag var så fokuserad på att Fedora skulle in i BISet för de vuxna att jag helt glömde bort att det även fanns en final för BISjuniorer.

Mitt samvete blev väldigt dåligt när jag hastigt fick ta ut Fedora ur buren, slita ur några snoddar och störta in i ringen. Det kändes så ojust mot en ännu ovan utställningshund att inte få ta det lugnt. Hon fann sig snabbt och trots att vårt smarbete inte fungerade som det borde  blev hon ändå BIS2 junior, slagen av en väldigt välvisad dvärgpudel som uppförde sig perfekt.

När vi sedan deltog i BISet kändes hon ung och lite barnslig när hon tävlade mot de tre mycket vinstrika konkurrenterna men jag var så glad och ännu gladare blev jag över domarens ord att bara "hon blir mer ringvan kommer det att gå väldigt bra för henne!"

Efter att ha packat ihop alla de fina vinsterna och rosetterna var det skönt att jag hade fattat beslutet att stanna en natt till, för även om jag aldrig kunnat tro att det skulle gå så här fantastiskt bra, visste jag att en resa på 6-7 timmar hem i mörker efter en utställningsdag är något som numera ligger bakom mig.

Idag har jag varit i Grisslehamn, klippt Dot och ätit god mat. Mea, Riella och Gloria var med mig. Ingrid som var hund och valpvakt berättade att det varit en mycket lugn dag. Fedora och Janet var ovanligt lugna.

Claras valpar mår bra och har ökat ca 200 g på fyra dagar. Clara har nog bra mat och har också upphört med sina omflyttningar av valparna. P.S Trodde jag ja! Hittade dem i min säng igen D.S (24/10)

Allt lugnt i huset!

 

 

 

16 oktober Ungefär en vecka innan beräknad valpning brukar jag börja tempa tikarna. Ca 3 dagar innan brukar jag bada dem. Normaltempen ligger mellan 37-38 grader. I förrgår badade jag Clara och igår morse var hennes temp 36.6. Hon var nästan som vanligt på promenaden, åt nästan som vanligt på eftermiddagen. Det märktes ändå på henne att hon började förbereda sig. Lite frånvarande och liksom lyssnande inåt.

Vid 19-tiden började hon med förvärkar. Jag stängde undan de övriga hundarna och Clara kollade runt i TV-rum, hall, sovrum, olika sängar i köket innan hon bestämde sig för sängen längst in i hörnet i köket.

Hon fick krystvärkar och inte många minuter senare var första valpen född. Efter ca 20 minuter kom den andra och den tredje valpen anlände ytterligare 15 minuter därpå, utan att hon hade flyttat sig ur sängen.

Efter att hon varit ute på gården, i koppel, tar aldrig några risker med valpande tikar fick hela familjen flytta in i tygburen nedanför min säng.

Att jag har så noga koll på tikar som valpar beror på att jag varit med om en tik som bara tvättade sig lite på väg ut och när jag kom tillbaka låg det en valp på platsen där hon stannat till.

Jag skulle aldrig kunna sova lugnt om jag fick för mig att tiken fått en valp ute i mörkret och att jag missat den! 

Natten har varit lugn, alla valparna äter och eftersom jag nu är pensionär känns det fantastikt att inte behöva planera och kompromissa med tiden. Jag kan idag läsa lite i min kvällsbok samtidigt som jag ser till Clara och valparna. Kanske jag ska lyckas få lite ordning på händelserna i den vilka har varit en källa till förvirring eftersom jag somnar innan ens det påbörjade kapitlet är slut.

I trimrummet lyssnar jag på ljudböcker men jag vill också läsa "riktiga" böcker.

Fast först en kopp kaffe till och några hundpromenader!  

 

1 oktober  Nu är jag tillbaka från Åland. Att ställa ut så här tätt är det länge sedan jag gjorde men jag hade en plan att göra ett försök att få Clyde till en Internationell champion och för att han ska bli det behöver han 2 cacib till i några andra länder än Sverige.

I Danmark var han inte ens i närheten men på Åland lyckades vi! Han blev bästa hane med finskt championat och det eftertraktade cacibet. Han blev sedan slagen av den vinnande tiken. Den tiken vann även över Fedora som ändå fick certet, eftersom BIR-tiken redan var finsk champion. Cert när hon är 9½ månad! Det är extra roligt!

Inför utställningen i Danmark hade jag lämnat mer päls på Clyde. Jag hade en idé om att det skulle passa honom men efter att ha sett bilder och film därifrån och även tittat på honom hemma tänkte jag om. Jag klippte av ganska mycket päls, blev nöjdare och även om inte pälsmängden i sig själv har all betydelse i ringen är känslan hos mig gladare och nöjdare när klippningen blir mer som jag vill. Vi hundägare vet ju hur betydelsefull vår sinnesstämning är för hundarna och en så känslig hund som Clyde blir gladare om jag är mer nöjd med mitt arbete.

I ärlighetens namn var konkurrensen inte lika hård på Åland som i Danmark men det behövs bara en hund till i ringen för att chansen att vinna ska minska så jag är väldigt nöjd och glad över vår resa och över hundarnas fina segrar när jag nu ska ta hand om deras pälsar innan jag tar ut alla hundar på promenad.

 

 

 

 

 

 

24 september Tillbaka från Danmark. Det är tur att ha en resekamrat som Lena Jonsson! Bara kunna prata om vad som helst som dyker upp i huvudet eller också sitta tyst i egna tankar är så avslappnat. Att de övriga 3 i bilen också är så lätta att ha med sig är även det ett plus.

 Vi tillbringade lördagen på E 4:an och kom fram till Lena Tellberg sen eftermiddag. Efter en trevlig kväll med kräftor och annat gott var vi redo i bilen igen vid 7-tiden för en timmes resa till Ballerup. Vi var som vanligt tidigt på plats. Tyvärr har Danmark slutat med kataloger. Ett stort irritationsmoment för mig som alltid vill ha katalog och som har ett arkiv av sparade, märkta kataloger som jag kan gå tillbaka till när det är något jag undrar över.

Mellanpudlarna gick sist i ringen, Lenas toy Aronias tur var efter storpudlarna. Hon var så söt och duktig men den här domaren föredrog mycket energiska, snabba pudlar och Aronia var nog för balanserad och värdig för hennes smak.

När det äntligen var Clydes tur hade han tröttnat för länge sedan. Han är som sin matte, pigg på morgonen och uttråkad senare på dagen. Han kom sist i championklassen, men fick fin kritik och ck.

Direkt efter hanarna var det Fedoras tur. Hon charmade domaren med sin ungdomliga utstrålning, fick junior cert, något som var nytt för mig. Medan vi väntade på bästatikklassen misshandlade hon sitt får utanför ringen men nöjde sig med att bita den illa tilltygade skinnbiten när vi var inne för bedömning. Jag är så glad att hon tyckte det var roligt att vara i en ring. När domaren placerat henne som 4 i klassen sa hon "She is a lovley youngster!"

Det håller jag verkligen med om!

Vid 23-tiden släppte jag av Lena och Aronia i Täby där hennes bil väntade och en timme senare körde jag in i mitt garage.

Idag ska jag bara gå promenader med hundarna och ägna mig åt Clydes och Fedoras pälsar. De blir lite röriga efter en helgs behandling.

 

 

20 september Torsdag idag. Fast Ingrid och jag har fredag. Fredag betyder extragod mat och vin därtill, men eftersom Lena Jonsson och jag startar tidigt lördag morgon på vår resa, blir det inget vin på fredag. För att lösa problemet har vi alltså fredag på torsdag. Man får lov att vara flexibel.

Som gammal skiftarbetare tar man inte så hårt på exakt vilken dag det är. Det har hänt inte bara en gång att vi stått och skålat Gott Nytt År kl 24 den 30 december när jag jobbat Nyårsaftonsnatt. En dag hit eller dit!

I morgon ska jag göra Clyde och Fedora, äta lunch med Martina som kommer förbi och hälsar på, packa bilen och fundera på hur vädret ska bli i helgen. Regnrock, vinterkappa eller lätt sommarjacka? Packningen blir nog större än jag först hade tänkt. Som utställare är man tack och lov ganska van att packa bilar. Det är mycket som måste med för alla eventualiteters skull.

Roligt ska det bli i alla fall! Det känns att det var länge sedan jag var på en lite längre utställlningsresa.

 

10 september Inte lika stel efter den här utställningen! Antingen börjar jag bli mer vältränad (knappast troligt) eller så blev det lättare eftersom  Uppsala Kennelklubb har ett stort tält uppställt vid pudelringen. Det betyder att vi utställare kan samsas därunder och slipper stå i varsitt tält.

Jag hade bara en valp anmäld den här gången också. Gloria, med Fedora som hejarklack.

Gloria var väldigt duktig i ringen och vann sin klass. Vi stannade till finalen men där märkte jag att hon borde ha fått vara med lite mer på utställningsträningen. Hon är just nu i en spökålder.

Som den kvällen när hon inte kunde låta bli att plocka ner mina kläder från stolen efter att jag hade lagt mig i sängen för natten. Jag bad Ingrid kasta in ett tuggis till henne istället.

Nu trodde Gloria att det måste vara ett monster som flög in på golvet och vågade absolut inte gå fram till det. Riella tittade intresserat på ett tag och hoppade sedan ner ur sängen och tog med sig tuggiset upp igen. Glory kunde lite snopet inse sitt misstag och fortsatte istället att dra ner mina kläder. I vissa åldrar är valpar lite mystiska.

 

Jag har varit och fått ett ultraljud gjort på Clara. Ingenting som jag har för vana att göra men den här gången blev det så. Hon är dräktig men inte med så många valpar. Som det verkar just nu finns det redan intressenter till de valparna om de har "rätt" kön. 

I övrigt har vi huset fullt nu. Både en tik som är här för att träffa Clyde och en syster till Fedora. Hennes ägare har åkt bort ett par veckor och det gör att det blir lite extra pyssel med rastningar åt olika håll. Livet består verkligen mest av hundpromenader och pälsvård just nu.

Hur hann jag jobba förut?

 

 

 

 

 

2 september  Stel i kroppen och värk här och där. Men det var det värt! Fedora blev Bästa valp igår i Sandviken! Clyde, Fedora och jag åkte dit i ottan, jag vill inte ha en parkering långt bort från ingången och som gammal nattarbetare är det inga problem att gå upp vid 3-4 tiden på morgonen för att åka på en hundutställning.

Tältet som jag valde att ta med mig ska jag verkligen märka bättre på de olika delarna! Det tog en "evighet" att få det på plats och att arrangörerna hade valt att enbart ge pudelringen två sidor att sätta tält på till förmån för ett stort fält mitt på utställningsplatsen där det var helt öde, gjorde inte humöret bättre. Konstigt att inte de som planerar för ringar och annat kan förstå att utställare vill stå i närheten av den ring de ska delta i.

Det var ganska kallt på morgonen men inget regn och när det var vår tur i ringen sken solen. Lilla Fedora skötte sig alldeles utmärkt och träningen som vi går på har gjort oss riktigt samspelta.

Dagens domare dömde Clara i Lilleström 2013 och tyckte om henne. Clara och Fedora är inte helt olika och det var väldigt roligt att hon även tyckte så mycket om barnbarnet  att hon blev BIRvalp. Jag stannade kvar till finalen på eftermiddagen där jag är så stolt över Fedoras uppträdande och att sedan få vinna BISvalp på just den utställningen där hennes mamma Claudia, för tre år sedan slutade på samma placering, är en tillfällighet som gjorde lyckan extra stor! 

Nu dröjer det bara till på lördag innan det är dags för utställning igen och jag har starka planer på att köpa mig en ny vagn som är lättare att köra för burar och allt annat som ska med in på utställningar. Även om jag borde styrketräna vill jag inte göra det just på utställningsdagarna!

Den här veckan kommer jag bara att njuta av minnena från igår, titta på bilder och gå igenom varje minut!  

 

 

 

29 augusti Som nybliven pensionär provar jag mig fram till hur jag kan leva. Den här veckan känns konstigt lugn, jag har inte semester och har bara arbetat i trimrummet i måndags. På fredag ska jag vara där hela dagen men med egna hundar. Utställning på lördag.

Det är en lite ovanlig situation att inte känna sig jäktad. Jag försöker i alla falll att hitta tillbaka till någon sorts kondition genom lite raskare hundpromenader varje dag. Fösökte t o m springa några meter ett par gånger men har bestämt att det får vänta tills jag slutar flåsa när jag går. Tröstar mig med att när man är i riktigt dålig kondition märks förbättringen snabbare. Jag ser fram emot detta med tillförsikt!

Hundarna verkar trivas med mer regelbundna vanor, tidigare måste naturligtvis arbetet gå före i de flesta fall, men nu är hundarna mycket mer i centrum.

Utställningsträningen vill jag inte missa, Fedora var väldigt duktig i tisdags och förhoppningsvis blir det ett träningstillfälle i nästa vecka för Glory rör sig för tillfället mer som ett popcorn i kopplet och det vore bra om hon inte gjorde det i ringen nästa lördag.

Presley har blivit opererad eftersom han har haft några knölar som spruckit och blivit svårläkta. (Se Foton på honom) Han flyttade hemifrån för ca 4 år sedan och lever ett lugnt och lyxigt liv tillsammans med sin matte. Han bor i Enköping och vi har nära kontakt, på tisdag kommer han hit och jag får rå om honom medan hans matte är i Stockholm och tittar på konst.

Vi har enligt grannar fått vildsvin i skogen bakom oss. Ingrid och jag gick en tur för att se hur illa det var med spår efter dem. Jag tycker nog att Ingrid kan återuppta sina svamp och lingon promenader, hon får väl vara lite mer uppmärksam. Det är gott med både trattkantareller och lingonsylt.

 

   

 

16 augusti Ännu en resa till Värmland. Clara började löpa lite tidigare än jag hade förväntat mig, så i förrgår åkte vi till en träff med Danne (Ch Cachas Dart).

Med i bilen var också Fedora, Janet och Jimson. De behöver komma ut lite i världen och det här var ett bra tillfälle att åka bil, hälsa på främmande människor och hundar.

Hela gänget uppförde sig helt exemlariskt och Danne är verkligen en okomplicerad hanhund som vet när en tik är redo att paras.

Nu hoppas jag på valpar i mitten av oktober. De förväntade valparna blir helsyskon till Clyde, Claudia, Sigge, Vilja och Doris och jag kan bara hoppas att de nya valparna blir lika fina som de!

I övrigt hann vi med besök hos Ann-Marie och Kickie på Hundvård, hämta mina papper från Bokföringshuset (visade sig vara 3 pärmar från de senaste åren!) Nu får de i stället samla damm på mina hyllor ett tag. En tur till Skoghall, vill inte missa ett tillfälle med de goda salladerna, förstås. Sedan hem igen för att se till att Evert, vår bror, inte saknar något på sitt arbetsläger.

Idag var vi till Grisslehamn. Jag för att klippa Dot och vi allihop för att äta Rolfs goda mat. Med oss var Janet, Jimson, Riella och Glory som alla älskar att springa på den stora fina tomten.

I morgon väntar golvmatteläggning. Mitt skrivbord står i vardagsrummet som har parkett och stolen glider inte alltid som jag vill på det golvet så nu ska vi ha en Tarkettmatta ovanpå. Det är alltid spännande när Evert och jag tar oss an de mer praktiska göromålen så vi får snart se om resultatet kommer att stämma med mina förväntningar.

Men när vi är klara med det (räknar inte med att det ska ta alltför lång tid) väntar surströmming! Vi är ju faktiskt födda i Norrland så en surstömmingsskiva per år är ett minimum. I tisdags avverkade vi kräftorna. Mycket som ska hinnas med innan Evert åker hem på söndag!

 

 

 

30 juli  Nu har vi varit i Ransäter. Fedora, Glory och jag åkte mot Värmland vid 5-tiden på söndagsmorgonen. Utomhusutställningar hör inte till mina favoriter, kanske mest för att jag tycker att tältandet är jobbigt. Tungt att släpa, svårt att hitta bra platser, högt gräs, så nu lånade jag Ingrids parasoll och tyckte att jag borde klara mig med det. Är numera så van vid att det inte regnar och min plan var att söka skugga någonstans i närheten av ringen.

Tur att jag har väninnor med mer realistiska förväntningar på vädret. Gunilla Sandberg och jag hade det riktigt mysigt i hennes tält där vi drack kaffe, åt bullar och tittade på det största ösregn jag sett på länge.

Vi hade i alla fall tur när vi var i ringen. Både Gunilla  och jag, trots att hon gick tidigt på morgonen och jag vid 14-tiden. Just då var det istället stekande varmt.

Glory hade jag anmält som dvärg. Hon är ännu inte mer än 34 cm och jag ville gärna få möjlighet att träna båda valparna utan att ha dem i ringen samtidigt. Glory var bra mycket större än sin medtävlare så domaren såg lite förvirrad ut, men hon blev trots det BIR-valp dvärg.

Fedora som är mellan 38-39 cm ser däremot väldigt mycket ut som en mellanpudel. Hon vann över sin medtävlare och blev BIR och jag valde att ta henne med mig in i den stora ringen på eftermiddagens final för valparna. Hon hade sitt vita får med sig på förhandsgranskningen och fortsatte där jobbet från Tvååker med att slita tussar av det. Fåret är för stort för att rymmas i min ficka så jag la det vid ingången till den stora ringen. (Och kom faktiskt också ihåg att hämta upp det på vår väg ut!)

Fedora var så duktig och glad och jag var så stolt när vi blev utplockade bland de 6 hundar som fick stanna kvar i ringen och när mellanpudeln sedan ropades upp som tvåa blev jag otroligt glad. Kände hur ansiktet sprack upp i två delar över min fina lilla tjej!

Hon är nu kvalificerad att delta i "Puppy Of The Year". Det är en tävling som äger rum på våren och där deltagarna varit BIS1 valp eller BIS2 valp under det tidigare året på Kennelklubbens utställningar. Fedoras mamma Claudia deltog där och blev näst bästa tik i hård konkurrens 2016! Ska bli spännande att se om även dottern kan utmärka sig med en fin placering!

Resan hem gick självklart bra och efter att ha beordrat Ingrid att lägga champagnen på kylning, åkt förbi mitt favoritställe i Skoghall och handlat deras fantastiska sallad, hade jag flera goda vänner som jag kunde skryta för hela vägen hem! 

 

 

 

21 juli  Lilla Lycka har flyttat. Hon bor numera tillsammans med Nellie och Nellies matte och husse. Jag hoppas så att de ska trivas tillsammans alla fyra!

Även Fairys nya familj har tagit sig an Fairy eller om det möjligen är tvärtom?

I vilket fall som helst blir jag så glad över rapporterna som jag har fått från henne!

Kvar hemma är Jussi (som hämtas på tisdag) Jim och Janet.

Joy är så glad över sina valpar och busar med dem så fort hon får tillfälle.

I morgon ska Fedora, Glory och jag åka till Västerås och titta på utställning. Jag har inte anmält någon utan vi ska bara titta på vackra hundar, umgås med folk och pusta i värmen.

 

Nästa söndag ska vi åka till Ransäter. Det ser jag fram emot. Det blir lite som att åka "hem". Trots allt bodde jag i Värmland i över 20 år så vägen dit är välbekant. Mina föräldrar bodde i Täby och många blev resorna fram och tillbaka på E18 så länge som det fanns en möjlighet att besöka dem. De gick tyvärr bort 2001 och 2002. Så gärna som Ingrid och jag hade velat att de fick se att vi inte bara höll sams utan till och med bor tilsammans!

 

Idag har jag badat Fedora, Glory och Janet. Torkan gör att jag är väldigt sparsam med vattnet, hundarnas bad blir glesare den här tiden, men förhoppningsvis kommer regnet endera dagen och brunnarna fylls igen.

Nästa vecka är min sista vecka inom vården. Jag försöker att inte tänka för mycket på det. Förändringar i livet är oftast mer skrämmande innan de inträffar.

 

 

 

 

8 juli Utställning igen. En varm sådan. I torsdags åkte jag ned till Karin i Vallda med Clyde, Fedora och Glory. Vi firade lite försiktigt på kvällen innan utställningen. Vi har lärt oss att det är lika bra att göra det innan eftersom man aldrig vet om man får anledning efteråt.

Den här gången fick vi det! Fedora fick en fantastisk kritik av domaren som avslutades med "I love her!" Så glad jag blev! Hon och jag gick även in i stora ringen på eftermiddagen och hon uppförde sig väldigt bra trots att vi fick vänta i över en timme när den överdrivet noggranna domaren gick igenom över 80 valpar. Vi placerade oss inte i den konkurrensen.

 

Clyde tävlade för första gången sedan i oktober och tyckte att det var riktigt roligt. Han slog bästa tik och blev BIR så även han och jag fick ta ett varv i den stora ringen. Jag blev ännu en gång påmind om att jag bara måste springträna lite. Det känns som om vägen genom ringen är alldeles för lång och att stå flåsande när vi stannar verkar inte så snyggt precis. De problemen har inte Clyde, han har mycket bättre kondition än ägaren!

Den här domaren vill jag gärna visa hundarna för. Han har tidigare tyckt om flera av mina.

1987 vann jag både BIR och BIM med halvsyskonen Britton och Virva och på Världsutställningen i Stockholm 2008 blev Presley världsvinnare för honom. Så glädjande det var att han också tyckte om Clyde och Fedora!

Glory är ännu för ung för att få vara med i så här stora sammanhang men hon tycker att hon är tillräckligt gammal för att rymma ur de inhägnader som jag gör åt henne. Nästa gång ska jag överlista henne! En Glory på rymmen är inte alltid lätt att fånga.

Joys valpar är nu 7 veckor och pigga och glada trots värmen. De är ute tillsammans med mig i stora gården och vilar sedan en stund i sin egen lilla gård när de inte klättrar omkring och sliter i pinnar och rötter.

Fairy är hos en familj, på prov än så länge. Vi får se om hon stannar där eller om hon kommer tillbaka. De rapporter som jag fått säger att det går bra för henne.

 

Snart har löptikarna klarat av sina löp för den här gången. Skönt för hanhundarna som självklart påverkas även om det inte är några riktiga problem för dem.

Den här veckan ska jag vara på äldreboendet måndag, onsdag och fredag. Sedan är det bara 2 veckor kvar innan jag slutar där. Det känns både konstigt och spännande att börja mitt nya liv som heltidsarbetande hundtrimmare, men det känns som om det är dags nu att sluta inom vården där jag har arbetat sedan 1976.

Jag kommer att sakna mina arbetskamrater och även många av de boende som har kommit mig väldigt nära men jag kan ju alltid åka dit, hälsa på och socialträna valpar, förstås!

 

 

 

 

21 juni I morgon är det midsommarafton. Just nu 12 grader och regn. Lustigt hur det kan vara. I över en månad har vi haft torka och upp till 30 grader och nu när det är sommarens viktigaste utedag är det ruskväder.

För vår del är det inte så viktigt med väder, i morgon väntar hundbad. Joy ska äntligen få sitt bad som inte hanns med när hon skulle valpa och Clara känner jag snart inte igen. Det är ledighet för mig! Att vara i trimrummet med hundarna och en ljudbok slår det mesta. Undrar om jag kommer att hitta nya nöjen nu när jag snart är pensionär?

I fredags fyllde jag 65. En ofattbar siffra.

I augusti kommer jag att sluta jobba inom äldreomsorgen, ett yrke som jag har haft sedan 1976. Känns som ett stort steg, så jag föredrar att säga att jag nu istället kommer att klippa hundar på heltid.

Just nu är huset fullt av hundar. Popcorn och Claire som normalt bor i Enköping är här eftersom de löper. I deras nya familj bor en hanhund. Två hundar till här hemma gör skillnad trots att de är väldigt lätta och fungerar bra i sin gamla flock.

Jag har varit på ringträning med lilla Glory två gånger. Hon är 5 månader och har inte sett så mycket av världen än, men tillsammans med 6 rhodesian ridgebackvalpar hade hon väldigt roligt och uppförde sig över förväntan! Jag har aldrig sett henne leka med leksaker hemma vilket jag också berättade för mina träningskamrater. Det blev jag sedan väldigt hånad för när Glory var den valp som var allra mest intresserad av leksakerna. Det bjöd jag gärna på när Glory var så glad och gjorde mig så stolt!

Det är så spännande och intressant att se hur hundarna fungerar i nya situationer. De kan vara på ett sätt hemma och sedan överraska mig helt i nya situationer.

Hundar är sällan förutsägbara.

 

28 maj Nu har vi varit på utställning igen. Hammarskog den här gången i strålande sol med lagom vind så det inte blev alltför varmt. Fedora var anmäld, Clyde och Glory med som hejarklack. Den här gången fick jag som jag ville. Mellanpudlarna gick först och Fedora hade nr 1 i ringen. Hon blev bäst av de två mellanpudelvalparna som var anmälda och fick gå ett varv i finalen på eftermiddagen.

Hon var nog inte den här domarens önskedröm, men hon tyckte i alla fall att det var en spännande tillställning även om hon inte riktigt var överens med mig om hur man bäst uppför sig i en ring. Vi skulle kanske ha tränat lite på att gå på gräs, vi har bara tränat inomhus än så länge. Jaja, vi kommer säkert att bli mer samspelta vad det lider.

Clyde som inte varit ute i offentligheten sedan i oktober fick följa med och tyckte nog att det var ungefär som han mindes det med utställningar. Glory hade aldrig sett så mycket folk och pudlar på en gång men tyckte inte att det var något att jaga upp sig för.

Jag hade gjort en liten hage utanför deras bur och där slocknade de alla tre framåt dagen.

Förutom Glory som gjorde ett utbrytningsförsök för att se om hon kunde få i sig lite av matsäcken i min väska. Min uppmärksamma kamrat Lena Jonsson, såg en svans vifta där den inte borde vara och kunde fånga in henne.

Tur att man har vakna vänner! En Glory i den här åldern vill jag inte ha lös på en utställningsplan. Vi är inte helt överens om vad "Kom här" betyder. Tror att jag har lite träning framför mig. Bortskämd som jag är med en mycket lyhörd Fedora.

Joys valpar mår bra, hon är verkligen en supermorsa! Valparna är tysta, mätta och nöjda. De övriga hundarna mår också bra trots värmen som gör att de helst ligger inomhus.  

 

19 maj Igår valpade Joy. Jag hann precis till jobbet när Ingrid ringde och sa att Joy hade börjat värka så det var bara att vända hem igen. Tack och lov har jag ett jobb där jag inte alltid är oumbärlig och min arbetskamrat var förberedd.

Valpningar är verkligen olika. Joys varade länge. Hon fick en valp kl 12.30 den andra kl 15.45, den tredje kl 18.45 och sedan blev det ett längre uppehåll. Vi gick och lade oss vid 0.30-tiden, Joy i sin lilla hydda vid min säng, praktiskt att bara behöva resa mig på armbågen för att titta till valparna under natten vilket jag gjorde vid 1.30.

1,2,3...4? Under tiden som jag sovit någon timme hade hon passat på att få sin fjärde valp.

Hon har varit fantastiskt duktig med sina små!

Ur den här kullen ska jag behålla en tik eftersom jag hoppas att jag ska kunna få vita valpar i nästa generation och den andra tiken ska flytta norrut. De två hanarna har ännu inte någon bestämd familj.

I och med att valpningen nu är över har jag inga speciella planer för helgen så jag kommer att ta längre promenader med hundarna och ta itu med försummade uppgifter som garderober och städning. Med många avbrott för att beundra valparna förstås. 

 

14 maj I helgen har vi varit i Lidköping. Jag hade anmält Fairy, Fedora och Malcolm. Jag velade lite om jag skulle klara att ha tre hundar med mig varav två nybörjare. Fairy hade ju fått ett väldigt fint betyg i Västerås och jag var nöjd med hennes utställningskarriär så jag ville egentligen göra det lätt för mig genom att bara ta med två samtidigt som jag oftast försöker ta med en hund som jag har anmält. Fairy löste mitt dilemma genom att börja löpa. En löptik i ett hotellrum tillsammans med en storpudelhane, Lena T:s Dallas och Malcolm verkade inte som en god idé.

Fedora är en väldigt lätt och snäll valp. Sov hela vägen. Malcolm tycker inte om att åka bil och klarar inte av att vila utan sitter och hässjar hela tiden. Han har inte blivit bättre med tiden och på den här utställningen var han tyvärr väldigt orolig både av att vara på golvet, i buren och på bordet. Att se den snälle, glade Malcolm i det skicket känns väldigt frusterande. Han var sig själv både på promenaderna och i hotellrummet så det var i bilen och på utställningsplatsen som han inte trivdes.

Det gick trots allt bra i ringen, han blev bästa hane på lördagen och BH3 på söndagen men på vägen hem bestämde jag mig för att klippa ned honom och inte ställa ut honom fler gånger. Idag klipptes han i en vardagsfrisyr och blev väldigt söt! (Se foton.)

Fedora var otroligt duktig. Glad och positiv både i ringen och utanför, åt bra och sov lugnt i buren. Ja, hon uppförde sig perfekt och vann också de två domarnas gillande och slutade som bäst i sin åldersklass! 

Lidköping är en väldigt fin stad med sitt vatten som