Det har hänt att personer sagt att jag aldrig skulle kunna bli en bra pokerspelare eftersom det alltid syns vad jag tänker.

Det är tydligt på det här fotot. Jag har inte tagit in vad som har hänt.

Världsutställningen i Stockholm 2008. Dagarna innan hade varit uppfyllda av Pudelnationalen på Härjarö men jag fick en dag emellan för att bada och klippa de hundar som jag hade anmält till WDS. Presley och Silla, Cachas Special Delight, trea i sin klass. Presley hade blivit champion i Västerås och det var den sista anmälningsdagen till WDS så jag fick anmäla honom i championklass.

Det var 53 anmälda hanar varav 11 mycket meriterade hanar i championklassen.

Domaren plockade ut och placerade för att vi sedan skulle bli två kvar. Vi satt med våra hundar på varsin sida av ringen. Domaren går fram till den andra handler först och jag reser mig och gör mig beredd att gå till andraplatsen.

Då kommer domaren emot mig, ler och håller upp ett pekfinger. Ett!

Hade jag inte varit den stela person jag är kunde jag ha kastat mig runt halsen på honom. Kanske tur att jag lät bli. Vore pinsamt att välta honom.

När jag ser tillbaka på alla utställningar, alla olika tillfällen, resor och platser, bläddrar bland foton och papper om tidigare hundar som funnits genom de här ca 50 åren är det lätt att bli lite sentimental och rörd över vad de har låtit mig uppleva.