Inte heller den här helgen kunde jag åka norrut. Att vara optimist är säkert bra men realist kanske är ännu bättre.

Om läkaren säger att det tar 6-8 veckor att återhämta sig på riktigt är det kanske dumt att tro att det ska gå på 3 ½ vecka.

I vilket fall som helst har jag fått se verkligheten den senaste veckan.

Illamående, ingen aptit, smärta, dåligt med sömn och allmänt uppgiven attityd drabbade mig på ett sätt som jag var lite oförberedd på.

Efter ett samtal med min kontaktsköterska på Akademiska igår då jag berättade hur jag mådde, fick jag en tid idag för kontroll.

Läkaren började med att lyfta mitt humör genom att berätta att cancern var borta! Ingen mer behandling kommer att behövas! 

Visserligen kan ingen lova att jag inte drabbas av cancer igen men för nu är jag helt frisk från lungcancer!

Han gjorde en ordentlig undersökning, skickade mig även på lungröntgen och blodprovstagning. Berättade sedan att alla prover var bra och lungorna såg bättre ut än när jag lämnade sjukhuset. 

Mina problem med värk i sidan och illamående förklarade han med att det tar tid för kroppen att återhämta sig när en ganska stor bit av lungan tagits bort och tomrummet ska fyllas igen.

När min besvikelse över att inte bara få några tabletter och bli helt frisk igen började gå över och jag verkligen kunde börja glädja mig åt att enbart få tänka framåt och acceptera att en läkningsprocess får ta den tid det tar, mår jag mycket bättre. 

 Jag är ledsen att inte få åka på en utställning som jag verkligen har sett fram emot men hundarna mår bra, min syster som har fått dra ett stort lass, mår bra och själv kommer jag snart att må bra igen och även om det inte finns så många utställningar ska jag komma igång med träning av mig själv och hundarna så snart som möjligt.

Under tiden innan det sker kommer jag att sitta och njuta av de fantastiska bevis på mina vänners omtanke och uppmuntran som jag har fått!