Idag är det en vecka sedan jag var på utställning. Och 4 veckor tills jag ska på en igen! Eftersom jag nu är pensionär och enbart klipper några hundar på deltid, inte direkt är någon städmanisk person eller särskilt aktiv i övrigt, betyder utställningar väldigt mycket för mig.

Inte enbart den lilla stunden i ringen utan också att få packa bilen med massor av saker och flera hundar och åka. Inte vart som helst och inte alltför långt men med ett resmål som ger nya intryck och gott humör.

För en vecka sedan var jag i Vårgårda. Dagen innan utställningen var jag hos Karin (igen!) hoppas att hon inte kommer att tröttna på att så ofta få sitt hus invaderat av mig och flera pudlar. Visserligen säger hon snällt att jag är så välkommen men också att jag snart hittar bättre än vad hon gör var kaffe, smörgåsar och annat finns. Jag vill tro att hon tycker att det är bra att jag är en självständig gäst!

Jag hade med mig Jonas, i championklass! Miranda, fortfarande en junior och lilla Girl som är en glad valp.

Jonas tyckte nog att han var en värdig champion när han fick visa upp sig i ringen som var både stor och hade ett underlag av tjockt "gräs". Han vann sin klass och blev 3:a bland hanarna. Miranda skötte sig också utmärkt och blev 2:a i klassen och 4:a bland tikarna. Hon är alltid en hund som är glad och värdig.

Glad och värdig vet jag inte om jag ska kalla den minsta! Visserligen var Girl både värdig och ordentlig på bordet och när vi var i rörelse i ringen men... att lugnt stå och vänta passar inte en aktiv 5 månader valp! Hon snodde runt, kastade sig på golvet, sprätte med benen, som Cilia gjorde, skällde om inte godiset kom tillräckligt snabbt och överföll ringsekreteraren som kom och pratade med oss när vi stod och inväntade vår tid inför domaren.

Klart att hon inte blir lugnare när hennes matte bara står och skrattar åt henne men glada valpar är nog det sötaste man kan se! Hon skötte sig så bra att domaren inte kunde mostå hennes charm utan gjorde henne till BIRvalp.

Det var en väldigt trevlig utställning och en ovanligt trevlig domare som tog väldigt bra i hundarna. Alla mina tre verkade som om de kunde tänka sig att följa med henne hem!

Men det fick de naturligtvis inte utan de måste vara ett sällskap i bilen för mig på vägen hem, även om de bara sov och inte var särskilt sällskapliga.

När jag satt där och körde i mörkret bestämde jag att nu fick det vara ett uppehåll i att åka någon längre sträcka till en utställning.

Så tyckte jag då,väldigt bestämt, men efter att jag vilat ut och det blivit ljust igen anmälde jag några hundar till Göteborg i januari. För att inte tappa min inspiration att sköta pälsar och klippa, behöver jag morötter och utställningar passar utmärkt som det!