Och det är ganska kallt men soligt. Om jag bara skyndar mig ut lite tidigare på mornarna än vanligt, slipper jag få hundarna leriga av dagsmejan.

För tillfället är det ganska lugnt i huset trots att Claire löper och Gloria har varit här onsdag-fredag för att paras.

Jag valde min unge hane Jonas till henne. Han är en trevlig pojk och Gloria är en väldigt trevlig tik så jag får se hur väl deras gener kan komplettera varandra.

Förutsatt att det blir några valpar, förstås.

Jonas är en mycket entusiastisk, ivrig, ung slyngel och om det kommer att bli en kull efter deras parningar har jag nog väldig tur.

Det var i alla fall roligt att se hans entusiasm när det plötsligt står en villig löptik i rummet och väntar på honom!

Ibland är hundar obegripliga för mig, men det finns tillfällen när jag kan följa deras tankar och upplevelser väldigt tydligt.

Det gjorde jag när det gällde Jonas och Gloria. Skönt att deras instinkter är så normala och sunda.

I morgon kommer en familj som ska träffa Kevin. Han har nu varit här i tre veckor och fungerat väldigt bra i vår miljö. I början tyckte han att han skulle bestämma om han skulle komma när jag ropade på honom. Vad han inte visste var att vi är två stycken tvåbenta i huset. När han hade fullt fokus på att undkomma mig missade han att Ingrid var på andra sidan bordet eller soffan och fick därför finna sig i att bli infångad.

Nu är han ofta den som kommer först när jag ropar eftersom han blir glad över att jag blir glad och kattgodis sitter aldrig fel!

Våren har börjat komma och som trimmare är det för tillfället färre lediga, lata dagar för mig. Eftersom jag inte längre arbetar inom vården kan jag inte påstå att jag arbetar mig till utmattning direkt men det har blivit färre sovmornar och mer arbete i trimrummet nu när värmen så sakta kommer tillbaka.

De egna hundarnas pälsvård fyller den tid som blir över.

Det enda som är riktigt tråkigt med att vara hundägare är när man mister en hund. I måndags somnade Presley ( Ch Cachas Paycheck) in. Trots att jag är tacksam över att han fanns så länge som i 14 år och 11 månader och jag får minnas allt som vi gjorde tillsammans, kommer han att bli saknad. Både  för att han betytt så oerhört mycket för mig som utställare men även för den stora personlighet han var. Jag kan bara vara tacksam för honom.