Igår började snön komma. Ingrid var lite bekymrad när jag gjorde mig i ordning för att åka till Eskilstuna på utställning dagen innan min bil skulle få vinterdäck och undrade om jag skulle stanna hemma. Inte åka? Till något som jag har sett fram emot hela hösten? Otänkbart!
Klart att Gregory, Cameron, Girl och jag packade in oss i bilen och lämnade gården strax före kl 6. Det var inga problem med väglaget, snön hade inte kommit till Enköping eller Eskilstuna så tidigt på morgonen så vi var framme vid 7-tiden.
Utställningen hade redan öppnat och vi tog oss in med burar, bord och annat absolut nödvändigt.
I vår ring började bedömningen med mellanpudlar så Cameron var först i ringen av vårt gäng. Han kan ibland vara lite onödigt blygsam och att ensam få all uppmärksamhet passar honom inte så bra. Han var den ende championhanen och kände sig inte lika bekväm som han är när han får stila inför andra hanar direkt han kommer in i ringen. Uppförde sig ok men saknade gnistan som han brukar kunna visa. Han fick ändå en fin placering som BH2.
En som bättre trivs med uppmärksamhet är Girl. Hon hoppade och vinkade med sina framben när vi stod stilla och showade glatt när vi rörde oss. Hon och jag har alltid en liten diskussion inför våra promenader då hon, precis som sin far Yo Yo (fd Jonas) tror att jag har hur långa armar som helst genom att hon backar och tvingar mig att sträcka ut mig eller ta några steg framåt för att sätta på kopplet.
Nu gjorde hon likadant på bordet så att domaren fick försöka nå henne där hon stod längst bak på bordet.
Som utställare har vi fått uppmaningar att ställa hundarna längst fram på bordet för att domarna ska slippa töja på sig för att nå och känna igenom hunden.
Jag ska tala med Girl om den här saken och hoppas att hon ändrar sina vanor. Hon tilltalade domaren så mycket att hon blev BT4 i hård konkurrens och det blev jag väldigt glad för.
Sist på dagen var det mellanpudelvalparnas tur för den andra domaren. Eftersom det var så många hundar anmälda fick arrangörerna pyssla lite för att få till det så att de båda domarna skulle bli klara ungefär samtidigt.
I Gregorys klass var det tre småttingar som nog hellre hade busat med varandra än låtit den tålmodiga domaren känna igenom dem. Gregory uppförde sig helt utan anmärkning på bordet och i rörelse tycker i alla fall jag att han såg väldigt värdig ut. Han vann den klassen och fick tävla mot den äldre hanvalpen som var någon månad äldre. Gregory vann och fick sedan vänta tills tikvalparnas bedöming var klar för att få möta den vinnande tikvalpen i tävlan om den bästa mellanpudelvalpen. Där drog han det kortaste strået och han kändes väldigt barnslig mot den 2 månader äldre tikvalpen. Båda valparnas pappor kommer från mig och är söner till Clara så jag kände att jag vann oavsett!
Jag stannade till sista hund var bedömd och fick applådera Clydes dotter som slutade som BIS-2.
Min plan var att ringa och skryta och berätta om dagen på hemvägen men trfiksäkerheten fick gå före. Mörker och snö som piskar är inte rätt tillfälle att sitta och prata i telefon så det fick anstå tills jag kom hem.
Jag hade kommit överens med Ingrid om att vi skulle dricka den flaska champagne som jag hade med mig fån Tångahed, oavsett hur min dag hade varit. Nu var jag visserligen trött men ändå glad och nöjd så campagnen smakade valdigt bra. Tack för den mina två vänner i väst!!