Nyårsafton.

När jag arbetade inom äldreomsorgen var just nyår den helg som jag oftast jobbade. 7 nyårsaftnar i följd var rekordet.

Jag hade i och för sig inte särskilt mycket emot att jobba den natten. Det var visserligen lite stressigare och lite fler larm från de vakna äldre men också lite festligt och ibland en förväntan inför ett nytt år, nya möjligheter.

Åtminstone ville man se det så. Har nog aldrig varit med om att det skett något stort och omvälvande för att det blivit ett nytt år men chansen fanns ju alltid.

Som skiftarbetare lär man sig att inte ta så allvarligt på varje helg. Vi har firat nyår både den 30/12 och den 1/1 och det har gått bra, god mat och champagne passar när som helst!

I år ska det bli lugnt. Vädret verkar ok, inget regn och 5 plusgrader gör att jag ser fram emot mina promenader med hundarna. Jag delar upp dem i tre gäng, (vilket betyder tre promenader för mig) eftersom det är roligare att få lite mer kontakt med dem även under tiden vi går än jag får när jag ägnar den mesta tiden till att inte trassla in mig i alla koppel, vilket händer när de blir för många. (Mitt skrapade ansikte efter fallet över Jonas har läkts fint så jag behöver inte så stor make up när jag träffar grannarna längre.) 

Vi bor visserligen på landet men vi har rådjur, älgar, vildsvin, harar och ryttare till häst att ta hänsyn till och även om jag är väldigt glad åt hundarnas hörsamhet när jag ropar på dem tror jag bestämt att det skulle bli lite för nervöst för mig om gänget släpptes löst i området.

 Jag har fått glädja mig stort åt att Fedora slutade som Årets mellanpudel tik i år! Hon har varit så duktig och jag är så extraglad för fotot som Reija tog på henne i april och som jag nu fick chansen att publicera i en annons som Lena J hjälpte mig göra. (Se startsidan)

Skryta är roligt och jag gör det gärna när det gäller hundarna.

Mea har nu flyttat definitivt till Catarina och hennes familj. Hon har varit där på prov en tid och har anpassat sig väldigt bra. Hon är en snäll men inte mesig liten tik som trivs bra tillsammans med sin syster och systerdotter.

Gloria har också fått ett eget hem hos väldigt trevliga människor som miste sin gamle hund och inte ville vara utan en pudel. Vi har gjort upp om att de köper henne för en mindre summa och att jag får möjligheten att ta en kull på henne. Hon är en trevlig och söt liten tjej och jag vill gärna få någon avkomma efter henne.

2020 börjar med utställning i Göteborg och jag ser fram emot att träffa Karin och hennes familj igen. Utställningen är söndag och måndag så vi får kanske chans att hinna prata. När vi träffas verkar vi aldrig bli färdigpratade! Det är tur att vi har våra utställningar som gör att vi tar oss tid att ses. Visst är telefon och Facebook bra men det är roligare att träffas öga mot öga och få möjlighet att gå igenom varandras hundar och utbyta åsikter om allt som dyker upp i huvudet.

Nu ska jag väcka hundarna som somnat om efter frukosten och börja mitt promenerande innan det är dags att äta igen. Januari ska bli spartanskt om jag ska leva upp till det återkommande löftet. Mindre mat, mer motion!