Var lite trött i ryggen några dagar för att sedan plötsligt vakna med ett värkande,krampande högerben en morgon för ca 4 veckor sedan.

Har sedan dess stapplat omkring med krycka och krampanfall i båda benen. Gjorde två besök hos chiropraktorn som hjälpt mig tidigare innan han förklarade att han inte kunde hjälpa mig utan att jag borde söka sjukvården. Jag fick ett tips om en annan chiropraktor och provade honom.

Han verkade mer van vid att hjälpa en otränad tant, lovade inte att jag skulle bli bra men lovade att försöka hjälpa mig att bli bättre. Han pratade mycket om tålamod, vilket inte är min starkaste gren men något hände i alla fall efter mitt första besök.

Jag mådde mycket sämre, vilket han lovat, svor och tog mig fram som en större krabba med stöd av dörrposter, en byrå, en stol och annat som fanns inom räckhåll för armar och händer.

Men efter några timmar mådde jag faktiskt bättre! Huvudet klarnade,kryckan gick att använda och krampanfallen blev kortare och inte så starka. Igår var jag hos honom igen och han blev imponerad över att mina ben inte skilde sig 3,5 cm längre utan endast 2 cm i längd. 

Jag hade inte så stora problem i morse trots chiropraktorbesöket igår utan överraskade hundarna genom att följa med dem runt huset och alla gårdarna utan att vara tvungen att hitta en sittplats mer än en gång.

När det blir en förändring som den här i huset är det väldigt intressant att se hundarnas olika raktioner.

Tack och lov har Ingrid hjälpt mig otroligt mycket! Som bara att sätta ner matpytsarna. När jag gör det har jag varit tvungen att släppa dem från några dm höjd då jag inte kunnat komma ända ner till golvet, det har gjort att stänket måste torkas upp, och det måste alltså Ingrid göra. Ingrid delar hellre ut pytsar istället. Deras förvirring när hon står och ropar med pytsar i händerna och de tittar på mig utan att förstå hur det här ska gå till, är väldigt rörande.

Malcolm och Cameron är de som tar störst ansvar. Håller koll på mig och är ofta nära. De tre yngsta tar istället chansen att busa och bråka, ta saker som inte är deras och sticka så långt bort de kan, ivrigt påhejad av Clara som med skall får dem att bråka ännu mer.

Kirsty har som sin uppgift att gå omkring med tuggisar i munnen och även reta Girl som helst vill ligga i soffan med så många tuggisar som möjligt omkring sig.

Men de är verkligen fantastiska som har hållit mig sällskap när jag mest har suttit i en fåtölj och sovit. Då ligger de i sina sängar runt omkring mig och sover lugnt. De har ändå vaknat och varit ivriga när Ingrid ropat på dem och visat på den öppna dörren som leder ut till olika gårdar.

De här veckorna har verkligen gett mig många tankar om hur lätt saker kan ställas till sin spets men även hur tacksam jag är att jag har en stor chans att få bli som förut igen.

Jag har anmält till några utställningar för att ha något att se fram emot och nu när jag på bara den här veckan blivit så mycket bättre planerar jag att i morgon se till att åtminstone en av hundarna ska få bli klippt och kanske t o m badad för att testa att jag klarar det.Det har känts så tråkigt att ha varit tvungen att ringa återbud till kunder som jag gärna vill hjälpa men inte har  kunnat när jag har haft så ont och varit svag och darrig.

Nu ser jag framåt med glädje att få arbeta i trimrummet igen även om jag misstänker att den hund som jag planerar att ha som försöks och träningsobjekt kanske inte tycker att det är lika roligt!