Idag skulle jag ha börjat förbereda hundarna för utställningen i Västerås. Istället kommer jag att ägna mig åt en norfolk och en dvärgschnautzer som behöver bli av med vinterpälsen. Det är också roligt, tack och lov. 

För att vara lite tjatig. Jag saknar utställningarna!!!

Inte bara för minuterna i ringen utan mest för allt runtomkring. Fösöka göra i ordning hundarna på ett sätt så jag blir nöjd, vilket aldrig har hänt hittills, packa bilen, bestämma vilka kläder jag ska ha, göra matsäck, ställa klockan på ringning som jag aldrig gör  nu för tiden, (i och för sig behöver jag egentligen aldrig ställa klockan på ringning, har ärvt pappas egenhet att vakna ett par minuter innan klockan ringer) se till att alla hundpapper ligger i väskan, planera vad som behöver inköpas och inte minst se fram emot att träffa vänner, medtävlare och titta på massor av hundar.

Istället för att få göra allt detta, ska jag plantera mina blomlådor och städa.

Igår var jag och tittade på ringträning. Jonas är i tonåren och reagerar väldigt starkt på när andra hundar skäller. Jag tog med Malcolm som är en bra ledare och inte bryr sig om ifall någon skäller eller gör utfall.

En schäfer gjorde ett direkt när vi kom dit och Malcolm antog utmaningen genom att markera att han inte viker ner sig. Bra för Jonas att se att man inte behöver krypa för skällande hundar utan man kan räta på sig istället.

Vi satt i gräset ett tag utanför ringen och både Malcolm och Jonas satt lugnt, tittade och bekymrade sig inte överhuvudtaget.

Vi åkte hem, hämtade Ingrid och Cameron och åkte ner till Drömparken i Enköping. Bäst att passa på att socialträna när jag i alla fall var på gång. Vi gick omkring i parken och tittade på folk, blommor och ån som flyter genom staden. Cameron tyckte det var väldigt intressant med allting så promenaden hölls inte i någon större hastighet men det var inte helller det som var tanken.

Cameron har bara varit utanför hemmet en gång tidigare och det var när vi lämnade Connor.

Vi träffades på påskdagen halva vägen mellan oss på en rastplats och de nya ägarna var överens med mig om att Connor kunde passa i deras hem. Jag fick en film som visade en mycket pigg Connor som jagade genom deras kök för att fösöka komma ifatt sin nya kompis direkt de kommit hem!

Nej, nu är det dags för promenad med gängen!