Igår var jag på utställning i Hammarskog, Uppsala. Cameron och Jonas var anmälda och Malcolm var med som övervakande farbror.

Utställningarna är ju lite annorlunda nu med rådande läge i Sverige och världen, men Pudelklubbens mellansvenska avdelning hade verkligen tänkt och försökt se till att den både skulle gå smidigt och och följa gällande restriktioner.

Bedömningen började med storpudel och när det var dags för mellanpudlarna kom regnet. Det var blandat med lite uppehållsväder och någon svag glimt av blå himmel resten av dagen.

Hundarnas pälsar klarade hyfsat med att stå emot det blöta och Jonas uppförde sig alldeles utmärkt! Cameron är i en ålder där han inte känner sig helt säker på domare eller andra människor, däremot har han inga problem med att röra sig i ringen eller träffa de andra hundarna. 

Trots att jag numera är pensionär och har tid, har jag problem med att få till rutiner i den sociala träningen för hundarna. 

Som varje höst ser jag den här tiden som en nystart och lovar som vanligt mig själv och hundarna ändringar  till ett sundare och mer aktivt liv. 

Cameron skötte sig tillräckligt bra för att bli bästa hanvalp men blev sedan slagen av en mycket mer vältränad tikvalp som blev Birvalp.

Jonas är 13 månader och har större erfarenhet. Han tyckte att dagen var rolig och gjorde sitt bästa hela tiden. Domaren skrev långa och utförliga kritiker på alla hundarna och orden: " Rör sig med självsäkerhet och utm längd i steget. Står och går så jag inte kan sluta titta" är ord som värmer hjärtat.

Tyvärr gäller rörelserna inte mig som har lätt för att bli andfådd och med munskydd som begränsar både luftintag och synfältet nedåt när jag ville se att hundarna följde med, gjorde det att min del av framträdandet inte var så bra som jag hade önskat.

Men domaren gav Jonas andraplatsen bland 12 deltagande hanar precis efter en championhane och han fick därigenom certet. Cert på sin första officiella utställning är fantastiskt roligt!

Malcolm skötte barnvaktandet med den äran och visade hur man sköter sig bland tält och människor men även hur man ligger tyst och lugnt i sin varma bur. 

Som sällskap hade jag Karin och Mayvi som kom upp från västra Sverige med sina tikar. Deras tjejer skötte sig väldigt bra i ringen och Karins Stella gav dagen ett väldigt fint avslut genom att vinna tikarnas klass med cert. 

Det var skönt att packa ihop alla "nödvändiga" saker som jag hade med mig och lasta in det och hundarna i bilen. Jag frös inte alls men när man blir blöt är det skönt att få öka värmen i bilen under den knappa timmen hem.

Fick jag önska skulle jag bara ställa ut på platser som inte är längre hemifrån än just en timme!