Men vi har varit lite aktiva de senaste helgerna. 

Förra helgen åkte Girl, Kirsty och jag till Sundsvall över dagen. Planen var egentligen att jag och en väninna skulle träffas, äta, prata och ställa ut våra hundar där, men efter att väninnan fick annat att göra ville inte jag sitta ensam på ett hotellrum i Sundsvall utan bestämde mig för att det är inte längre mellan Sundsvall och Härkeberga än det är mellan Hammarö och Stockholm som  jag ofta körde över dagen. Visserligen var det för över 20 år sedan men jag har ju inte blivit SÅ mycket äldre.

Jag hade bara Girl anmäld så jag förtog mig inte och vädret var vackert. Girl var lika glad och gullig som vanligt men lyckades inte tilltala den här domaren utan hamnade på en mycket blygsam placering

.  Kirsty var med som sällskap, hon har knappt varit utanför Härkeberga de senaste månaderna efter att mina planer på utställning för henne blivit spolierade när en av henns kamrater ätit upp stora delar av hennes päls. Det var en märklig händelse och jag fick ännu en gång upptäcka att hundar inte är som vanligt folk. 

Helgen därpå var det utställning i Västerås, betydligt kortare resväg, men även den här gången hade jag bara en hund i ringen. Oftast brukar jag ha åtminstone två hundar anmälda men ville känna på hur det var att bara ha en hund att koncentrera mig på. 

Det blev lite långsamt och tråkigt och jag tyckte inte att Cameron uppskattade allt pillande på hans päls som blev följden av att jag hade för lite att göra. Dayli var med som sällskap och även om hon inte hoppade högt av lycka verkade hon tycka att Rocklundahallen ändå inte var den hemskaste plats hon varit på. Jag påminde mig återigen om att jag borde sluta vara så lat och istället ta mig ut lite mer.

Cameron var duktig även om han hellre ville uppvakta tjejer och försöka imponera på andra hanar än att springa runt i ringen.

Ibland kan man träffa på domare som ser fördelarna på hunden som man själv är så stolt över att de har och den här domaren var en sådan. Hon kom förbi mig efter gruppbedömningen, där hon dömde, och sa att hon tyckte att han verkligen var en bra hund även om han nästan helt hade tröttnat efter en långrandig väntan på gruppen och en tröttande dag. 

Jag är så glad över Camerons BIR-resultat! Nu kommer vi att få möjlighet att glädja oss över den ett tag eftersom nästa utställning blir först framåt sommaren.

Alla hundar mår bra även om Clara och Claire som löper inte är så roliga att ha omkring sig. Clyde var här i några dagar eftersom hans matte var på kurs och jag gläder mig åt att pudlar är så lätta att ha att göra med. Trots 3 hanar och 2 lötikar i huset är det inga problem att släppa in en hane till. En som de visserligen känner, åtminstone de äldre hundarna, men trots allt en som mycket väl vet vad en löptik är och som i värsta fall skulle kunna ställa till problem i gänget. Men även om Clyde tydligt uppskattade att få rusa omkring på tomten tillsammans med sina kompisar var han väldigt glad när hans matte kom och hämtade honom igen.

För att inte tala om hur lugnt det blev bland husets hundar igår kväll när gästen hade lämnat oss för att han återigen skulle kunna få den fulla hppmärksamhet  som han verkligen trivs med.