För många år sedan ansåg en väninna och jag att torsdagen var veckans tråkigaste dag. På den tiden var vi ofta ute på olika krogar och om vi då hade träffat en trevlig man och lämnat vårt telefonnummer, utan att han sedan hade hört av sig innan torsdag var det bara att glömma honom.

Det där förekommer inte numera, men jag kan ändå le lite åt att känslan av torsdag som veckans tråkigaste dag fortfarande hänger kvar.

Lite tråkigt är det nog ändå idag eftersom vi nu ska sätta ut lådorna med den nedpackade julen på vinden igen och vet att den inte ska plockas upp förrän om 10 månader.

Min plan är ändå att fylla de 10 månaderna med massor av roliga tillfällen! Jag har redan börjat.

I helgen var jag på klippkurs i Skövde. Det var Pudelklubben Skaraborg som höll i den och som lärare hade de anlitat Reija Hyttinen. Reija har varit väldigt vänlig och tålmodig när jag har bett om hjälp med speciellt den kontinentala klippningen som är ett litet mysterium för mig, så jag såg fram emot att få gå en kurs för henne.

Eftersom Pudelklubben ställde in sin utställning i Vilsta dit jag hade planerat att ta med Jonas i den frisyren, valde jag istället att ta med Cameron som jag har klippt i den engelska varianten eftersom han kan bli näste hane som jag ställer ut. Förutsatt att jag inte har oturen att fler klubbar ställer in sina utställningar, förstås!

Eftersom det tar några timmar att åka till Skövde frågade jag Marika Pontén (en av de som såg till att kursen blev av och även hade hand om allt runt omkring den) var det fanns någonstans att bo. Hon berättade att Skövde Hundarena hade övernattningsrum i byggnaden och om jag var där kl 20 skulle jag bli insläppt. Cameron, Dayli, som var med som sällskap, och jag åkte hemifrån på fredagseftermiddagen och var utanför lokalen i rätt tid. Vi träffade Sara, chefen för lokalen som visade sig vara en väldigt trevlig person. Hon förevisade var allting fanns som vi kunde använda kök, toa, städskrubb och även var lampknapparna satt. 

Det var en fin lokal, ljuset var ok för en sådan här kurs och när jag frågade om golvet som hade heltäckningsmatta svarade hon att det fanns dammsugare. Väldigt fin inställning till oss pudelfolk trots att hon själv hade Dalmatiner.

Kursen var på två dagar. På lördagen klippte Reija halva hundar, vi fick själva välja vilken sida vi ville ha hjälp med, medan vi alla tittade på och försökte följa och förstå saxens vinkling och vad vi skulle tänka på när det gäller hundarnas byggnad för att sedan kunna försöka göra hunden något så när liksidig.

Maten hämtade Monka Jonsson efter att ha skrivit ner ställets meny som vi valde ur. Stora portioner som räckte även som kvällsmat till Karin Johansson, som bodde i det andra rummet, och mig när vi satt i köket och åt innan kvällspromenaden och en ganska tidig nattning. 

Tar på krafterna när man försöker lyssna och koncentrera sig!

Dagen därpå fixade Reija uppsättningar av huvudpäls på våra hundar och hjälpte till med fotografering. 

Cameron och jag var färdiga tidigt och eftersom vi hade ganska lång väg hem åkte vi vid lunch efter att ha tagit farväl av alla nya och gamla vänner. Jag var väldigt nöjd med kursen och åkte hem fylld med nya idéer och inspiration.

Hemma hade det varit lugnt och hundarna hade uppfört sig väl. Marie får nu en Kortisontablett/dag och mår riktigt bra såvitt vi kan se. Hon bukandas fortfarande men hostanfallen är lite färre, hon äter med god aptit, sover bra på nätterna och hänger gärna med på promenader så det verkar inte vara någon akut fara för henne. Det känns väldigt skönt för 13 år är väl inte gammalt för en pudel?