Idag miste vi en av Fedoras valpar. Den första som föddes låg och kippade efter andan i ca 3 timmar. Det kändes inte ok. Det är inte helt ovanligt att en valp inte varit pigg och hungrig direkt den fötts. Men då är tiden som den behöver för att återhämta sig inte så lång.

Så trots att hon vaknade till och verkade som en vanlig valp kände jag mig inte helt lugn. Jag märkte henne med nagellack för att säkert veta vilken av dem jag ville hålla ett extra öga på.

Fedora var väldigt orolig vilket inte heller är helt ovanligt efter en valpning. Valparna diade ordentligt vid 0.30 igår kväll innan vi gick och la oss. Klockan 1.30 vaknade jag av att en valp var orolig och pipande. Jag gjorde vad jag kunde för henne men fick henne inte att äta eller lugna sig.

På morgonen var Fedora helt hysterisk och hämtade valparna flera gånger och tog upp dem i min säng trots att vi var i sovrummet tillsammans med henne.

Ingrid och jag turades om att sitta vid valparnas plats för att  passa henne och försöka få valpen att äta.

När jag till slut gav upp och la undan valpen, som hade obetydlig andning, var det som att vända på en hand med Fedora. Hon blev, efter att ha letat runt lite, helt lugn och låg stilla hos sin valp.

Jag kröp ner i min säng, det tar på krafterna att vara vaken och orolig några dagar och nätter. Fedora och jag sov sedan som klubbade ett par timmar och nu verkar allt vara under kontroll.

Den sista av Kirstys syskon flyttade idag och nu ska det bli roligt att få lära känna denna lilla tjej lite närmare när Janet, Ingrid och jag blir hennes närmaste lekkamrater.